Aftonbladet – 25 oktober 1871, sida 3

i oändlighet, och att den anvisning på guldgrufvan, som nu skett för rotehållet, kunde få vidsträcktare användning en annan gång, t. ex. af de besittningalöse i förhållande till sila dem som något ega. Beträffande deremot den militära sidan af ärendet hade tal. att vända sig till utskottets egna yttranden och argument samt deras, som dermed öfverensstämde. De förre innefattade hufvudsakligen tveggehanda; den indelta armån skall bort och i dess ställe skall sättas — något annat. Skälen för det företnämnda förslaget voro dels mera rent militära, tal. ville antaga deras innehåll såsom riktigt, men deremot anmärka, att de icke bevisade nödvändigheten att upphäfva indelningsverket, utan endast af modifikationer dervid, som — antingen redan funnes, eller i K. M:ts proposition voro föreslagna! Dem på indelningen grundade rmån kan ej efter behot till numerären ökas — lerför ega vi jemte den beväringen. Utskottet antager,, att rekrytering af rotehållaren är oåtikiljelig från indelningsverket, oaktadt sådant, liksom soldatens beroende af rotehållaren, hinderligt nverkar på soldatens krigiska egenskaper och öfNing; låt då kronan rekrytera såsom delvis redan ker. Utskottets antagande kunde hafva skäl ör sig, så länge de mera invecklade förhållanden Ivarstode mellan rotehållaren och soldaten, som voro en följd af de med rotehållet förenade 8. k vissa besvär, hvilka enligt K. M:ts proposition kola upphöra, hvarmed åter rotehållarens personiga förhållande till soldaten blefve detsamma som ill grannar, hvilka rotehållaren icke eger antaga, ch anledningen till hans intresse att hålla soldaen hemma från öfningarne försvunne, Soldaten lir genom den alltför långa tjenstetiden för gamnal och orörlig — derför vore i K. M:ts proposi ion denna tid inskränkt till 45 år, det är till den nnu fullt kraftiga medelåldern. Till dessa skäl lade utskottet liksom flere talare i kammaren unler förra riksdagen tillagt andra, mera allmänna, wvilka åter voro falska. Den indelta soldaten vore len allradyraste, emedan han äfven mellan öfninarne aflönades med torpet — men en värfvad tam måste ock aflönas mellan öfningarne, utav tt han kan med säkerhet påräknas, såsom den ndelta soldaten, deltaga i det produktiva arbetet, ch en på blott beväring bygd, verkligen duglig meorganisation vore med siffror bevisad kosta 1) anko hvad vår kostar i riksgäld. Tal. citerade vär Chevaliers omdöme: att den svenska armörganisationen vore en lösning på det såsom olös igt ansedda problemet af en stark armå för godt rig, xemedan dess soldater voro närande, ej ärande medlemmar af staten. Den indelte solda en är ej nog iotelligent och kan ej eraå nog an: eende såsom underbefäl, då han hemtas ur dagönarnes, de lägsta obemedlade klasserna i samvället; men om penningar vore medel att förrlärfoa bildning (hvilket här ej behöfdez, då frå san vore om en i sitt fack för rn bildad), så utjorde hvarken de eller börd sådan, lika litet som vågotdera rätteligen i och för sig gåfve anseende ler förhindrade anseende och gehör åt dea i itt fack bildade. Man framkallar ej hos den inlelte soldaten ärelystnad, såtom en mäktig sporre ill krigisk duglighet: men under det ärelystnad rkändt värit och vore motiv för krigslystnad och infallskrig, eyde den indelta soldaten redan et: innu starkare motiv för anfallskrig, nemligen det jedliga, att såsom medborgare och familjefar kämpa ör hus och hem. Mana hade, enligt Chevalier, pj torts låta soldaten gifta sig och blifva en medvorgare bland de andra, emedan man dermed kulle gjort anfallskrig omöjliga, utan behållit de värfvade armberna såsom ett ständigt hot mot ndra stater. På den indelta soldaten lösas för nycken öfning på en person, men det vore, sär skildt genom det sista kriget och resultaten