Aftonbladet – 31 oktober 1871, sida 3

JLRLLO MIL Branden i Chicago. (Bref från en svensk i Amerika.) Newyork den 11 Okt. 1871. Den förskräckligaste eldsvåda, som någonsin timat i Amerika —J öfver 12,000 byggnåder uppbrända — sEtthundrafemtio tusen personer hbusvillas. Alla de förnämsta hotellen; bankerna, tidningstryckerier, teatrarne och jernvägsstationerna förstörda — Hälften af staden i askav — Ouppskattlig förlust af lif och egendoni — Hela qvarter sprängda i luften för att hindra eldens framfart.s Sådane voro de i går från Ohicago per telegraf ankommande förskräckliga nyheterna. Öfverskrifterna FE dem somi dag ingått äro dock fitet inera lugnande, emedan elden lyckligtvis stäfjss — men hvilka förluster ! — Chicago med tillnamnet trädgårdsstaden, på hvilken alla amerikanare hafva med stolthet visat anära verldsdelars iövånare, såtom någönting underbart med bärsyn till dess hastiga tillväxt och utveckling, Chicago, den för nägra dagar sedan så stolta och rika staden, har genom några få timmars eldsvåda nästan helt och hållet blifvit bragt till intet. Hvem äfven i det aflägsna Sverige känner icke till eller har hört berättas om; Chicago, och huru många tusenden af våra utvandrande landsmän hafva icke der slagit sig ned för att hvila efter en lång och besvärlig resa från den gamla till den nya verlden! Säkert finnes i dag, eller åtminstone före eldsvådan fanns det, minst 60 å 70 tusen skandinaver, af hvilka många i dag äro husvilla. År 1850 egde Chicago icke stort mer än omkring 30, invånare; hvem kunde då ära att Chicago i rikedom, anteende och folkmängd skul!e uppnå den höjipunkt från hvilken den nu så plötsligt fallit? De vidsträckta landområdena Wisconsin och Minnesota voro då ännu nästan ouppodiade, de fruktbara slätterna i Illinois oplöjda, de långa, rika och herrliga ängsmarkerna i Iowa lågo nästan helt och hållet orörda. De vidsträckta skogarne i vestern voro endast kända af jägaren. Gå vi tillbaka till år 1812 så var ordet Chicago kändt endast af ett hundratal indianer, samt några få hvita, som vågat intränga så långt in i låndet. — Den stora Vestern började då först tilldraga sig någon uppmärksamhet. Chicago blef snart den nederlagsort, som i första hand emottog och till alla verldsdelar utsände dessa trakters alster, samt äfvenså medelpunkt för all trähandel från Vesterns vidsträckta skogar. — Emigranter såväl från gamla som nya veriden samlades i hennes sköte och de rika kolfälten i närheten gåfvo arbete ät tusental. Minnesota och Wisconsin sände sina rika skördar af skog, men ännu rikare voro de skördar som efterhend började bekläda och pryda de vidsträckta slätterna i staten Illinois. Jernvägarne började derefter efterhand spinna sina nät rondtomkring Chicago, som nu är förenadt med alla städer i unionen. Mången gjorde då sin lycka genom spekulation i fastigheter, och det är också från den tiden som Chicagos nuvarande magneter förskrifva sig, Först år 1833 kunde Chicago med rätta kallas stad, och år 1837 erhöll den sina stadsprivilegier, Första fre lossade der sin jäst den 11 Jani 1834 och 1837 utgjorde folkmängden endast 4170. år 1833 funnos 35 hus, de flesta träkåkar. För att gilva en id6 om dess tillväxt, behöfver endast nämnas att år 1843. der funnos omkring 7850 personer, år 1847 16,859, år 1850 28,269, år 1855 80,000, under 1860 109,263, 1865 178,000 och vid 1870 års tolkräkning uppgick folkmängden i Chicago till 299,370 och med närmaste omgifningarne iaberäknade nee folkmängden i Chicago nu till omkricg 350,000 personer, Chicago är utefter Michigan-sjön ungefär 134 mil lång — staden är delad i tre delar af Chicago-floden, den borra, södra och vestra. Södra Chicago är den del, som förskräckligast varit hemsökt: af branden och ligger emellan Chicago-floden och en sydlig vik af Michigan-sjön sarst består af den förnämsta affärsdelen af staden, eller rättare hjertat af staden, från hvilken flöt dess kommersiella lifsblod. Här voro OR Court House eller rådhuset, de stora hotellen, bland hvilka några, såsom t. ex, Tremontoch Sherman-hotellen, knonde mottege Enda till 2000 gäster, bankerna, testraroe, tidningstryckerierna och kontoren. State-Street med sina enorma marmor-, jernoch granit-byggnader kunde nästan jemföras med hvilken gate som helst i gamla eller nys verlden. Den utgjorde Chicagos Dröttninggata in amplissima forma. Södra Olarkgatan var också märkvärdig för siua enorma affärshus och kommerssiella rörelse; Desrbora-, La Salleoch South Wells-gatorna samt den för sina privata hus och villor ryktbara Wabash Avenuen, der stadens rikaste befolkning bodde; alla dessa fianas numera blott till namnet. Af publika byggnader äro förstörda: rådhuset, färdigbygdt år 1855, Sherman House,