Aftonbladet – 4 november 1871, sida 3

dersökning visade det sig, att mer än 50 små barn omkommit på prairierna den natten, förutom flera fallvoxna, hvilkas lik samlad:s intill den stora hög, som de ibjälbränds redan bildade, Tidigt på tisdags förmiddagen den 10:ie begaf jag mig äter ut på vandring till det, som för några timmar sedan hado varit Chicago. Hela norra sidan af staden var totalt försvunnen, på stora sträckor till cn sådan grad, att ej allenast hasen och träden voro follständigt oppbrannea, utan äfven gatoch trottoirläggningarne af trä, så att man nu der endast såg den nakna roarken, hvarest man ett par dagar förut bade spatserat melisn villor och fabriker, megasiner och folkuppfyllda ställen af alla slag. Härstodo ett par långa, nakna skorstenar, batecknando stället, hvarest ett af Chicagos största bryggerier hade legat. Här såg, man ruineraa af ett balft åvssin kyrkor; den vackra Lincoln Psrk tog sig ut som ett stycke af en vild urskog, hvarest en flock infödiogar nyss pröfvst på att med eidens tillbjalp rödja land; spårvägarnes skenor lågo som förvridna jernstänger, på alla sidor krampaktigt omslingrede af de afdrutna telegreftrådarne. Så långt ögat kunde nå, såg man ät alla sidor ca enda oerhörd, aftrönd öken, der stycken af svärtade murar, återstoder af kyrktorn, halft nedfallna skorstenar och förkolnade träd svagt antydde riktvingen af de forna gatorna och torgen. Qvarlefvorna af förfärligt stympade liz gräfdes på flera ställen fram under ruinerna, det tycktes att de flesta omkomimit på nordsidan, der många från de först antända qvarteren sökt skydd, men hvarifrån sliesammans några timmar scoare måste fly i vildaste oreda. Förbrända häster, som arbetat sig till döds under vatten och derefter qvarlemnats som byte för lågorna, lågo blandade med de kolade lemningarne af kor cch andra busijar. Från den svartbrända, ofantliga slätten stego öfverallt rökmoln i vädret, och marken, Bom man endast med möda kunde beträda, utsände en obehaglig värme, Flera gånger hejdades jag af män och qvinnor, hvilka frågade mig, om jag ej tillfätligtvis kunda ge upplysningar om den eller den. Ett fruntimmer hade varit på besök ien närbelägen stad och hede kommit hem för att finna huset nedbrunnet och mannen samt barnen försvucne; bon visste ej, hvar hon eu skulle söka dem; natten hade bon tilldregt stående under en bro, ett rof för de förförligaste qval. Gå ut och leta på prairiernals var det enda svar, gom kunde gifvee. Ett iitet sällskap herrar hade tappat bort alla sioa damer, hvilka vid eldens utbrott hade skickats bort från hemmet. I sista ögonblicket, då männen äonu försökto att berga rågot undan lågorna, hade de blifvit alldeles omhvärfda af elden och blefvo nödsskade att begifva sis ut i Michigen-sjön; der hade de tilibragt hela natten och hettan hade varit så outhärdlig, att de hvarje ögonblick måste doppa sig nor under vattnet för att kunna hälla ut. En ung dem, iklädd trazorna efter en elegant toilett, spravg på de ännu glödheta stenarne fram till mig och ropade mig an. Hon hede blifvit skild från alla de sina och hage tillbragt natten i regn och köld på en prairie. Jag har ingentiog ätit sedan i söndags, men i natt kom en och gal! mig litet whisky, eljeet bade jag bestömåt dött, sade hon, nu är jag alldeles rusig... men jsg måste vidare för att se efter om min systers fyra barn äro ionebrända, År det inte lustigt, jag vet rakt inte, om några af de mina ännu äro i lifvet!s och så log hon på ett hysteriskt sätt och sprang kort utan något bestämät mål. (Forts.) SEEDA