med le erkändt tappre och öfvade mobilgardisterna. kändt och erkändt, att soldatens duglighet ingaupda ensamt betingades af öfning, utan lika väentligt berodde af känsla och pligttrohet i yrket örtroligare bekantskap med befäl och kamrater, ippöfvad ihärdighet. Utskottet hade slutligen illagt ännu ett skäl, vidrigt att vidröra, att det aknar förtroende till K. M:ts proposition, emelan statsrådet Abelin framlagt olika förslag och notsatta yrkanden; tal. antog att utskottet härned menat en opinionsyttring mot nämnda statsåd, men riksdagsordniogen angifver ganska betämdt hvad utskottet har att göra: granskning. röfning, utlåtande öfver ärende, icke opinionsttring öfver person, hvilket här intet bevisade om ww ifrågavarande förslags beskaffenhet. Beträffande utskottets förslag till hvad som kall sättas i stället för vår befintliga armeorgalisation, ville talaren, som ej vågade att såsom Itskottet utan eller emot erfarenheten lita på föräkringar om framtiden, göra några anmärkningar m den nya armån i fred och krig, soldaten såom medborgare och såsom pålitlig försvarare at osterlandet — ty äfven det förra, såsom det nornala, måste förutsättas. Om de nu befintlige ärfvade och garnisonerade trupperna vågade ta aren, utan att vilja ingå i detaljer, påstå, att de allmänhet i moralisk fasthet stode efter de inlelta, och hvad särskildt anginge giftermålen, som nan, i fråga om soldaten, snart sagdt betraktade åsom en olycka, bland annat med afseende på attigvårdens betungande af barnen, ville han ej lott erinra om, att stater fudnits, som till och med ned plikt eller särskild skatt belagt ungkarlarne ler giftermålen i allmänhet aftagit, och hvad särkildt farhågan för fattigvården anginge, att, enigt erfarenhet äfven hos oss, äfven med soldaernas ogifta stånd, barn ej saknades, blott att de remenligare fölle fattigvården till last redan från in födelse, ej endast när fadren dör eller får afked. Man ville nu emellertid taga bildningen, intelligensen till bjelp, göra kasernerna tillika ill folkhögskolor. Tal. förnekade ingalunda det ärde bildningen eger, särskildt såsom stöd för edlig conduite och styrka; men ett sådant stöd f ännu långt kraftigare art och af ingen bildling, minst af de element till sådan, som i kaernerna meddelades, kunde ersättas, egde den ndelta soldaten redan i de ursprungligt menskiga och sedliga förbållanden, i hvilka han efde såsom medlem i familj och medborgare land de andra medborgarne, sysselsatt för örverkligande af bådas intressen. — Med afsende på kriget hade förra riksdagens försvarsutkott åtminstone utsagt, att det ansåge en stam ör beväringed nödvändig, men det hade gjort lenna stams uppsättning beroende af anvisade melel utan garanti för deras fortvaro, föreslagit os: len nödvändiga stammen till sin existens, endast ör ett år i sender garanterad, således sväfvande i often. Nu föreliggande utskottsbetävkandes allnänna resonnement åter hänvisade på en armåoranisation, grundad på ren beväring, såsom ock f en utskottets ledamot i dag blifvit förordadt, mder det på sidan 8 i sväfvande ordalag talas m en stam, hvars bibehållande nu samma utkottsmedlem förklarat vara utskottsmening. Bortagande af den urrd vi ega, i blället någonting. om Kvarken till beskaffenhet eller vilkor och ostnadsbelopp för uppsättning och nuderhåll ena grunddragen vore antydt eller faststäldt, allt unler reservation af samma utskottsledamöter, hvilka cke reserverat sig mot indelta armöns upphäfande — mot ökad värnepligt: detta vore det ent negativa resultatet i militäriskt hänseende. Tal. hade hittills utgått från den kombinatior f frågorna om indelningsverkets bibehållande och tvidgad värnepligt, som Ardrå kammaren sist idne riksdag beslöt och utskottsmedlemmarne från enna kammare na vidhållit. Att han med ntvido