Aftonbladet – 31 oktober 1871, sida 2

möta faran som det egnar och anstår finnar. Kom ihåg att vi alla äro savolaksare!. Tack för lärdomen, svarade löjtnanten och räckte Axel handen. Du har rätt, jag lät det första ögonblickets förvirring öfverraska mig, Nu är jag färdig till arbetet, må de komma när som helst, Vi äro fem tappra män och en god stund mäste vi kunna försvara 088. Derefter vände han gig till Matte och Jussu, som kullkastat fången framför sig, och sade: Skjut en i sender. Men tag noga sigte så att det ej blir någon bom, vi ha inte krut till öfverlopps. Matte lade geväret till ögat och just som den förste bosacken red ut på slätten brann skottet af. Hästen stegrade sig och gnäggade till af smärta, samt kastade sig med sin ryttare, som förgäfves sökte tygla honom, in på de andra ryttarne, hvilka derigenom råkade i oordning, Skjut, skjut, Jussu! skrek Henrik och störtade fram till den gamle. De karnaljerna ha råkat i oordning! Knäpp en tillte Jussu svarade ingenting, men stadigt och lugnt, som om det endast varit fråga om en fredlig målekjotning, höjde han sitt gevär och tryckte af. z När kratröken skingrats kunde finnarne tydligt se huru en häst och karl sprattlade på marken, Under det Jassu sköt hade Matte blixtsnabbt laddat sitt gevär, och gjorde sig i ordNing att ånyo fyra af, ag; sigte på den der, som rider der till höger, ropade löjtnanten och pekade på en skäggig, undersättsig kosack, som red fram och tillbaka i fronten, Han tyckes vara officer och kunna vi knäppa honom, så blir