Aftonbladet – 6 november 1871, sida 2

————————— —— —————————— ÅN tygades han om, att alla tänkte som han, Hen såg det på den enes rynkade panna, den andres ögon, som sköto blixtar af harm, och på de många händer, gom konvulsiviskt omfattade vapnen. . Kapten Aminoffs bittra ord hade slagit ned som en bomb och mördat glädjen. Jag vill ej tro att fältmarskalken skall uttala denna befallnivg,, sade majoren, sedan han en stosd låtit sica blickar forskande hvila på stridskamraterna. Vår ställning är någorlunda god och med tapperhet skola vi nog tvinga Kamenski att stanna. Ruona är en ypporlig plats för en bär, som vår.p He:r majo:, inföll kapten Aminoff och reste sig upp till sin fulla längd, jag har fällt yttranden, som stört den glädje tappra krigare alltid böra känna i hvarandras sällskap. Men jag har ej gjort det utan skäl, Kulneff strötvar in på våra fö:poster, vid Kauhalampi var han i går, vid Mengijärvi i dag. Några af mina jägare ha också tyckt sig märka ryska trupptransporter norrut och det är möjligt att ... Att Kamenski vill kringå ose,, afbröt Ehrenroth lifligt och i det ett visst hånfullt leende krusade hans läppar. Ni kan ha rätt, kapten, men Adlercreutz har allt tagit sina försigtighetsmått. Tror pi att öfverste Aminoff låter jaga sig från Mengijärvi som Kamenski först måste bemäktiga sig innan han kan forcera Liotulaksvägen, och tror ni slutligen inte att Essen möter honom om hag vill angripa Salmis! Jo, kapten, varsäker derpå! Den ende vi ha att frukta för är Wetterhoff på Alavozägen, men ban reder sig nog i det längsta. Hala knuten är att käckt försvara vår linie frå1 bron till Lintulaksvägen, och med er tiu.jelp, tappra kamrater, skall det lyckas. Jag känner det på mign, fortfor har; i det ban fyllde sitt glas, vi ba ännu aldrig