Aftonbladet – 26 oktober 1871, sida 2

STOCKHOLM den 26 Oktober. ; När man på åtskilliga håll är obenägen not hvarje ändring af tryckfrihetsförordninen, lärer man förmodligen antaga, att nåon tillämpning af de flere erkändt orimliga ch nästan drakoniska ansvarsbestämmelser, on innehåller, ej skall komma i fråga. Hur viklig dock en sådan förhoppning är, utviar ett mål, som under innevarande år gewomgått alla instanserng, och som skulle ha lutat med två månaders straffarbete, utom vöter,) för en mycket lindrig, eller kanske obefintlig förseelse, derest ej benådningsrätten nellankommit och förhindrat en åtminstone våra ögon mycket tvifvelaktig summum jus utt blifva en lika otvifvelaktig som upprörande summa injuria. Då en förbättring af vår press-lagstiltniog nu står på dagordninsen, torde ifrågavarande, egendomliga rättesång förtjena någon uppmärksamhet. På angifvelse at boktryckaren F. L. Schmidt talade stadsfskalen A. Malmstedt i Falun boktryckaren J. V. Holm, såsom den der skulle å tryckt skrift falskt boktryckarenamn atsatt, hvilket brott i I, mom. 10 aftryckfrihetsförordningen belägges med 300; rdr böter samt, derutöfver, straffarbete från och med två månader till och med ett år. Sakförhållandet var följande. Enligt anmodan al förläggaren till en hos hr Schmidt tryckt skrift hade hr Holm tryckt några blad. till komplettering af 50 exemplar af sagda skrift. Händelsen fogade så, att till det defekta, som skulle kompletteras, hörde titelbladet; och då, med anförda obetydliga undsntag, arbetet i öfrigt var verkstäldt hos hr Schmidt, måste hr Holm anse riktigast att utsätta den förres namn såsom boktryckare, och ej sitt eget. Råädhusrätten i Falun hade emellertid en annan upptattrine och dömde Holm till det anI svar, lagen stadgar för utsättande af falskt boktryckarnamn. Den frågan erbjuder sig här sjelfmant, hur vällofliga rätten skulie dömt, derest Holm förfarit på motsatt sätt, derest han å en skrift, af hvilken han endast tryckt ett kompletteringsark till några exemplar, utsatt sitt namn i stället för den boktryckares, hos hvilken större delen af arbetet verkstälts, Rådhusrättens dom öfverklagades i hofrätten, som befriade Holm både från den mot honom förda ansvarstalan och från de honom ålagda vitnesersättningar, på den grund att Holms förfarande att, efter äftal med förläggaren till ifrågavarande, år 1866 ä F. L. Schmidts boktryckeri i Falun tryckta skrift, till fullständigande at ett mindre antal oe ee eftertrycka det ark; som innehöll titelbladet, äfvensom åttonde arket, och dervid å titelbladets andra sida jemväl eftertrycka Schmidts namn, icke är af beskaffenhet att Holm derigenom gjort sig skyldig till ansvar såsom för utsättande af falskt boktryckarenamn. Käranden besvärade sig hos K. M:t, åberopande att grundlagen skall tolkas efter ordalydelsen, samt att myckenheten af det tryckta ej förändrar förbrytelsens. karakter.. Han antyder emellertid ej, vare sig att någon orediig afsigt legat under hr Holms förfarande, eller att detta medfört någon skada eller dylikt: I sin förklaring öfver besvären upprepade Holm ur sin besvärsskrift till hofrätten: att han, enligt hvad vitnena icke kunnat undgå att intyga, icke låtit hemligen sätta eller trycka kompletteringssidorna, hvilket torde bevisa, att han ej haft för afsigt att begå någon olaglig handling; att han varit och är i den öfvertygelse, att äfven här måste tillämpas regeln: benämningen sker efter det väsentligaste, hvadan han, då fråga uppkom att till en bok om åtta ark trycka några sidor till komplettering, ansåg sin skyldighet vara att, då å de öfriga saknades boktryckarens namn, utsätta detta samt att dervid icke angilva sig och sitt boktryckeri, utan dens, som tryckt de sju arken af arbetet och hvarg namn fanns just på en af de sidor å det till honom aflemnade fullständiga exemplar, hvilka skulle till komplettering hos honom tryckas; att, om han handlat annorlunda, han med fog kunnat åtalas, för det han å boken utsatt falskt boktryckarnamn, enär denna bok ju verkligen blifvit tryckt hos F.L. Schmidt i Falun, samt slutligen att hans åtalade handlingssätt icke är annat, än som dagligen upprepas af andra boktryckare, hvarpå såsom exempel anföres att det ofta lärer hända, att längre utskottsbetänkanden, med hvilkas expedierande det brådskar, tryckas hos flere boktryckare, men blott den, som trycker sista arket, utsätter namn och tryckningsort. — Ytterligare anföres att tryckfribetstörordnin gens ifrågavarande bestämmelse tillkommit i det syfte, att man må kunna med säkerhet utröna en till innehållet brottslig skrifts upphof, och att ej en boktryckare må oskyldigt antastas för en hos honom ej tryckt, men med hans namn försedd skrifts innehåll. Derför säger ock lagen tfalskt boktryckareramn, och icke annan boktryckares namn, Af detifrågavarande arbetet utgör nu det hos F. L. Schmidt tryckta — hela bokens innehåll. Vore nu detta innehåll brottsligt efter tryckfrihetsförordningen, skulle då Holm, som endast till upplagan tryckt en sextondedel, innehållande titelvignett och innehållsförteckning, eiler F. L., Schmidt stå boktryckaransvar? I högsta domstolen fick målet emellertid den öfverraskande utgång, att hofrättöns utslag upphäfdes och rådhusrättens fastställdes, Visserligen har, som sagdt, benådningsrättens mellankomst gjort om intet verkningarne af denna dom; men denna ej så alldeles säkra tillflykt torde svårligen kunna anföras såsom bevis, att ett lagstadgande, som kan tillämpas på sätti denna sak skett, är oskadligt och gerna kan qvarstå. År det ej tvärt om hög tid, att lagen i denna del ändras i den riktning, konstitutionsutskottet föreslagit och sista publicistmötet förordat? Det torde möjligen invändas, att man i FSE ONE SAN NR TRA nen ET NEON RITRO mm HH M MM RR OY BID RANA