Aftonbladet – 27 oktober 1871, sida 2

skogen skulle hafva frammanat de osynliga fienderna om de funnos der. Han bemödade sig för den skull om att på det noggrannaste vakta sin fånge, ty ännu var kosacken i hans våld. Dina kamrater finnas således i närheten? frågade han i det han med låtsad likgiltigbet betraktade kosacken. Ja, svarade denne temligen vårdslöst. Är deras styrka betydlig? Jan Hur stor är den? Ett hundra man. Jussu spratt till, och det hånfulla leendet, som i detsamma spelade -på fårgens läppar, undgick. honom alldeles. Han glömde att kosacken försagt sig och ökat styrkan till hundra man, i stället för fyra. Hvem är deras anförare? fortfor Jussu, gedan han några minuter sansat sig. Kulneff. Kulneff! skrek finnen och hoppade till, finns han här! Kosacken svarade icke, men han log så besynnerligt, att Jussu, oaktadt allt sitt mod, kände sig helt beklämd. Änskönt kosacken var ensam, ansåg han sig likväl för segrare, och hans mod växte med hvarje minut. Långsamt, och liksom i tankarne flyttade han sig allt längre åt höger, på hvilken sida snåret slutade på en fri öppen plats, endast beväxt med ljung. Kunde han uppnå denna plats, så var han räddad, det trodde han sjelf . och han anlitade hela sin fintlighet att bedraga sin motståndare. Hur länge har Kulneff vistats här itrakten, fortfor Jussu och höll bajonetten framför kosackens bröst. Sedan slaget vid Alavo,, svarade: denne. Hvart ämnar han sig? . Åt samma håll som piv