Aftonbladet – 26 oktober 1871, sida 2

Hjeltarne från Savolaks. Berättelse af J. 0. Åberg.) Kosacken kände redan det kalla jernet på sitt bröst, ty finnen måttade stöten åt denna kroppsdel; men i detsamma slogs vapnet ur Jassus hand och innan han fick tid att sansa sig stod Mattes höga gestalt framför honom. En finne är ingen lönnmördare., sade Matte med sin djupa basröst, i det han skarpt fixerade Jussu. Du ser ju att det är omöjligt att nu få ett enda ord af honom. Din hetta förhärdar honom mera, och efter allt utseende skulle du kunna döda honom som ett djur, utan att han skulle yttra en enda klagan. Jag har ett bättre förslag att ge dig, ty med efterlåtenhet kommer man längst, äfven i fråga om de vildaste kosacknaturer. Efterlåtenhet,, mumlade Jussu, förargad öfver att han i Mattes närvaro låtit vreden förleda sig till det öfverilade beslutet att taga lifvet af en värnlös man. Efterlåtenhet! Du pratar alltid i vädret! Låt mig göra med fången som jag vill och jag ansvarar för, att han inom tio minuter skall tala. Ett tvifvelaktigt leende spelade på Mattes läppar, när han svarade, icke utan ironi; Inom tio minuter! -Och under det du ligger här för att exercera kosacken, som, när allt kommer omkring, kanske inte förstår ett enda svenskt eller finskt ord, raedan du håller på med det föga afundsvärda besten ha vi de andra kosackerna öfver oss och... Ha, det kom-jag inte att tänka på! utropade Juzsu och slog sig för pannan. Jag har varit för hetlefrad! Men, jag har det, ) Sö A, B; nr 242--244 och 246—248.