Aftonbladet – 2 november 1871, sida 3

Utskänkningsrörelsen i Göteborg. Då jag senast under sistförlidne Augusti månad besökte Göteborg, snsåg jag mig böra taga noga kännedom om det sätt, hvarpå utskänkningen af spirituosa der blifvit organiserad och de resultater som deraf vunnits, äfvensom huru de vidtagoa anordningarne uppfattades af den samhällsklass, för hvilken de egentligen äro afsedde. Mot det i Göteborg och i åtskilliga andra städer införda utskänkningssystemet har anmärkts och jag delar den åsigten, att det står i strid med näringsfrihetens grundsatser. Man får dock ej på något område varg doktrinär, erinprade en raan som jag bögt värderar, och han påminda derom, att den nu gällande bränvinslagstiftningen strider mot nyss antydda grundsatser, men att ett obestridligt faktum dock är, att sedan den infördes bar bränvinstillverkningen, uten men för jordbruket, högst betydligt minskats, på samma gång det moraliskt och ekonomiskt olyckebringande superiet ganska märkbart aftagit. Under sådana törbållanden kan en väl ordnad utskänkninogsrörelse af sjiritaose, då äfven den afsar att stärja guperiet, ganaka vällörsvara 2ig. Förhållandet i Göteborg var enahanda som i andra städer, der en talrik arbetarebefolkning finnes, med god arbetsförtjenst. Utskänkningen sf rusgiivande drycker var i hög grad vinstgifvande för dem som bedrefvo detta yrke: de värdshusidkare och krögare, hvilka mot erläggande af icke obetydliga afgifter till kommunen, egde rättighet att afyttra rosdrycker, riktade hela sin omtanka på en så stor afsättniog som möjligt och för uppnåendet deraf blef bränvinsförsäljvingen äfven på kredit en nödvändighet, men med den olycksbringande påföljd, att när, ofter det arbetaren erhållit sin veckoaflöning och liqviden af krogskulden blifvit gjord, återstod i många fall iotet af veckopenningen för arbetarens familj och andra till behof. Då krediten ej räckte till måste pant lemnas, och så vandrade mången arbetares oundgängligaste perscdlar, ofta äfven bohaget, öfver till krogarne, och hvad som der användes i öfverflöd på bräuvin medförde en minskad förbrukning af de nödväns diga födoämnena. Att tillhandahålls sådana var visserligen krögarno ålsgdt, wen på dessa var vinsten ringa och föreskrifterna i detta fall blefvo derföre öppet gäckade. Åtven de strängaste ordnivgsstadgar och den vaksammaste polisuppsigt, kunde under dessa förhållanden icke förhindra missbruk af bränvinsförtäriogen och förebygga dess elyckliga följder. Förfottningens förbud mot bränvinsförsäljning till fedan berusade och till minderåriga blef ofta en död bokstaf, och de för arbetarne afsedda matoch förfriskningsställena nedsjönko också i Göteborg, likasom fallet är i många andra städer, till usla krognästen, der lasten frodades i de mörka, smutsiga och osunda lokalerna. 1 flaro sådana fanns en källare eller skrubb inrättad, der de öfverlastade kunde sofva ef sig ruset, för att sedan fortsätta superist så längs penningarne räckte till, Oaktadt de stora uppoffringar, som Göteborgs sambälle villigt underkastat sig för den lägre arbetande klassens bästa, och fastän den goda arbetsförtjanst som der fiones, visade sig att pauperiemen tilitog högst betänkligt 7). ) Under min vistelse i Göteborg, samtalade jag med ett ganska stort antal arbetare i olika yrken och besökte många arbetarefamiljer och bjöd till att om deras lefnadsvilkor erhålla kännedom. Jag erfor, att arbetarne der vissa tider af året hafva en ganska hög och i all: mänkbet året om ba högre daginkomst än förhållandet är med dem likställda arbetare i hufvudstaden. De allmännast brukliga lefnadsmedlen voro icke dyrare der än här — åtskilliga bestämdt billigare. Detta var särdeles fallet med den dels saltade, dels torkade fisk, som från skärgården i stor mängd införes, och hvilkan ntoök ott kraftigt anh ondt föl nämns. att