Aftonbladet – 3 november 1871, sida 2

bar varit energisk och orubblig under kamgen med upprorsmännen i Paris; hon vill nu visa hofsarshet, men vill icke tillåta att ordningen störes af någon, ty det offentliga lugvet är nödvändigt för att befria landet från fienden, Man måste ingjuta förtroende nos utländingarne och visa dem, att Frankrike reser sig upp igen, på det de må blifva föranledda att lemna landet. Vi kunna icke återvinna Frankrikes ära genom vapenmakt; man måste nu påskynda befrielsen genom arbeste, ordning, ansträngningar och uppoffringar. adel a. Prins Napoleon, som blifvit invald i generalrådet på Corsica, lemnade i största hast ön, såsom bekant, emedan mottagandet der ej blef sådant han och hans vänner väntat sig. Förnämsta orsaken dertill var väl att hr Thiers vidtog alivarsamma mått och steg till förekommande af alla bonapartistiska uppträden och till den ändan afsände till öns hofvadstad den energiske regeringskommissasien i Saone-et-Loir, hr Ferry. Bonapartisterne hade förberedt sig på en ståtlig demonstration, men den blef aldrig af. Hr Conti, Napoleons bekante sekreterare, hade redan ordnat allt och på ett möte med valmännen i Urbalacca hållit ett tal, som sedan trycktes och cirknulerade i Ajaccio. Ur detta tal meddela vi följande betecknande strofer: Ja, jag förblir trogen liksom förr kejsaren och kejserliga familjen; jag har sedan trettio år representerat era kommuner och kommer nu åter för att anhålla om era röster; dock icke af ärelyatnad, ty I sen att jag är gammal och min carridre är gjord. Jag kommer derför att både I och jag äro desamma i goda som dåliga tider; jag kommer emedan kejsaren gifvit mig i uppdrag att bevaka hans intressen, hvilka också äro edra, och försvera dem såväl på nationalförsamlingens tribun som i generalrådets samlingslokal. Kejsaren skall återkomma, mina hrr valmän, och derigenom att jag uttalar detta, tror jag mig icke vara någon upprorsmakare... Han skall återkomma och det förr än man tror! Trots detta tal var det dock nära att Contis medtäflare, en ung advokat vid namn Mariani bhfvit vald. Prins Napoleon kom tili Ajaccio den 21 Oktober och en hop folk bagapade honom vid ängbåtens landningsställe. Prinsen lät genast ro sig i en af ångfartygets båtar till slottet Bacciochi. Såsom bekant blef giltigheten af prinsens val starkt satt i fråga. Den bonapartistiska tidningen Ordre utbrast vid underrättelsen härom: Det tillkommer generalrådet på Corsics att afgöra om icke prins Napoeon är egare at det hus, der Napoleon I bief född och om han icke å denna grand är skattskyldig på Corsican. eona Ordåres fråga besvaras af Temps med följande intressant3 upplysningar: Då frågan uppställes på detta sätt, är desslösning icke tvifvelaktig. Pring Napoleon har aldrig haft någon andel i det hus, hvari Napoleon I föddeg, och han kan derför ej vara skyldig att erlägga skatt för fast egendom på Corsica. Se här beviset derför: Då Napoleon I vid återkomsten från expeäitionen till Egypten plötsligt landsteg i Ajaccio, ordnade han med kina bröder några familjangelägenheter. Han öfverlät på dem alla sina rättigheter och behöll ingenting för egen del, emedan han, såsom han yttrade, förlitade sig på sin lyckliga stjerna för att komma till förmögenhet... Bonapartes hus tillföll Joseph, den äldste i familjen. Huset vid Leetitia-platsen blef nästan alldeles förstördt af engelsmännen under . det de ockuperade ön år 1794. Efter expeditionen till Italien lät Josepb, som af sin bror utsetts till leverantör åt armån, på sin bekostnad uppbygga huset igen. Efter ans död ärfde hans dotter, priosessan Zenaide, prinsens sf Canino gemål, detta hus. Prinsessan afstod det dock åt Napoleon III, Bom ännu är den som eger det och för detsamma alltid erlagt fastighetsskatt. Prins Nepoleon deremot har alldeles icke någon rättighet till det hus, der Napoleon I blef född, och ksn således ej reklamera någon eganderätt, ty den har aldrig varit delad. Ett intressant faktum är, att då prins Napoleon år 1848 ankom till Ajaccio, klädd i nationalgardistuniform, bebodde han Bonapartes hus, tvärtomot hvad prinsen af Canino, dåvarande egaren, befallt. Det är föröfrigt ej första gången som i Ajaccio frågan om passiv valrätt för medlemmar af familjen Bonaparte blifvit framkastad. Vid-generalrådsvalen 1867 befsnn sig priog Carl Bonaparte, kandidat i Ajaccio, i alldeles samma ställning gom prins Napoleon, d. v. s. han var hvarken egare eller skattebetalare. För att dock kunna på förhand bemöta invändningar, fogade han sig efter lagens föreskrifter och köpte sig ett bus i Ajaccio.s Såsom ett af vära telegrammer meddelat, tillät den stränge Ferry ej ens att prins Napoleon fick göra ett besök i det Bonaparteska huset vid Icetitia-platsen. Crn sd mm li Hd HK ARA DOP OR OH —— ss, GL a me At mtr pos AA FK AA Ea originalkorrespondens till Neue treie Presse meddelar följande om ett möte, som Internationale höll den 22 dennes i Carovge (en liten stad i närheten af Gecdve). Ofantliga röda plakat uppklistrade på alla gathörn i Gndve inbjödo söndagen den 22 Oktober alla nationers arbetare och arbeterskor till ett möte i Carouge, för att der fira årsdagen för stiftandet af Internationales Gendvesektion. Klockan ett tågade en skara af 1000 personer, hvaribland dock tå qvinnor, men desto flera småflickor, gatojkar och dibarn, i en högtidlig procession bort rån Genöve. Musikkårer gingo i spetsen för tåget, derefter följde Internationales kolossala banår, omgifvet af tjuguen mindre fanor, hvarpå kommo komiten och medlemmarne af kommissionen. Alla deltagarne i tåget hade prydt sig med röda kokarder och band. Det faller af sig sjelf, att de till Genöve flyktade f. d. medlemmarne af kom munen i Paris, Lefrangais, Protot och Gaillård, spelade en betydlig roll, äfvensom Razona, Coeur(eroy och medborgarinnan Paula Mink, bekant från fredsligans möte i Lausanne. Som vädret var gynsamt, hölls mötet under bar himmel. Presidenten för Gönövesektionen öppnade det med ett tal, hvaruti han önskade samtliga arbetare och arbeterskor välkommen, och skildrade Internationales historia i några få drag. Exmedlemmen af kommunen, Lefrangais, helsades med några bravorop, då han kallade regeringen i Versailles för en samling af dummerjönsar, förherrligade Pariserrevolutionen och förkunnade, att Internationale oförtöfvadt skulle taga hämnd. Hr Grosslein, deputerad från stora rådet i Gönöve, Tierade sig om Internationales grundsatser och förklarade, att denna förening icke hyser någon afund mot de rika, utan endast begär, att äfven arbetarne ekola erhålla en liten platsa i solen,. En ryss vid namn Outine höll ett entusiastiskt tal, som var späckadt med häftiga utfall mot den välbergade delen af Gåentves befolkning och slutade på följande sätt: Petroleum är den låga, som belyser framtiden; !t de a 4 AA så