Aftonbladet – 25 oktober 1871, sida 3

att fylla ett erkändt behof, med hvars tillgodoseende hvarje uppskof vore vådligt. Hr Wijk. Då tal. vid sista riksdagen anslöt sig till majoritetens årigt i den föreliggande frågan, skedde det i afsigt att söka bereda den roterade jorden en lindring, som motsvarade den ökade bördan af värnepligten. Frågans utgång vid den riksdagen vore för alla bekant och regeringen har nu på ett konstitutionelt sätt lyssnat till de åsigter, som af representationen uttalats samt sökt, så långt möjligt är, gå dem till mötes, i det hon med den skynsamhet som frågans stora vigt kräfver för riksdagen framlagt ett nytt förslag till försvarsväsendets ordnande: Då förslaget först inkom, hade tal., och måhända många med honom, hyst en svag förhoppning, att detta regeringens tillmötesgående skulle röna erkännande från representationens sida och en ytterligare anledning till denna förboppning låg i det särskilda utskottets förstärgande med flera nya ledamöter, hvilka förklarat, att de icke gilla sistlidne riksdags försvarsutskotts beslut. Dessa förhoppningar blefvo dock snart nog skingrade och försvunno alldeles, sedan utskottet fgifvit sitt om den påfliga ofelbarhetens non possumus påminnande utlåtande, hvilket vore sådant, utt tal. såväl för utskottets som riksdagens skull önskade, att det aldrig funnits till. En talare på Stockholmsbänken hade vid förra riksdagen yttrat, utt han vid valet mellan utskottets och K. M:ts billiga förslag alltid skulle rösta för det senare. Vu tyckes det, som om valet skulle vara ännu lätare, ty det då obilliga förslaget kar, genom bortagande af de ovissa besvär, som ätfölja roteringsch rustningsskyldigheten, lemnat den roterade orden fullt vederlag för den ökade tunga, som venom de utsträckta öfningarne kommer att drabba len. Under sådana förhållanden och då det k. örslaget enligt tal:s uppfattning lemnade en sådan rganisation åt armön, att vi derigenom kunde ioppas erhålla ett fullt betryggande försvar, samt lå vidare det k. förslaget bibehåller indelningsrerket såsom stam tilldess man hunnit öfvertyga ig om lämpligheten af den nya organisationen, tan att derföre lägga hinder i vägen för indelingsverkets fullkomliga aflösande, när tidpunkten lerför en gång blir tjenlig; men då å andra sidan tt afslag icke gifver anledning till hopp om att rån samma eller annat håll ett antagligt förslag tan frågans lösning derigenom blefve undanskjuen till en oviss framtid, måste tal. för sin del rka afslag å utskottets och bifall till K. M:ta förlag samt tillika till de kammarens ledamöter, som f en eller annan orsak önskade indelningsverkets medelbara aflösning, framställa en varm uppmaing att låta egna åsigter stå Sillbaka för att-förna sig om den enda möjliga lösningen af natioens lifsfråga. (Forts.)