Aftonbladet – 25 oktober 1871, sida 3

Bikupan. Våren 1870 förekom i Tidskrift för Hemmet er appsats, som, under namn af En felande länl mellan den arbetsg:fvande och den arbetssökande antydde behofvet at en försäljningslokal för så dana arbeten af qvinlig industri, hvilka ej på an aat sätt kunna inkomma i den stora arbetsmark naden, ett behof, så mycket mer ömmande sor ett stort antal aktningsvärda qvinnor blifvit för satta i ytterst bekymmersamma förhållanden, jus af brist på en dylik maedlande länk. Någotsenarc intogs i hufvudstadens större tidningar ett uppror i samma anda, vädjande till den större allmänhe ten för att erhålla medverkan till ett företag, om hvars önskvärdhet tankarne ej kunde vara delade huru förhållandet än var med förhoppningarne om dess framgång. Det utkastade fröet varringa och obetydligt, och mången trodde att det snart skulle bortblåsas af vinden. Men hvarje frö, som inom sig bär gryet till något godt, finner äfven en jordmån, der det kan slå rot. Så äfven här. Menniskoälskande bjertan omfattade med deltagande planen, vänliga händer utsträcktes för att medverka till. dess utförande, större och mindre penningbidrag lemnades från skilda båll till bestridande af de första nödvändiga atgifterna, en garantiseumma tecknades för 3 år för att betrygga den ekouomiska ställningen för den unga anstalten, och den 18 Oktober förlidet år började den under namn af Bikupan, försäljningsbod för svenska fruntimmersarbeten, sin verksamhet i en för detta ändamål förhyrd lokalihuset JM 12, Lilla Vattugatan. Ait allt nytt bar sina motståndare, sina olycksprofeter är en gammal erkänd sanning, och om ienna äfven bär till en del fann sin tillämpning, måste man dock med glädje och tacksamhet erkänna, att Bikupan snart nog omhuldades af allmänhetens intresse och att företagets framgång verkligen öfverträffat förväntningarne. Om denna anstalts behöflighet kunde man snart öfvertyga sig vid åsynen af de mångfaldiga arbeten, som tillströmmade från olika håll, och af den oskrymtade glädje, som mer än en arbeterska uttryckte, då bon fick emottaga de medel, hvilka utgjorde hences mödas lön. Dess nytta kunde man äfven vitsorda genom aktgifyvande på den utveckling, som snart nog yppade sig i de grenar af qvinlig industri, hvilka bärigenom vunno uppmuntran på samma gång det lilla deri använda kapitalet erhöll en snar omaättning. Man kunde inom kort tydligt se den välgörande inverkan, som täflan, välvilliga råd och vänlig handräckning utöfvade på arbeterskornas smak, uppfianingsförmåga och skicklighet. Väl gjorda. och praktiskt nyttiga arbeten funno snart köpare, smakfulia och originella småsaker likaledes. Arbeterskor i olika fack anmälde si och antecknades i en för detta ändamål afsedd adressbok. Arbetsgifvare funno det lätt och be: qvämt att i Bikupan aflemna beställningar och erhålla sitt arbete väl och ordentligt utfördt, Det har med ett ord varit ett friskt och rörligt lif i den lilla Bikupan under det nn förflutna profåret hvilket bäst bevisas deraf, att en summa stor rmt rdr 12,453: 65 under denna tid (från den 18 Okt. 1870 till den 18 Okt. d. å) der blifvit omsatt, i hvilken summa en stor del af de utförda beställ niogarne likväl ej iogår, Den ringa andel bäraf (6 proc.) som utgör Bikupans behållning, har dock ej varit tillräcklig till utgifternas bestridande, men bristen har blifvit fylld genom de garanterade bidragen. I stöd af denna goda början, vågar man också hoppas, att denna anstalt genom fortsatt utveckling och fortgående uppmuntran från allmjphotens sida ROR skall närma sig sitt mål — sjelfuppehållelse, det nödvändi Ikore! för dess framtida bestånd. in vilkoret Uti bref, dateradt Stockholm den 17:e innevarände månad och undertecknadt A. G. W., har elementarläroverket i Gefle fått emottaga 125 rdr, att efter läroverkets kollegii beslut användas denna termin:, med uttryckande tillika af gifvarens förhoppning att framdeles kunna bilda en fond för understöd åt fattiga faderlösa ynglingar med goda anlag, och med löfte att ett dylikt belopp skall hvarje termin insändas. Då den ädle gifvaren icke behagat fullständigt utsätta sitt namn och då de undertecknade initialerna icke gifva tillräcklig ledning, har jag icke kunnat finva något annat sätt än detta, atför honom uttrycka läroverkets erkänsla och högaktning och bedja honom vara förvissad om att hans gåfva skall samvetsgrant efter bans önskan användas, likasom ock om den varma tacksamheten hos aila dem, hvilka ban derigenom bereder en välbehöflig bjelp. Gefle den 21 Oktober 1871. G. Klintberg. Rektor vid högre elemontarläroverket i Gefle.