Aftonbladet – 7 november 1871, sida 2

ardister ligga begrafna, som föllo under barikadstriderna i Maj elier enligt ståndrätts lom blefvo fusiljerade, voro starkt hesstta af polis och municipalgardister. På Pöre Lashaise äro två sådana begrafoiogsplatsor; på let ena ha 280 och på det andra 7—800 insurgenter blifvit begrafna. Dessa platser voro mycket besökta af qvinnor och barn. Men några demonstrationer föreföllo icke. Äfven kyrkogårdsarne i Neuilly och närmaste trakten kring Paris voro lifligt besökta, emedan många, som stupade under belägringen, ligga begrafna der. Victor Noir ligger begrafven i Neuilly, men få voro de personer, som infanno sig vid hans graf. Minanet af detarma offret för den blodtörstige Pierre Nåpoleon har, efter de förfärliga tilldragelserna uider förra året, nästan utplånats hos parisarne. Den nationella evangeliska konferensen I Frankrike, södra sektionen, var samlad i Nimes till högtidligt möte den 25 och 26 sistl: Oktober. Konferensen räknade icke mindre än 107 kyrkoherdar och församlingsföreständare af den reformerta kyrkan. Enhälligt — blott en röst felades — uttalade konferensen den önskan, att principen om kyrkans och statens skiljande från hvarandra måtte tagas i betraktande vid en blifvande grundlagsändriog i Frankrike. Samma konferens har äfven fattat följande resolation: Kyrkoherdarne och församlingsföreståndarne i den nationella evangeliska konferensen, södra sektionen, uttala den önskan, att nationalförsamlingen måtte besluta, att primärundervisningen skall meddelas afgiftsfritt och vara obligatoriek.. En deputerad, hr Desttremx från Ardeches, var närvarande vid mötet och åtog sig att meddela nationalförsamlingen den af konferensen uttalade önskan samt att med sitt ord understödja den. Den tyska riksdagens sessioner anses ej komma att räcka utöfver tredje veckan af November, så att preussiska landtdagen kan inkallas ännu i denna månad för att votera finanslagen för 1872 innan årets slut. I riksdsgens möte den 2 November förhandlades den af oss förut berörda fråg.n om storhertigdömet Mecklenburgs konstitution. Vi ha skildrat de patriarkaliska förhållanden, som i Mecklenburg existera, och huruledes den egentliga borgareklassen der är så godt som alldeles utesluten från deltagande i lagstiftningen och koatrollen öfver finanserna. Redan 1869 försökte de mecklenburgska deputerade på nordtyska riksdagen ett anfall mot den antediinvianska författuingen i hertigdömet, men Bismarck höll då ein mäktiga be d över Mecklenburgs ärevördiga ststsivstitwioner och förklarade, att riksmyndigheten ej borde tillåta sig att göra ingrepp i de olika staternas inre tförfattningstörhållanden. Allt förblef således på gamla foten; men pu ha de liberale riksdagsdeputerade från detta land, i förening med sina liktänkande kolleger. ansett tiden va a inne för att göra en ny stormlöpning. För att afväpna de invändningar, som regeringarne i Schwerin och Strelitz vid föregående tillfällen framkestat, har det nationalliberala partiet bland annat åberopat sig på ett uttalande af furst Bismarck i hans wotiver till senaste lagen angående Elsass—Lothriogen, i hvilka det heter: Det förutsättes i riksförfattningen, att i alla särskilda stater består en författning, på grund hvaraf lagstiftningen är bunden vid representationens samtycke.?. I riksdagens möte i torsdags inlemnade deputeraden Bising ett förslag om införande af konstitutionel författniog i slla förbundsstater. Den mecklenburgska statsministern Bilow uppträdde genast mot förslaget, hvilket, under Isken af att ioföra en förändring i riksförfattnirgen, blott ginge ut på att kullkasta den bestående statsfornen i Mecklenburg. Dylika förslag hade redan två ganger förut blifvit förkastade i nordtyska förbundet, såsom stående i strid med de särskilda staternas rättigheter. Mecklenburgs regenter kunde icke låta påtrugs sig en författning at riks.Idagen; de vore villiga att i förening med ständerna utbilda och utveckla den bestående författningen, men härtill fordrades tid. Effer en längre debatt antogs emellertid Bisings förslag med 185 röster mot 88. För förslaget röstade det national-liberala partiet, fortschrittspartiet och det liberala rikspartiet, emot detsamma centern och en del af högern. — Af den mecklenburgske deputefraden Biisings tal — af hvilket ännu blott ett kort utdrag finnes att tillgå — finner man, att han med häftighet angrep storhertigdömenas regeringar. Bland annat fäste han uppmärksamheten derpå, att Mecklenburg skulle, liksom andra förbundsstater; erhälla sin andel al krigsskadeersättningen, -Imen att denna andel skulle inflyta i den . slandsherrliga, kassan, emedan i Mecklenburg ej funnes någon egentlig statskassa. Ett dylikt sakernas tillstånd vore odrägligt. I trots af alla ridderskapets och regeringarnes agitationer hade det ej lyckats att få en enda reaktionär deputerad vald i Mecklenbarg. Storhertigarne ville gifva sina undersåter en rådgifvande medverkan, mea detta tjenade till ingenting; blott genom en energisk reform, som understöddes af riksmakten, kunde det mecklenburgska fölket blifva befriadt från den mara, som nu red detsamma. HSegerhoerrarne från Sedan borde visa, att de vore beredda att otplåna skamfläcksrne från Ollmjitz opu Brongell (don reaktionära olitiken uader åren 1850-56). Om hans förslag ginge igenom, skulle derigecom den mecklenburgska folkstammen bii fastare förenad med riket. Af de mera bekanwe riksdagsmeflemrmarne talade Traitscha i ot löpgt föredrag ne 0 a fule oe Han. bataelake I mmm A PN HH AO ne d ae on MÅR AN ORE TS Ra ff SO TOK FOP TE ER FE OP