Aftonbladet – 31 oktober 1871, sida 2

skygga blickar omkring sig, Ju mera bullret inifrån skogen tilltog, desto oroligare, blef han, och han tycktes endast vänta på ett gynnande tillfälle att fly undan. Ingen gaf i första häpenheten akt på honom; allas blickar voro oafvändt riktade på skogsbrynet. Håll er färdiga till strid.,, kommenderade Axel. med lugn stämma. En savolaksare ger sig inte utan strid. Nej, det gör han inte,, mumlade Henrik och synade uppmärksamt spetsen af värjan. Den var skarp som en nål och vid åsynen häraf krusades ynglingens läppar af ett egendomligt småleende under det han för sig sjolf mumlade: Den går lätt in i en moskovits kropp. Den är smidig som en orm och hvilar så lätt i handen. Den skall bada sig i... Ett häftigt utrop från löjtnanten afbröt hang monolog; han såg upp och äfven han var nära att uppge samma rop af öfverraskning och förbittring. 1 skogsbrynet syntes en trupp kosacker spränga fram med lösa tyglar. Lansarne voro framsträckta till anfall och ryttarnes vilda blickar glöddo af raseri och mordlust. Vv, Men plötsligt, midt 1 glädjens stand Kom Kulneff sem en obedd kund (Runeberg. Kalneff.) Så nära målet för våra sträfvanden, och i sista minuten gäckade af ett trolöst hoppl klagade löjtnanten och slog sig ursinnig för pannan. Qlyckan tyckes jemt följa oss i spåren och.,, Här är nu inte tid att klaga,, afbröt honom Axel med hög stämma. Det finns endagt ew mätt att rädda oss och det är att