Aftonbladet – 26 oktober 1871, sida 2

1 med sådan fiffighet, att det icke är någon rollkonst för Camphausen att få fram ett fverskott. Lika missbelåtna äro de nämnda rediemmarne med förlängandet af militärudgeten för ett år; denna budget blef nemgen antagen under den starkt upprörda peioden efter 1866, då man ansåg nödvändigt tt gilva regeringen 4 års fritt spelrum i denna unkt. Bismarck, Roon, det hemliga militära .abinettet och de andra militära gudarne i let tyska riket hafva heller icke dristat sig tt framlägga för riksdagen en ökad militärudget, utan ha inskränkt sig till att låta wela den militära bördan fortfara att betunga olket ännu ett år. Pluraliteten i riksdagen ill också bevilja budgeten, trots de bestämda redsförsäkringar, som trontalet innehåller. Im en nedsättning i folkets bördor genom ipphäfvande af de indirekta skatterna, om nildring af domar i tryckfrihetsmål eller inörandet af borgerligt äktenskap — talas icke tt ord i trontalet. Riksdagen har nu haft två sessioner, utan att det varit möjligt att få så många medlemmar samlade som behöfdes för att företaga en giltig votering. Det är isynnerhet de rordtyska medlemmarne som hålla sig på afstånd. En fransk provinstidning, Le Spectateur som utkommer i Langras, meddelar en mycket utförlig skrifvelse från Gambetta till en vän, som är vald till medlem af generalrådet i Allier, i hvilken skrifvelse Gambetta ut-j vecklar hvad han skulle göra, hvad han skulle föreslå, om han vore medlem af ett generalrådo, Först utvecklar han, att den allmänna rösträtten tillfogat monarkisterna såväl som de ljumma republikanerne ett nederlag, hvaraf han drar den slutsatsen, att valen i sig sjelf baft en politisk karakter och ha utfallit i republikansk anda. Derefter visar han, att alla reaktionära (bonapartiska) sträfvanden ba lidit ett stort nederlag genom utgången af valen, och att generalräden, som tre fjerdedels århundrade endast-bafva tjenat till att stödja hvarje despotism, nu icke längre skola vara lydiga redskap i prefekternas händer, hvilket hån betecknar som ett stort steg, kanske det betydligaste som ännu blifvit taget i och för Sgt a och organiserandet af en republik. Han karakteriserar derför i korthet utgången af valen såsom väsentligen demokratisk. Hvad deaf demokraterna valda generalrådens hållning angår, anmärker han: Jag skulle för min del afhålla mig från hvarje inblandning på den allmänna politikens område och mer än någonsin söka att åtskilja förvaltningen från politiken,i det jag väl toge mig till vara för att bidraga till att förvandla generaltåden till lagstiftande församlingar i smått. Det skulle vara att på en gång begå ett öfvergrepp att ge ett dåligt exempel. Jag skulle koncentrera hela min verksamhet på förvaltningens och de lokala intressenas område och betrakta mig som minå valmäns kommissionärs — denna uppgift är redan mödosam nog, och lycklig den, som har kraft att uppfylla den. Generalrådsmedlemmarne böra studera befolkningens tillstånd, undersöka dess utveckling, dess sundhetsförhållanden, dess hjelpkällor och dess nöd; de böra egna skolväsendet en synnerlig uppmärksamhet och undersöka de nuvarande skolornas antal och beskaffenhet; de böra vidare göra sig bekanta med departementens agrariska förhållanden, med de större och mindre godsegarnes ställning och med arbetarnes vilkor samt föreslå möjliga förbättringar; de böra sätta sig in i departementens industri och samla pålitliga upplysöingar om dess intressen och behof såväl från arbetarnes som från arbetsgifvarnes ståndpunkt; de böra göra sig bekanta med departementets finänisoch fattigväsende och underkasta asyler, hofpitalem fattigvårdsanstalter o. d. en revision, de böra undersöka landsvägarnes och kanalernas beskaffenhet, och när alla dessa förarbeten äro åtelutade, kan man skrida till en dsmokratisk lösniog af alla inre frågor. På detta sält skola generalråden blifva en förskola för landets embetsmän och politiker. Våra vänver måste komma öfverens med hvarandra och dela bördorna, i det de hvar för sig åtaga sig olika uppgifter. Framför allt måsiede stå i ständig förbindelse med valmännen, de måste göras till skiljedomare, och ill dem skola: ställas tryckta meddelanden rörande alla vigtigare frågor. Det bör vara vårt partis äregirighet att praktiskt ådagalägga, att det gör sig till försvarare af alla lagliga intressen. På delta sätt skola vi vinna demokratiens bistånd, inför hvars ögon vi ha levererat alla våra strider, Genom användandet af denna metod i det inre skall demokratien komma att utveckla alla sina oerbörda bjelpkälior och de stora skatter af kraft och makt, som vårt stora land hyser inom sig, och Frankrike skall sålunda utan öfverilning och utan äfventyr komma att intaga den rang, som tillkommer det i verlden; och åter sätta sig i besittning sl de med väld frånryckta provinserna samt göra sin restaurerade integritet till underpant för freden.. Rörande Internationales verksamhet uti Italien och Spanien begyoner man nu att erhålla närmare upplysningar. Sålunda skrifver en italiensk korrespondent till Journal de Gånbre, att Internationale formligen konstituerat sig i Turin och att dervarande arbetarefederation öppet betecknar sig som dess söhängare. -Korrespondenten fäster uppmärksamheten på, att norra Italien hitintills blifvit temligen förskonadt från denna agitation: Hitintillshafva alla Italiens klasser endast varit uppfyllda af tanken på och strälvandet efter nationel enhet, men nu, sedan denna är uppnådd, tyckes sinnena behöfva något annat föremål för sin verksämhet och arbetaren vänder sig naturligtvis till en fråga, som öppnar nya perspektiver för -honomoch invaggar honom i gyllene framtidsdrömmar. Italisnska regeringen underkänner icke betydelsen af dessa farliga spekulationer, som