Aftonbladet – 2 november 1871, sida 3

DNe:AetL SASOM Urig skandinav känd man, hvil,ken likväl föret i år har gjort sitt inträde på , Iden politiska banan. Sedermera har man trott sig kunna se den blifvande statsmini!Istern i fälttygmästaren Kjerulf, en man, som d hittills icke har spelat någon rolli det offentmn liga lifvet, och hvars politiska åeigter och ol duglighet derföre äro alldeles okända. Det r; vitnar icke synnerligen fördelaktigt om den summa af kapacitet och anseende, som nu ) finnes i de regeringen närmast stående kretsarne, då hon icke en gång i dessa efter så lång förberedolsetid har kunnat uppleta en mer framstående man till denna vigtiga plats. Detia är likväl icke den enda svårighet, hvarmed regeringen nu har att dragas. På samma gång som hennes särskilda åtgärder och hela hållaing i den inre politiken äro föremål för ständiga diskussioner och från de oppositionella tidningarnes sida för häftiga anfall, har hon såsom högste skiljedomare i en tvist mellan direktionen för den norska ; hufvadjernbanan och några engelska egare af . jaktier i samma bana blifvit invecklad i obe1hag af temligen allvarsam och i alla händel.Jser mycket piasam beskaffenhet. Då denna -jsak äfven har varit vidrörd isvenska tidnin, Jgar och dessatom genom en nyligen inträffad Jepisod — hvarom mer längre fram — ånyo Ihar blifvit bragt å bane här i Norga, torde -det vara skäl att meddela några upplysnint gar om dess ursprunagliga orsak och sammanang. I Den första jernubanan i Norge, den emellan Eidsvold och K:istiznia eller, såsom hennes jofficiella namn lyder, hufvudjernbanan, är I enligt ett mellan tre engelska kontrahenter loch den norska staten är 1850 ingånget kon(trakt bygd för en summa af 450,000 pund, I hvaraf de engolska koaotrahenterna och den Inorska staten tillsköto hälften hvardera, -hvarjemta den sistnämnda fritt skulle upplåta Iden till 30,000 p:d kalkylerade marken, mot Jatt af driftöfverskottet ega prioritetsrätt till 14 procent å dezsa 30,000 p:d. De engelska . kontrahenterna skulle för sin hälft, 225000 I p:d, erhålla aktier, hvarå af det öfriga driftöfverskottet ränta sknila utgå med D proc:t, och när detta hade skett, skulle det ytterligare öfverskottet användas till ränta på den I norska regeringens aktier med högat 4 proc:t. Blefve ännu något öfver af driftöfverskottet, Jså skulle detta fördelas lika mellan de prioIriterade 5 proc:ts och da oprioriterade 4procents-aktierna. Förste tiden sedan jernbanan hade öfrertagits af den norskastaten, måste likväl i flera år driftöfverskottet till väsentlig del användas till ombygnader på banan, hvilken visade sig ba blifvit levererad och till följd af en sedermera af odelsthinget skarpt klandrad malconduite af inrikesdepar tementets dävarande chef, statsrådet Brettevills, mottagen al den norska staten i ett i hög grad otilifredsställande och ofärdigt skick. Staten erhöll sina 4 proc: af markens värde och de prioriterade aktierna sina 5 proc:t, hvaremot de öprioriterade aktiernas i läng tid måste undvara sin påräkasde inkomst, Slutligen blof det likväl möjligt att tillfredsställa ) äfven dessas; jernbanans inkomster stego oaf. brutet och börjads uppnå sådan höjd, att egarns af de prioriterade aktierna gjorde sig förhoppving om att erhålla en inkomst af mer än 5 procent. Den norska jernväga-direktionen fann det likväl vara riktigsst att fortfarande använda driftöfverskottet till ytterligare utvidgningar . och förbättringar af banbyggnaden; men dål: räkenskaperna för år 1869 visade ett öfverskott af mer än 46.000 spå. — sedan räne: torna för marken, 5 proc. till de prioriterade och 4 proc. till de oprioriterade aktierna voro utbetalade — protesterade de engelska innehafvarne af prioriterade aktier mot, att äfven dessa 46,000 spd. skulle afsättas till banans förbättring, såsom af den norska jerovägsdirektionen föreslagite, samt yrkade, att de enligt kontraktets föreskritt! skulle fördelas mellan samtliga ektiesgarne. En den 18 Mars 1870 af den4i kontraktet : bestämda skiljedomsren, konungen (d. v. 8. norska regeringen, aftunnad dom till förmån för den norska jernvägsdirektionens uppfattning efterföljdes af en ny protest af de engelska aktieegarne, Lvari de sökte göra gällande sin rätt till utbetalning af ytterligare dividend utöiver de 5 proc. De förklarade, att det var uppenbart olagligt och oberättigadt att används en eada skilling af inkomsten till förökania af jernbanans kapital, men att dat oaktadt ett stort lån och andra betydliga belopp redan hade blifvit använda för detta ändamål, hvilket varit detsamma som att skänka den norska staten en stor penuiogsumma — att nedsättning i taxorna redsn i betydlig grad hade belastat inkomstkontot till fördel för landet, men till skada för aklieegarnes dividend, — attjernbanans egendoms hastiga stigning i värde var tillräcklig att möta alla tänkbara försämringar — samt att de till följd häraf funno det avårt att förstå, att en regering, som hittills hade varit så högt anskrifven i den finansiella verlden, ville förspilla detta omdöme genom att vägra visa simpel rättvisa, för att icke tala om liberalitet mot personer, hvilkas aktier, när allt kom omkring, representerade ett kapital så föga betydligt zom det, som var nedlagt på den norska jerabanan. Den rorska jeravägsdirektionen sökte på ein sida bemöta detta sätt att se gaken och de deraf härflytande anspråken. Hon anmärkte, att det här fanns två frågor, den första om ds engelska aktieegarne hade rätt i påståendet, att direktionen icke egde befogenhet att använda banans inkomster annat än till att underhålla 4 j l j 4 1 henne och hennes materiel, eller om de norska direktörerne hade rätt, då de tro, att direktionen är bemyndigad att företaga de förbättriogar och utvidgningar, som anses nödvändiga för att besörja trafiken på ett försvarligt sätt. Rktigheten af sin uppfattvicg stödde den norska direktionen på en paragraf i kontraktet, hvari det sågom en eventuslitet talas om mark, hvars förvärfvande, sedan arbetet är fullbordadt, kunde beslutas för att utvidga detsamma eller anlägga nya byggnader,. Häri antages ligga en direkt förutsättriog, att sådana utvidgningar och anlöggsingar kunnå företagas på jernvägsbolagets bekostnad och i kraft af sjelfva kontraktet af den auktoritet, som kontraktet har tillerkänt teelatande makt i bolagets angelägenheter, således utan någon ny öfverenskommeise mellan aktieegarne. Den andra frågan är, enligt den norska direktionens föreställning, huruvida kontraktet är att förstå sålunda, att hela d AA Ak fallet la 1 un Lr