Aftonbladet – 7 november 1871, sida 2

oJa, fyra bera påls ropade kaptenen, der han och löjtnanten sutto bredvid hvarandra på sidan om elden. Det är ganska kyligt i qväll och vi torde allt behöfva oss en dugtig värmare. Kists tå mera, korgoral, klockan är iote nio ärnu och sörr lär det inte bli någon aflösning aj.s Soldate: na följde noga kaptenens uppmaning och snart upplågade elden så väldigt att skenet från dev kastades långt inåt skogen, Föjtnanten yttrade några betänkliga ord om detta sätt att underbålla elden. Åh skräp., svarade kaptenen muntert. Veden är pjord att bränna; hvarföre skulle vi behöfva frysa här. Dessutom skola vinu så mycket säkrare upptäcka fienden om han vill åt oss. Jeg tycker inte om becksvarta mörkret! Bäst är att ha så ljust och gladt omkring sig, så att man kan mottaga den objudne gästen så, som tillbörligt är. Oroz er nu inte öfver den der småsaken, utan låt o8s prata om våra affärer. Ståhlkrona lig. ger er i hågen, inte sanntf Ja, jag är oolig för horomn, svarade löjtnvanten och sänkte bufvudet mot bröstet. Efter några ögonblicks tystnad upplyfte han det åter och fortfor: Han är alltför god åt de fördönda ryssarne, eller hvad säger ni kapten? Ståbikreax är en kronans pojken, svarade kaptenen och strök med ena handen öfver skägget. Han är en bland våra tappraste officerare och en dygd har ban, som jag värderar hos alla våra krigare, från den öggte till den lägste, nemligen en okuflig kärlek till Finland. Med sådana bussar kom, mer man långt, det ha vi redan visat ocs zkola pckså visa med Guds hjelp.v Tack för er goda tanke om Ståhlkronahviskade löjtnanten och fattade kaptenen band. vHan skall göra allt för att bli vär