TI. : Morgonen, som följde på den natt, då Jussu tog kosacken till fånga, var en bland de vackraste man kunde se. Långsamt och majestätiskt höjde sig solen öfver Maanselkäs skogiga höjder och sände åt alla håll sina lifgifvande strålar, Och i detsamma ljusnade också skogarnes innandömen, den friska morgonvinden rörde löfven och grenarne och med det lätta buller, som då hördes i skogen, förenade sig fåglarnes lifliga sånger. Knappt hade Matte försvunnit, då Jussu ånyo vände sig till den fångne kosacken med denna fråga: Har du mål i munnen, kosack; eller förstår du inte hvad jag säger ? : Kosacken nickade utan att likväl gifva ett enda ord till svar. j Du är då stum, din förbannade hundl!