Aftonbladet – 27 oktober 1871, sida 2

tjagotre år stått i spetsen för en stor nation och då man endast hatt en enda tanke, landets välgång, bevarar man känslan af sin värdighet, medvetandet af sin rätt, och visar från sig de låga intriger, som nedsätta hvar och en som begagnar sig deraf. Utan illusioner och utan modfäldhet väntar jag allt af franska folkets rättvisa och finner mig i mitt öde, hvilka försynens beslut än må vara. För öfrigt, då man fallit från en sådan höjd som jag, är den första känsla man erfar, icke en önskan att komma upp till tionarne igen, utan att undersöka orsakerna till fallet, för att kunna förklara sitt handlingssätt och vederlägga förtalet, allt under det man erkänner sina fel. Man fäster då sina blickar på det förflutna bellre än på framtiden och riktar sina sträfvanden snarare på att rättfärdiga sig än att åstadkomma en restauration. Deraf härrör den berättigade åtrån att vädja till offentligheten, för att bemöta orättvisa anfall och beriktiga misstag. Att upplysa opinionen genom sannfärdiga förklaringar är en pligt för dem, som blifvit homsökta af ödet, hvaremot hvarje agitation i akt och mening att återupprätta den kejserliga regimen endast skulle fördröja den moraliska reaktion som redan inträdt, Till hvar och en, som kommit från Frankrike för att besöka mig, har jag alltid yttrat mig på samma sätt. Jag vill icke, har jag sagt dem, veta af några intriger eller komplotter; Frankrike behöfver lugna för att hemta sig från sina olyckor; det skulle vara ytterst brottsligt att vilja störa det för personliga intressens skull. Den nuvarande regeringen är endast provisorisk och utesluter icke för framtiden möjligheten af en annan styrelseform ; att störta denna regering skulle derför vara en dålig handling; min rättighet är trots densamma orubbad, och så länge folket icke på lagenligt sätt blifvit tillfrågadt, kan icke något beslut af kammaren upphäfva min egenskap att vara Frankrikes laglige herrskare. Åtskilliga officerare hafva tillskrifvit mig och frågat, om de Så ställa gig till den nu: varande regeringens disposition och om jag löste dem från derased. Jag har svarat dem, att som det under nuvarande förhållanden tydligt och klart gällde antingen ordningen eller den rysligaste anarki, borde de icke tveka ätt tjeva sitt land, men att jag icke kunde befria dem från deras ed förrän hala nationen genom ett direkt votum valt en defiaitiv regering. Likasom mannen hos Horatius står jag trygg i min rätt och min resignation, Stark i mitt samvetes öfvertygelse, hejdar jag somligas otålighet, under det jag föraktar andfas vankelmod och smädelser, Jag ger med en viss tillfredställelse att republiken är nödsakad att förfara strängt mot samma personer, som i tjugutre år anföllo min regering och att hon ser sig tvungen att använda samma medel som jag ansåg oundvikliga för att upprätthålla ordningen. Men som jag icke är en partiman, gifver denna känsla i min själ plats för en annan starkare, nemligen smärtan att se Frankrikes öden lemnade åt händelsernas slump, åt partiernas raseri, åt de nuvarande makthafvarnes svaghet och åt utländingens obevekliga tordringar.? Med afseende på den Lessineska affären upplyste kejsaren till svar på en af korrespondenten derom gjord fråga: Såvidt jag kan erinra mig, äro de der brefven autentiska, men jag kan sannerligen icke göras ansvarig för de dumheter, som folk behaga tillskrifva mig och hvad Lessines meddelanden angår har jag aldrig egnat dem någon vidare uppmärksamhet. Jag ansåg karlen vara ett slags oskadlig dåre, och om jag var berättigad dertill, må ni sjelf döma. Första gången jag såg honom — det är nu tre eller fyra år sedan — gick han med brådskande steg fram och åter på Tailerienas inre borggård. Jag skickade bud ned till honom och erhöll till svar de med passionerad röst yttrade orden: ?Mitt öde ligger i kejsarens händer.? — Huru då?? — Emedan han är den ende man, som kan bevilja mig den förmån, jag öngkar erhålla.? — ?Säj hvad ni önskar.? — En loge på operan i afton.? — Hvarför går ni inte och köper biljett till en sådan?? — ?Omöjligt! hvarje plats är upptagen. En dam, som jag önskar gifta mig med, kommer dit, och jag måste träffa henne.? För att gå till mötes hvad jag ansåg vara ett slags idiosyncrasi — fortfor kejsaren och skrattade hjertligt åt minnet af det passerade — gaf jag befallning om att man skulle skaffa min kuriöse gäst tillträde till operan, och han aflägsnade sig utmärkt glad. Nästa gång jag hörde af honom var, då han proponerade mig att annektera Belgien, ett förslag, som jag sannerligen icke egnade den uppmärksamhet, mina smädare påstått.? Rörande den på senaste tiden i de utländska tidningarne mycket omordade diplomatiska tvisten mellan romerska kurian och franska regeringen meddelar tidningen Soir följande: Under kommunens dagar öfversände franska regeringen abbö Leguains utvämning till biskop i Montauban till Rom. Man svarade derpå genom ett breve i stället för genom en bulla sub plumbo, såsom eljest är öfligt. Jemte annat stod i detta breve att läsa: Abb6 Leguain, som franska regeringen presenterat (presentavit). Då regeringen erhöll detta breve, gjorde hon genast i Rom ireklamation och erhöll till svar, att man ej kunnat sända någon bulla, emedan till dess affattande fordrades sammanträdandet af ett konsistorium, hvilket i det ögonblicket ej kunde sammankallas. Men för framtiden skulle alltid en bulla bli afskickad. Hvad angår andra punkten, så erinrades från Rom derom, att under general Cavaignacs presidentskap man i dylika bullor också sagt presentavit och icke nominavit samt att det vore naturligt att man gentemot den nya regeringen förfore på samma sätt. Franska regeringen förklarade sig emellertid ej belåten härmed, otan fordrade att man begagnade ordet nosrt Fm bak ss: Anbinnntrakete ANNO