Aftonbladet – 4 november 1871, sida 3

T LITTERATUR-TIDNING. Innehåll: Den Itterärå eganierstten. — Henriques, Nigra religiösa betraktelser. — Key, Nordiskt medieinekt mrkir — Svenska, danska och morska bokbandelsnykoter. — Bilteratus-ogh konstootiser. Den litterära eganderätten. B. 8. Ingemanns kistoriska romener i svensk öfversättning. I. Stockholm, P. A. Huldbergs bokhandel. (Tryckt i Falun hos J. V. Holm). Af titeln ait döma, tyckos meningen vara att i öfverrättning utgifva Irgemanns samtliga historiska romanar. Det nyss utkomna första bandet ionsbåller Valdemar Sejr. Vi kucna ej i en hast påmiana 0s2 något verk inom brödrafolkens litteraturer, som miadre än Icgemanns romaner är i behof af ötversättning, för att fullt fattas och njutas af den publik i vårt land, som bryr sig om den historizka romanen: så evkelt är författarens språk, så genomskinlig hans stil. Möjligen kunde äonu för halfannat årtionde sedan en öfversättving anses nödig, men nu är det öfverflödigt besvär. Den nu föreliggande öfversättningen hör sj till ge sämre, men felfri är den visst icke, Att en gång få se ett norskt ellor danskt vitterhetsarbete öfverflyttadt till vårt tungomål, utan att på samma gång få skäl till den anmärkningen, att öfversättaren, mer eller mindre ofta, bjolpt sig frem på måfå och, efter ett osäkert öras anvisniog, huggit miste om meningen, det lärer väl höra til dessa fromma önskningar, gom äro förutbestämda att sldrig uppfyllas. Huv många felaktigbeter, i fråga om ordaförståndet, öfversättningen af Veldemar Sejr icnehåller, kucna vi ej uppgifva, ty till en så fullständig granskning bade vi hvarken tid eller läst: såsom exempel torde de bär nedan nämnda vara till:äckliga, hvilka jemte flere andra entecknats under en hastig genombläddring af en större del af originslet samt jemförelse med öfversättniogen hvarjs gång, då vi anade oråd. Mundheld (bär: språk, uttryckeasätt). återgifves med uttal (I, 14), hurtigst med hurligast i st. f. hastigast (s. 113), mut med tvärt i st. f. trumpet (s. 120), smöre haser (jaga till benen) med smörja knävecken (s. 126), snaerpet (tillgjord) med trumpen (3. 143), en stund (en tid bortåt) med en stund (IL, 9), liflig (jaflig) med liflig, som på danska heter livlig (s. 11), blev betydet med antyddes (s. 12) i st. f. förehölls, förständigades 1. d., ad åre (västa år) med åt året (8. 160), -syltemaelken (sur mjölk, hvars förskämning genom någon tillsats förekommes) med syitmjölken (s. 86) — en öfversättniog som, I förbigående sagdt, påmint oss om Syltekrukke., hvarmed den dansko MMversättaren af en svensk roman återgifvit dot nobla ordet syltkrog.; sommeribysgilde (folknöje, då allmogen rider sommar i bys) med sommargille (s. 94), svinebinde (bivda alla fyra, binda till bänder och fötter) med binda (s. 100), gadestevne ( stämma, byamöte) med kyrkovallar, tir ikke (reta ej) med rör ej (s. 108), höjmodig (ädelmodig) med stolt (s. 180, således at öfvere. förvexladt med bovmodig) 0. 8 V. Det är billigt att erkänna, att dessa med flere fel, af hvilka en del skän:ma meningen, ej ställa den i fråga varande öfversättninger i jomnbredd red åtskilliga öfvereättningsskandaler, som vi tillförene påpekat. Men det torde väl vara oomtvisteligt, att en så pass stor samling af så beskeffede fel i er öfversättnirg från franska, engelska eller tyske skulle ådraga öfversättaren vitsord för oskicklighet; och derför kan man väl fråga, hvarfö! . måttstocken skulle vara en annan, när de gäller en öfversättning från danskan. Och för der andra är det blott allt för visst, at! de fall långt ifrån äro sällsynta då, vid öf versättning från ett nordiskt tungomål til ett annat, originalförfattarens verk i vids känbarare grad våldföres. Man finner de osrhördt, amerikanskt och i det civilise rade Europa omöjligt, när en eftertryckar i Förenta Staterna, otålig öfver den engel ske författarens af sjukdom föranledda dröjs mål med atslutandet af en roman, tager si; före att låta en litterär neger fabricera et sista häfte, eller sista kapitel — sådant händ F. Smedley, författaren af Lewis Arundel