Aftonbladet – 26 oktober 1871, sida 2

skrek Jussu, som nu ändtligen förstod att bans fånge begrep svenska. Kosacken nickade för andra gången i det ett nästan omärkligt leende spelade på hans läppar. Detta ngr gåtlika uppförande förbryllade nästan helt och hållet den ärlige och rättframme savolaksaren, Till en början visste han knappt hvad han skulle tro. Länge bråkade han sin hjerna möd att utfondera orsäken till fångens: besynnerliga uppförände, men då ban, efter att hafva funderat hit och dit, icke kunde finna någon rimlig orsak dertill, utbrast han, i det harmens rodnad färgade hans kinder: Tycker du att detta är krigsmannssed, din fördömda moskovit! Du skall ta seden dit du kommer, och om edra seder äro olika våra, så skall jag lära dig hur det går till bland OBB.n Fängen stirrade på Jussu med sina stora, svarta ögon, till hälften förvånad, till hälften tveksam hvad han borde göra. Han fick likväl icke lång tid till besinning, ty innanhan visste ördet af hade Jussu kastat in honom i ett tätt snår, hvarigenom det var omöjligt att bana sig väg utan yxa. Jussu såg nog gtt hans fånge icke skulle kunna undkomma och derföre gaf han sig god tid med allt vidare förhör, Hur länge den ärlige finnen grubblade öfver hvad som passerat, ju besynnerligare tycktes det honom, Han visste icke hvad han skulle tänka om den ensamme kosacken så djupt inne i skogen. Han anade att en större fiendtlig styrka fanns i närheten, men på hvad sätt skulle han få reda på den? Det var just knuten, Och den som kunde lösa denna gordiska: knut; han: skulle, efter allt atseende, hellre låta döda sig än omtala det minsta, som kunde leda finnarnes spår på