Aftonbladet – 7 november 1871, sida 2

gestalt framför postens gevärsmyaving, slog I med en hastig rörelse geväret åt sidan och sprang fram till elden, under det ban med ett muntert skratt utropade: Du ser inte illa, mia gasse, men långsam i dina rörelser är du, och hade jag varit en kosack, så skulle jag helt behändigt knipit bort först dig och sedan de andra sjusofvarne. Ja, j2, sof n stund till, fortfor ban och vinkade med henden åt de soldater, som haifsorvande rusade upp, ännu är jogt ingen fara för hander, en den komre snart.s Med dessa ord kastade talaren kappsn ned framför elden och vi igenkänna ni i honom löjtnant Silfversvan, som hade infunnit sig vid den utsatta bivuaken för att möta kapten Toll. Vid åsynen af honom ställde soldsterna gevären på sin fordna plats och posten återtog sin regelbundna gång. Den unge mannen tog plats på en trädstam ett par alnar ifrån elden och lutade hufvadet eftertänksamt i banden, Ibland såg hav upp och lyssnade uppmärksamt oi ban skuile höra något buller, gom förrådde att kamraten var i antågande, men allt var tyst och stilla omkring honor. Soldaterna, nerligen de som voro vakna, satto på eus sidan oa elden och samtalade med undertryckta röster. Någon gäng, när de, hänförda af sitt ämne, blefvo alitför högljudda, upplyfte löjtnanten hufvadet och kastade på dem en blick, som ålade dem tystnad, Detta upprepades flera gånger, och slutligen kunde ieke löjtnanten tiga, utan frågade i allvarsam ton: Det måtts vara någonting riktigt vigtigt, som sysselsätter er, eller hur? Då reste sig en skäggig, gommal krigaie, gjorde honnör och sade: 3 ; Vi undra. om det snart blir strid, så att