Aftonbladet – 2 november 1871, sida 3

Det blef uppenbart, att fastän fattigvården var väl ordnad och medförde stora utgifter, förmådde den icke minska pauperismen. Man gjorde eig då den frågan: huru är förhållandet med den i staden existerande pauperiszmen? Dernäst, hvilka äro orsakerna till pauperismen, och slutligen: hvilka medel kunna användas för helande af åtminstone de svårsste samhällssåren på detta område? Hos stadsfollmäktige framställdes dessa frågor och man beslöt att öfverlemna deras besvarande åt en komitå, hvilken efter någon tid afgaf ett utlåtande, genomgående praktiskt, sådant, som man fordrar ien stad med så praktiska tendenser. Det blef fullständigt ådegalagdt, att det sätt, hvarpå utskänkningsrörelsen af spirituosa bedrefs, högst väsentligt, bidrog till pauperismen, och man insåg snart, att elt verksamt medel låg i en på andra grunder ordnad utskänkningsrörelse, och dessa voro: att försäljningen af spirituosa icke blefve förenad med någon vinst för vare sig förläggaren eller utskänkaren, så att dermed all lockelse till befordrande af bränvinskonsumtionen undanröjdes; att försäljniog af bernsande drycker på kredit eller mot pant ovilkorligt upphörde; att lokalerna för denna rörelse blefve ljusa, rymliga, sunda och snygga, samt att god mat till billiga priser der tillhandahölles de besökande. Men huru skulle dessa vilkor, som på papperet toge sig så väl ut, kunna i verkligheten uppfyllas? Jo, men endast derigenom att allmänna utskänkningsrörelsen öfvertoges af ett bolag. Men vägra speciella omständigheter voro dervid maktpåliggande: detta bolag måste utgöras af eamhällets mest saktade män — ty det borde genast tillvinna sig förtroende — derför borde icke bolaget af rörelsen draga någon slags vinst och icke heller medgifva någon sådan åt de personer, som komme att förestå de särskilda utskänkningsställena. Det kan ej nekas att män, med anseende cch med stor enskild affärsverksamhet kunde tveka att egna sig åt ett företag, som innebar så stora svårigheter och uppoffring af tid, samt utan tvifvel skulle medföra obehag, om det misslyckades; ty bestridas kan ej, att de sllra flesta företag bedömas efter den utgång som de få. Men lyckligtvis saknades ej i Göteborg män, hvilka egde de antydda egenskaperne, den goda viljan och den fasta förezatsen att genomföra det svåra arbetet. Snart bildades det ertorderliga bolaget, i hvilket såsom aktieegare iogingo flera bland stadens sktade bandelsfirmor och andra för företaget äfven nitälskande medborgare. Sedan recglercente för bolaget blifvit uppgjordt och detta konstituecrat sig, hvilket ekedde våren 1865, irgaf bolsget arbud till stadens myndigheter om öfvertagande till en början af alla de utsköänkningsrättigheter, som voro lediga från och med den 1 Okt. semma år, med förbebåll att äfven få ötvertaga de rättigheter, som blefvo lediga den 1 Okt. de tvenne följande åren, då bolaget sålunda den 1 Okt. 1867 skulle ega i sin hand alla de utskänkningsrättigheter, hvaröfver stadens myndigheter — författningsenligt kunde förfoga. Dessa framställningar blefvo af vederbörande bifallna och af länsstyrelsen stadföstade, hvarefter först en interimsstyrelse och sedan en ordinarie styrelse af bolaget valdes. Dessa styrelser — den senare utgjorde ett urval af den förra, och i den ordinarie invaldes de, som med mesta intresset egnade sig it såken — hade dock mycken möda innan lit, som till den nya utskänkningens ordnande erfordrades, blef utfördt: iostruktioner, ;rdnoiogsreglor och taxor uppgjordes, lokaler örhyrdes, inventarier inköptes, tjenstemän för contoret och föreståndare för utskänkningen ställdes — allt skulle göras praktiskt, och å blet det äfven. Under de första dagarne af Okt. 1865 öppsades de nya utskänkningslokalerna i skilda telar af staden, alla enkelt, men snyggt inedda och så rymliga, som det var möjligt tt vid den första uppsättningen åstadkomma, En åtgärd vidtogs genast — den nemligen, tt icke alla de 40 rättigheter, som stode till lagets förfogande, begagnades, utan endast 9, ehuru det var påtagligt, att bolagets inomster derigenom skulle minskas, men in-: .omsten eller vinsten på utskänkningsrörelsen rar ej hufvudseken, utan åstadkommandet af ninskad spirituosaförbrokning. Jemte nyss-:! ämnda 19 begagnade rättigheter kommo 4, om tilldelades klubbar och en restauration, vilkas ställning till bolaget eger den olikhet, : tt de, som sjelfva vidkännas alla omkostna ! ler för sina lokalers förhyrande m. m., af bolar ! et inköpa sin spirituosa till fastställda priser, ! 1en deremot icke äro underkastade någon taxa ör försäljningen, Under det första räkenskapsret (från den 1 Okt. 1865 till den 30 Sept. 866), då 8 värdshus, 10 utskänkningeaställen : ch I uteslutande för hemtning höllos öppna : emte de nyss omnämnda klubbarne och enj! estauration, inbringade för försålda spirituosa ; q 4 ! : 1 ( Å l å 11,001 rdr 55 öre, för hvilka varor bolaget id inköp betalt 181,338 rdr 90 öre, hvadan rutto-förtjensten utgjorde 129,662 rår 65 öre; nen då härifrån afgick, dels diverso omostnader 75.715 rdr 98 öre, dels minimikatten för 40 utskänkningsrättigheter 15.644 dr: så utgjorde bolagets netto-förtjenst vid örsäljningsårets slut 38,302 rår 67 öre, hvilet belopp till stadskassan eflemnades. Då tadskassan sålonda af utskänkningsbolaget ontant erhöll 53 946 rdr 67 öre, men dessa 0 rättigheter förut inbringat 70,288 rdr 67 re minskades stadskassans inkomst ifrågaerande år med 16,342 rår. Om bolagets erksamhet uteslutande ärifvits som en vinstifvande effär, så skulle resultatet under för! ta äret ansetts såeom mycket ofördelaktigt. ! lag tror dock ej att saken så bedömdes il! söteborg, enär först och främst det varl! ipperbart, att ganska dryga utgifter första j ret skulle uppstå för lokalernas inredning, l ör inköp af möbler och inventarior wm. fl. j Itgifter, som till större delen bsstriddes af! rottoförtjonsfen, och dernäst, att den relal ivt ringa uppoffring, som stadskassan nu ick vidkönnas mångfalldigt ersattes gerom en för samhället onekligen stora välgerninen, att bolaget under försäljningsåret kvnat minska förut befintliaa ertel värdsbus Ah benrcw med dne Bm ctrwrvalnen Ane8n