Aftonbladet – 7 november 1871, sida 2

er, hvilka för närvarande söka genomdrifva ina planer i Frankrike... Om också korrepondenten härvid alltför strängt bedömer reublikanerna, hvilka han frånkänner all inigt om hvad den republikanska styrelsefornen betyder, och om han tillmäter Jerome Vapoleon en framtida betydelse, som å in et sätt rättfärdigas af hans föregåenden och varmed korrespondenten att döma efter uppiften om partiets numerär i sjelfva verket ndast velat såtirisera den noble prinsen, är lock hans redogörelse för de olika partierna öfrigt ganska redig och egoad att sprida jus i det kaos, som med afseende på depoitiska partiernas närvarande gruppering och sträfvanden onekligen är rådande i Frankrike öfter en inledande öfversigt af partierna öfvergår korrespondenten till en närmare skillriog af bvarje särskildt och låter dem dervid passera.revy efter följande klassifikation. Bland legitimisterne finna vi följande underafdeloingar: Först och främst ha vi de rena thvita?. Deraa äro deytterst gående, som fasthålla den gudomliga rätten såsom en religiös dogm, som tro på DOrvals profetis och på åtskilliga munkars och nuonors inspirerade utsaoor angående le grand Pape et le grand Roi?, och gom, i bändelse af grefvens af Chambord död, hellre skulle antaga såsom hans efterträdare hertigen af Madrid än grefven af Paris, med hvilkens parti de icke vilja ha någon gemenskap. Deras organer äro Union och Le Monds. De äro få till antalet och understödjas på landsbygden af det ultramontana presterskapet. Dernäst komma de legitimister, som likaledeg fasthålla såsom en dogm den gudomliga rätten, men äro villige att ställa sig underl; trikoloren, i stället för under Hljebanerot,l; eburu de ännu icke tillräckligt frigjort sig fråa sitt partis traditioner, för att vilja gå in på någon fusion med sina gamla fiender, orleanisterne. De önska att se Henrik V såsom konstitutionel monark. Till detta parti hör det högre gallikanska kleresiet inom landet. Deras organ är Gazette de France. I tredje rummet komma de legitimister, som förkasta den religiösa dogmen om den gudomliga rätten, och som understödja grefven af Chambord, emedan han representerar den verldsliga principen om ärftlig monserki. Detta parti kan nästan sägas uppgå i den fjerde underafdelniogen, som består af fusionister, hvilka, antingen de hålla på den religiösa dogmen eller icke, äro för en uppgörelse med orleanisterne, som skulle görs en samverkan mellan båda partierna möjlig. Monseigneur Dupanloup och en jemförelsevis liten del af det mest frisinnade presterskapet höra tiil detta parti. Vi öfvergå nu till ett femte politiskt parti, de rene orleanisterne, de hängifne anhängarne af orleanska familjen, hvilka se upp till grefven af Paris såtom sin framtida suverän, men arbeta för detta mål på ett så svagt sätt, som det gerna är möjligt förett parti att arbeta. Deras organ är Journal de Paris. I sjetts rummet komma de orleanister, hvilka mera hålla sig till hertigen af Aumale än till hans brorson. Desse hålla icke strängt på den direkta successionen, utan vilja 2e gig om efter den skickligaste man de kunna finna, om han med. andra höga egenskaper förenar rangens och bördens prestige, och de tro, att hertigen af Aumale motsvarar dessa vilkor. Francais, Journal des Debats och åtskilliga andra organer, som tillsvidare understödja den nuvarande regeringen, skulle säkerligen uppträda såsom förespråkare för den Au maleska lösningen af detta politiska dilemma, när det rätta ögonblicket kommit. För det sjunde finnes ett orleanistiskt parti, som äro rena fusionister — d. v. s, som icke önska 89 orleanska familjen komma till makten, utan i kraft af en uppgörelse med den läldre grenen, som skulle försäkra densamma om en lika god och laglig rätt, gom om hänI delserna år 1830 aldrig timat. I För det åttonde komma vi till de orleaniI ster, hvilka öfvergifvit orleanismen af praktiska skäl eller derföre att de ansågo repu bliken såsom den styrelseform, hvilken miost :I splittrar fransmännen. Hit höra Thiers, Ca simir Perier och många andra biand de lei dande männen både inom regeringen och I kammaren. I Detta parti består af dem, som kalla sig I moderata republikaner. Desse äro de, som bl utan att ha den aflägsnaste föreställnivg-om hvad republikansk styralseform betyder eller I I hvad den leder till, försöka att aftvinga den ?) så mycket godt som möjligt. Ds äro heder; ligt folk, som antaga den provisionelia och I oregelbundaa styrelseform, Försynen gifrit fl dem, och äro facksamme derför. För det -Inionde komms de radikale vrepuhblikanerne, hvilka utgöras af personer, som likaledes Il sakna allt begrepp om hvad rfepubliksask r styrelssform betyder eller hvarthän den le 2 der, men som försöka att i grund förderfra e t J A -— —VS Fr DÄQ et KN ON a AA CR OM ER a fr RR DR den. Äfven de äro hederligt folk, som antaga den provisionella och oregelbundna sty relseform, Försynen gifvit dem, men icke äro tagksamme, De äro i besittning af tvenne ofantliga fördelar, För det första vilja de genomdrifva sina planer genom meraliska medel och icke genom våld. För det andra äro da helt och hället blottade på den politiska dugligbat eller erfareahet, som skule kunna göra det möjligt för dem att realisera nägra planer af hvad slag de vera må. Skälet, hvarför detts är en fördel är, att man ännu aldrig hört någon af dem som tycktes ha den minsta id6 om hvad partiets hå kunde vara, Hiocle och partiets öfriga organser lida kroniskt al denna srtåra -l åkomma. Den tionde klassen utgöres aF de röda revublikanerne. De skilja sig från de MN PE CP 5 RP