Aftonbladet – 6 november 1871, sida 2

tt bref, i hvilket han anhöll om sitt entleigande. Detta bref, dateradt Ajaccio den 4 Oktober, lyder sålonda: Herr president! Då jag ville låta konstatera, tt jag är i full besittning af mina medborgerliga ättigheter, så antog jag med tacksamhet valmänens i Ajaccio röster. Med inskränkningar, som j lagligen låta försvara sig, lemnade regeringen nig ett pass för att resa i Frankrike. Jag begaf nig till mitt ursprungliga hem; vid min ankomst lit fann jag, avt Corsica blifvit underkastadt unlantagsåtgärder. En eskader och trupper voro kickade dit med extraordinära order. Lyckligtvis unde jag konstatera, att ingenting, om icke en l!deles ogrundad fruktan, kunde rättfärdiga dessa tgärder. Det fullständigaste lugn rådde i deparementet. Andamålet med dessa åtgärder kan blott ara att injaga förskräckelse hos en fredlig befolkling, som man ej kan förebrå något annat än dess illgifvenhet för Napoleonerna. Den allmänna melingen skall fälla sin dom öfver dessa mått och teg. I min person har rättvisan blifvit förorättad. szeneralkommissarien lät genom stadens maire unlerrätta mig, att han skulle med våld motsätta ig att jag beträdde mina fåders hus. För att undrika hvarje konflikt måste jag på generalkommisariens befallning afstå från att bo i det anspråksösa huset, der min far och der Napoleon I föddes. Den skyldighet, jag ålagt mig att ej bli orsak till ugnets störande, bragte till tystnad min rättvisa arm öfver detta våld. Jag hade den äran att bivista er första session. Under en förvirrad diskussion trodde jag mig bemärka bekymmer hos några af våra kolleger med anledning af konstituerandet f det definitiva ordförandeskapet och förklaringen af giltigheten af mitt val Nöjd med att ha gjort ett slut på min faktiska landsflykt, måste det vara min önskan, att mitt namn, som skall vara ordningens och enhetens ban6r, ej måtte bli anledning till onyttiga strider i generalrådet. Jag har derför äran att till er öfverlemna min ansökan om entledigande från min plats som medlem af Corsicas generalråd för kantonen Ajaccio. Mottag 0. 8. V. apoleon Jeröme Den skrifvelse, hvari mairen i Ajaccio förbjuder prinsen att beträda sina fåders hus, är af följande lydelse: ee OD Fre IA I INNE met — hr Rn i Ajaccio den 21 Okt. Monseigoeur! Då jag fått veta att ni kommit till vår stad, dit folkets omröstning kallat er för att inträda i generalrådet, och med kännedom af er önskan, att bebo edra fäders hus, har jag, till förekommandet af en konflikt på öppen gata, ansett det vara nödvändigt att begifva mig till prefekturen för att låra känna myndigheternas verkliga afsigter. Hr generalkommissarien svarade då på mina frågor, att han skulle med våld sätta sig emot att prinsen beträdde det Bonaparteska huset. Jag meddelar detta bestut till Ed. kejs. höghets kunskap och behörig efterrättelse. Mottag, monsieur 0. 8. v. J. Fil, Ajaccios maire. Erligt ett telegram från Florens till Independance har Perseveranza offentliggjort en korrespondens mellan Victor Emanuel och Napoleon III om kriget 1866 och händelserna i Kyrkostaten 1867. Korrespondensen har, tillägges det, väckt mycket uppssende. — Det säges att Benedetti skall vara i besittning af mycket intressanta dokumenter, som ban ämnar utgifva för att bemöta de förnekanden, som från flera håll iogå mot de påståenden han haft i sin broschyr. — Hertigen af Grammont arbetar på ett svar på Benedettis bok, i hvilken lära komma att meddelas upplysningar, som skola vara mycket komprometterande för högtstående personer i Frankrike och utlandet. Äfven Jales Favre lär snart, enligt Journal de Paris, komma att offeatiiggöra en rättfärdigande broschyr öfver den roll, han spelat såsom deputerad, såsom vicepresident i nationalförsvarsregeringen och såsom republikens utrikesminister till fredsslutet i Frankfort. Ett stort folkmöte hölls förliden måndag i Loadon, vid hvilket de flesta ledarne för den ultraradikala rörelsen voro närvarande. Mötets ändamål var att lemna Londons arbetare tillfällo att afgiiva en meningsyttring om Gladstones tal i Greenwich. Trots några medlemmar, som uttryckte sin förvåning öfver premierministerns popularitet och öfver det beröm, som nägra föregående talare tilldelat honom, fattade dock mötet en resolution, i hvilken det i de varmaste ordalag uttryckte ett obetingadt förtroende till Gladstone och hans poiitik. Resoiutionen förklarar den engelske premierministern för tidens störste och mest praktiske statsman och lofvar honom de närvarandes bistånd att genomdrifva de reformer, hvilka ban ioledt. Den bekante ultraradikale folkledaren Odger föreslog ett amendement till resolutionen af innehåll att mötet, på samma gång det gillade Giadstones politik, uttryckte sitt ogillande öfver hans kolleger och uppmanade konom att omgifva sg med män, som åtnjöto större sympatier bland folket. Odgers förslag förkastades emellertid med stor majoritet. Gladstones tal till sina valmän i Greenwich börjar nu bli föremål för de engelska tidningarnas kommentarier, hvilka naturligtvis utfalla högst olika. Times uttalar sålunda sig mycket erkännande och fianer att Gladstone kar rättfärdigat det förtroende, man satt till honom. Tidnoingea prisar det försigtiga sätt, hvarmed ministern omnämnde öfverhuset och gillar att han, i det han alluderade på den så kallade new social movement, eller den påtänkta alliansen melTan lorderne och socialistorne, sade att arbatarne skulle misstaga sig, om de väntade latt lagstiftningen kunde upptäcka botemedel för allt det onda, hvaraf de lida. — Daily News, hvilken gäller som en half officiel tidning, framställer Gladstones möte med sina valmän nästan som en fuilständig triumf; han har, säger den ministerieila tidningen, visat sig com en sann folktalare och har genom trollkraften af sina ord slagit sina motståndares vapen till jorden. — I motsats härtill påstår Morning Advertiser, som på det häftigaste bekrigar den nuvarande ministören, att Gladstone endast blef applåderad at 700 poliskonstaplar och ea del arbetare från flattans varf i Greerwich, hvilka man med anIledning af mötet gifvit en fridag. Tidningen Ifimer, att Gladstoae icke framkommit med annat än välklingands fraser, och menar att när valmännen i G-eanwich kunnat uthärda Ar REL -,. 3