Aftonbladet – 7 november 1871, sida 2

vi må få klappa om de satans korackerna liksom sist. Å Kanske i morgon; kanske redan i natto, svsrade löjtnanten med ett drömmande uttryck i sina vackra ögon. ,Striden är redan i full gång vid Sawika.x Ja, Gud låte det ske redan inatt, mumlade den skäggige gamle och fortfor, i det han vände sig till kamraterna, som stodo omkring honom: Det är ju inte er emot om vi få slåss i nattin Nej, nej! Död ät rysssrne, mumlade de amlie krigarne cch skakade sina gevär. Död åt kosackerna! Ja, död åt kosackerns, svarade en manlig stämma tätt bakom soldaterna och när dessa bestörta vände sig om, möttes de af kapten Toil, som leende steg fram till löjtnanten. Denna bivaaken är minsann inte svår at, öfverrumplan, sade kaptenen, i det han gaf posten en förebräende blick. Stod inte han ders, och med dessa ord pekade han på posten, och halfsof eller hörde på de andras snack, när jag smög mig fram! Vuakta inte de andra sina bivuaker bättre, så må fan vara post här. : Det var till en stor del min skull, inföll löjtnanten och närmade sig kaptenen. Det var jag som,,.2 Åbja, det är just inte så farligt heller som jag gör det, afbröt kaptenen, i det ett godmodigt lesnde spelade på hans läppar, Jag ville bera nämna det för den Händelse att det skulle ske en annan gång. Men kom nu, löjtnant, så få vi tala om våra affärer. Nya qvistar kastades på elden; den sprakade och gristrade och slutligen blef det så hett framför den, att krigarne måste drega sig ganska långt tillbakå.