Aftonbladet – 6 november 1871, sida 2

onstitution.. — Standard uttalar sina anärkningar i mildare form, men i verkligheDn äro dess angrepp mot premierministern ke mindra skarpa. Talet i Greenwichx, ger denna torytidning, vår visserligen minre olyckligt än ministerns senaste offentliga ttalanden, men det har icke kunnat annat 0 stöta hans vänner och beröfva dem moot. Låt vara (fortsätter tidningen) att tat för ögonblicket blef mottaget med bifall, . är det likväl omöj!igt att icke de liberala, !, är de efteråt läsa detsamma i tidningarne, åste känna sin misstro till honom växa.o tandard spår, att do liberala snart skola Ända Gladstone ryggen, liksom hans första äljare pa sin tid gjorde, ja tidningen går!, Il och med så låvgt i sina sangviniska föroppningar, att den talar om möjligheten af tt Gladstone vid de förestående parlaments-, alen kuade förlora sitt säte i församlingen. I Prag egde den 30 Oktober åtskilliga ! ysk-fisndtliga demonstrationer rum, hvarom Vien-tidningarne meddela följande närmare etaljer: Då Rieger anlände från sitt gods Maletsch ll Prag, hsde en stor mäogd czachiska stueater infunnit sig på bangården och helsade onom med ropen: Lefve Rieger! Ned med eust! Rieger inväntade sin vagn för att ka hem; då denna ankommit, frånspände tadenterna hästarne och drogo Rieger under ubelrop och afsjungande af czechiska nationalånger till hans bostad vid Ferdinandsgatan. Mycket folk åtföljde tåget med blottade bufraden. Från sin bostad höll Rieger octt tal, hvilket han påminde sina vänner om valpråket Nedejma selv (Vi vilja icke gifva ss!) Härefter drog folkhopen till tyska tidlingen Tagesbotes redaktionslokal, hvarest nan hvisslade och ropade pereat! Polisen ofann sig likväl och 11 arresteringar företo108. — På aftonen samma dag egda en czoshisk demoastration rum på den tyska tea.orn i Prag, hvarest uppfördes ett stycke af Bauernfeld: Der kategorische Imperativ,, i hvilket åtskilliga politiska allusioner förekomma. Då styckets hjelte sade: Vi äro tyskar och vilja fortfarande förblifva tyskar, derför att vi en gåvg äro det,, började de talrikt närvarande czacherna hvissla och byssja. Nu uppstod en förbittrad rueningsstrid mellan tyskar och czscher, eller klappare och hvisslare, som under det mest döfvande larm fortsattes i öfver 10 minuter. me Tr QQ je ET Hawkics, ea af mormonchefernaa, har blifvit dömd till tre års fängelse af den federala domstolen i Utah, sedan han blifvit förklared skyidig till månggifte. Brigham Young lär ha lyckats fly ur sitt fängelse, Från China har Times erhållit underrättel ser, som äro af allarmerande sleg, ehuru tidniogen framställer dem sågam varands af mindre betydelse. Vi medådeia här det förvämsta af hvad Tines yttrar med snledviog af de inlupna uacerrättelserna: Mans har kollat Eogland en stor asiatisk makt och sanningen af detta påståenda kan icke bestridas. Vårt indisia rike och vära handelsförhållanden till samtliga nationer i Urienten kräfva af o3s en bestämd och energisk utländsk politik i Asien, Andra nationer kuona förr der begå ett fel i derss tillvägagåenden, emedan derigerom biott några personliga intressen kunna taga skada. On Frankrike inolåter sig i en strid med CochinChina eller vili streffa hofvets i Pekiog o:öcsynthet, så kan det sämsta fiasco blott bli af ringa betydelse för en makt, hvars intressena väsentligen ä:o europeiska. Till och med amerikanarne kunna efter en tvifvelaktig strid med koreanerna draga sig tillbaka, utan att alivarsamt skada sina besittningar eller handelsförhållanden. Föross deremot ställer sig frågan mera invecklad, isynnverhet hvad China angår. Handelssamfärdseln med China utgör ett så vigtigt moment at vår nationella välmåga, att vi ej kunna tillåta att en halfbarbarisk regering genom våldförendet af heliga fördrag uniertrycker denna samfärdsel. Icke heller få vi beröfva de engelsmän, som i förlitande på dessa fördrag hsfva anförtrott sina lif och sin egendom åt den chinesiska regeriogens förmynderekap, allt hopp om beskydd, Och dock synes det vara nästan omöjligt att i China någonstädes fixera verklig ansvarighet. Regeringen framställer alla angrepp på utländiogar såsom varande lokala och då vi ej äro belåtaa med med de urskuldanden, sådana de gång på gång framställes, så synes ett ingenting annat blir oss öfrigt än krig, och ett krig med China är ett högst litet tillfredsställande företag. Vinna något skule vi ej, då vi ju ej vilja underkufva landet, men om vi, äfvea för kort tid blott, hade olycka med oss, så sku:la detta hafva de omätligaste följder. Vår handel skulle derigenom få en förfärlig stöt och en allmän resning, liksom år 1857, hör alldeles icke till det omöjliga. Hvad vi hafva att göra är alldeles klart. Om också de protestantiska missionärerna, öfver hvilka vi olyckligtvis, i kraft af en fördragsklausul, hafva protektoratet, ej så hårdnackadt ansätta det chinesiska folket med deras proselytmakeri, som de franska kato: likerna, så förorsaka de dock myndigheterna något obehag. Om vi stå fast vid att bibahålla denna fördragsklausul, hvilken föröfrigt icke blott förtörnar kineserna, utan äfven gifver fransmännen anledning till en olycksbringande utöfning af deras privilegiom, så intaga vi en sådan ställning att vi liksom beskyddade och uppmuntrade till proselytmakeri — en ställning, hvilken vi icke ensi Indien söka intaga, der vi dock äro herrskare och ej blott tolererade. Vi äro derför af den åsigten, att denaa fördragsklausul måtte annulleras. Men härtill är dock Frankrikes medverkan alldeles nödvändig, ty så länge ej Frankrike samtidgt med 02s upp: hör att t:g3 missionerna uider sitt särskilda bäga, vore föga elier ingeoting vuanet. — Vi vilja ej acslå en oroväckande ton, men vi mäste varna landet, ty våra förhållanden till Kina äro sådana, att med hvarje ögon