Aftonbladet – 8 november 1871, sida 2

upphå Sarvika och och skogarne deromkring innan morgonen inbryter. Den, som ej tror sig kunna uthärda -besvärligheterna, må nu säga ifrån. Jag tvingar ingen att deltaga i vårt vågsamma tåg; af fri vilja skall hvar och en medfölja.n Ingen vände sig i ledet. Godt., utbrast kaptenen och upplyfte hufvudet med en stolt åtbörd, jag ser att alla äro beredda. Vi bilda kedja med endast så stort afstånd ifrån hvarandra, att hvar och en kan höra sin granne utan att han behöfver skrika och derigenom förråda oss, Är allt i ordning ? J8, rapporterade den gamle korporsalen och steg fram ur ledet. Marsch, kommenderade kapteren och satte sig i spetsen för den lilla truppen. : Några minuter derefter var det tyst vid bivuaken. BSergeanten satti haltlutande ställning med den dragna värjan mellan knäna, och nickade då och då, när sömnen antöll honom för häftigt. Soldaterna lågo grupperade här och der omkring elden och endast posten vandrade med långsamma steg fram och tillbaka, under det han ömsom lät sina blickar hvila på kamraterna, hvilka, den ene efter den andre, småningom hävpåfvo sig åt den välgörande sömnen, än forskande betraktade skogen, der endast den svaga aftonvinden förorsakade ett lätt buller i grenarne. ILL Kulneff anförde nu, såsom nästan alltid, ryska härens förtrupp, och någon vaksammare och snabbare kunskapare torde näppeligen kunna uppsökas. Han vsr såsom alla steppernas söner, outtröttlig när det kom an på att följa sin finde i hälarne, men han var också oupphinelig när han måste rymma fältet.