Aftonbladet – 2 november 1871, sida 3

kande skall bli instämd till afgörande vi de norska domstolarne. Kommer nu dome att gå den norska regeringen emot — någ som enligt juridiske fackmäns omdöme åt minstone icke är en omöjlighet — så ska detta naturligtvis bli en både för henne oc för landet mycket allvarssm sak, hvars ekc nomiska konseqvenser ännu knappt kunn öfverskådas i hela sitt omfång. Men härti kommer nu ofvannämnda episod, som rör e af hennes förtroendemän i denna sak, jern vägsdirektionens af regeringen utnämnde ord förande professor Aschehoug. Sedan 186869 ärens storthing gifvit regeringen bemyn digande att för en viss zumma och på viss: vilkor göra inköp af de prioriterade aktierna så att dessa blefve den norska statens egen dom, begaf profeszor Aschehoug sig till Lon don för att inleda detta köp. Kort efter se dan han hade lemnat London, kom det til de engelska prioriterade aktieegarnes kun skap, att i merkantila kretsar ett anno nymt bref varit i omlopp, hvari jernbanans ntsigter framställdes såsom allt annat än ljusa Detta väckte de engelska aktieegarnes högst: misshag, och på ett möte uttalade deras representant, mr Bidder, sig mycket skarpt om det, såsom han uttryckte sig, slumpna? sätt bvarpå den norska regeringen sålunda hade sökt nedtrycka priserna på aktierna. Unde ett separe besök i Norge fick han tillfälle at! omnämna detta bref för den norska regeringens främste medlem, statsrådet Stang, hvilken likväl genast förcekade, att det hade utgått från regeringen, och förklarade sig starkt betvifla, att ett så vanhederligt förfarande kunde hörflyta från någon af de norska direktörerna. Det måste, yttrade han, ha va rit några engelskå spekulanters verk för att nedirycka marknaden eller nedjaga priserna till förmån för sig sjelfva, Sedermera blet det likväl kändt, att brefvet i sjelfva verket var skrifvet af professor Aschehoug, som vidgick författareskapet, då man derom vände sig till horom. Detta är den af mr Bidder afgiina och i Times offentliggjorda förklaring, om hvilken den engelska tidningen yttrar, att den ?utgör ett obehagligt exempel på offentlig samvetslöghet i ett land, som hittills har antagits utmärka sig genom sin redbarhet?, En förklaring från prof. Aschehovgs sida har blifvit betådad, men har änru icke fgifvits. Denne tilldragelse bar naturligtvis kastat ett ännu starkare skimmer af obehag öfver hela förkållandet mellan den norska regeringen och de engelska aktieegarne, så nycket mer som den otvifvelaktigt i väsentig mån hear bidragit stt väcka dessa senares nisstroende till den norska regeringens bederighet och derigenom förmått dem att gå till let yttersta med sina anspråk på dividend1tdelning. Till de många tvistepunkter, som regorinjen har cafgjorda med stortbinget, skall nu sannolikt en ny komma, i fall den underättelso bekräftar sig, som en tidning redlelat, att regeriogen skulle ha beslutit välja tt annat förfariogssätt vid framläggandet af ina lagförslag än det hittills förutsatta. När nan införde ärliga sto.:thingssessioner, var let just en af de fördelar, man hoppades rnå, att representationens medlemmar i afeende på förslag, som blivit fremlagda unler en session, men hvilka man icke fått tid tt behandla sarama år, under tiden kunde å tillfälle till närmaro grarskning och berundande. Na förljudes emellertid, att reeringen ämnar för hvarje session framligga ina försleg och betrakta dem, som icke uner loppet af denna biitvit afgjorde, såsom örfallna. Härigenom skall naturligtvis den yss nämnda fördelen till väsentlig dol gå örlorad, öch det skall bli ännu svårare för epresentationen än förr att afsluta sitt arete på en kortare tid. Saken skall för öfigt sannolikt bli framdregen till diskussion a storthinget.