Aftonbladet – 25 oktober 1871, sida 3

EUSCEIURSINaARLON I SUR SVALA HAOUUPI, UL republiken sålaada återvinna den lyckliga morållska helsa som den åtojöt under de första presidenternas tid. Bakalum, vi få se. RIKSDAGEN. Andra kammaren. Sammanträdet den 2 Oktober f. m. (Forts. fr. fredagsbl.) Hr Ribbing. Då det föreliggande ärendets ställning efter allt utseende vore sådan, att utgången ej efter några anföranden bestämdes, vore anledningen för tal., som enligt all sannolikhet hörde till minoriteten, att yttra sig den, att dymedelst, i hvad på honom ankomme, förhindra att genom atillatigande kammaren möjligen skulle synas enhälligt godkänna utskottets betänkande. Hans anförande blefve sålunda ett angifvande af den ställning, den förevarande angelägenheten genom Andra kammarens beslut i ärendet sistlidne riksdag och denna riksdags tillfälliga utskott intoge på papperet och skulle intaga i verkligheten, i fall gamma beslut och betänkande af alla vederbörande godkändes, Dock ämnade han dersid inskränka sig till endast sjelfva hufvudpunkterna, följande utskottete egen anvisning. En allmän avmärkning ville han förutskicka: här vore icke fråga om att skapa ett nytt i en stat, der inga föregående anordningar funnes; utgångspunkten vore ovilkorligen faktum af historiskt gifna, lagligen bestämda eganderättsoch beskattningsförhållanden i ekonomiskt-rättsligt, es arm6organisatioo i militäriskt hänseende. Beträffande den förstnämnda sidan af saken hade utskottet hänvisat till och såsom sina egna upptagit de af Andra kammarens majoritet godkända yrkanden, som sista riksdagens försvarsutskott framställt; tal. måste således återvända till dessa. De voro: att genom knektekontrakten roteoch rusthållarne voro befriade från utskrifning och aila dermed sammanhängande besvär, skulle. nu utsträckt värnepligt införas, fordrade alltså rättvisa och billighet att det i allt fall i sig orättvisa indeliningsverket upphäfdes, Tal. ville börja med vissa medgifvanden. Vore den från rotering fris jorden samt stadsegendom och borgerlig näring oåtkomlig för vissa medborgareklasser, så låge i iodelningsverket den permanerande orättvisan mot dessa klasser af bristande likhet inför lagen i detta hänseende, men nu vore ingen förhindrad att lagligen förvärfva hvilket slags egendom eller drifva hvilket yrke som helst. Dermed, anmärkte tal., kunde ock till sitt värde uppskattas det myckna talet om, att man här förde allmogens talan emot de privilegierade klasserna. Sådana funnes ej, och hvad allmogen angår, gåfves åt pluraliteten af densamma, just den som hårdast komme att känna bördan af utsträckt värnepligt, ringa lindring genom indelningsverkets afskaffande. Åstadkommes för rotehållaren ökad kostnad genom t. ex. stamsoldatens öfvande för att duga till underbefäl, innebure sådant väl ej egentligen orättvisa eller obilligt begagnande af kontrakten till hans nachdel. Men enligt K. M:ts proposition vore rotehållarnes kostnad begränsad till 100 rår, under det den ursprungligen utgjorde 117 rdr och genom alla ovissa besvärs borttagande en garanti gifven, att den ej skulle kunna stiga. Andtligen borde medgifvas, att indelningsverket i sin uppkomst innefattat den indirekta orättvisa, att viss adelns jord derifrån undantagits. Att befrielse från utskrifnipg enligt knektekontrakten innefattade befrielse för rotebållarne från att deltaga i utgörande af all värnepligt hade man i denna kammare i allmänhet antagit, och en talare hade velat åskådliggöra detta medelst jemförelsen af en hoveribonde, som med viss afgift köpt sig fri från alla arbetsprestationer till godsherren. Men detta förhållande vore icke medborgarens till staten; der dess bestånd kräfde uppoffringar å medborgarens sida, betecknades gränsen för sådana blott af döden. Bevis för att utskrifning, ock innefattade värnepli; hade man endast sökt deri, att konungen hade rätt att använda beväringen, liksom den indelta truppen till krig för allehanda syftea och intressen, hvadan den icke kunde hänföras till den gamla landstormen, hvars skyldighet inskränkte sig till att försvara fosterlandets heliga intressen. Talaren medgåfve icke konungens rätt att använda några trupper för annat ändamål, än allena det sistnämnda; deremot, under det principen, principen vid såväl den faktiskt gifna utskrifning, hvarom i knektekontrakten handlas, som för rotehållet, mot hvilket den förra utbyttes, vore uppställande och underhåll af stående regementen, enligt utskrifniogen efter viss procent af folkmängden, hvilade deremot beväringen på grunden af hvarje vapenför mans pligt att deltaga i fosterlandets försvar, d. v. s, icke på grund af några kontrakt, utan på samma grund, som den gamla landstormen, endast i den form, nyare tidens krigskonst gjorde nödvändig. Atwt indelningsverket i och för sig vore en orättvisa hade man i Andra kammaren sökt ådagalägga dels deraf, att det innebure en olikhet i beskattnipg, som borde utgå i lika proportion af alla. Tal. anmärkte härvid först, att 8. k. reålonera j behöfde medföra nämnda orättvisa, då konsumönten af produkterna af sålunda onererad egendom, i och med betalning af det pris, till hvilket samma produkter naturligen stälde sig, i sjelfva verket deltog med egaren till den onererade egendomen i bördans utgörande, och isynnerhet om bevillniog påfördes onererad egendom efter afdrag från dess värde af realonus samt efter Olika procent af dettas värde mot vid andra beskattningsföremål, såsom nu verkligen sker hos osss. Men vidare och om man ville bort taga realonera, måste sådant, huru det för öfrigt skedde, ske småningom, ej på en gång, såvida det ej i stället för större billighet och jemnhet skulle medföra en våldsam omstörtning i alla förmögenbetsförhållanden och näringar. Dels hade man med hänsyn till indelningsverkets uppkomst kat, att orättvisa ej blir rättvisa derför att den r gammal. Detta, menade tal., vore fullt riktigt om den handling, som utgjor 8 orättvisa, men satsen egde icke samma tillämpning på de faktiska förhållanden, som gestaltat sig ur en sådan handling. Sålunda vore ju i förevarande fall både den i sin goda rätt, som till exempel lagligen förvärfvat ett sätefi och betaiat det med afseende på dess frihet från rotering och gjorde dermed ingen orätt, och den, hvilken lagligen förvärfvat en roterad egendom och betalat den efter dess värde såsom sådan, lade ej heller någon orätt. Föranledde då den orättvisa handliog, genom hvilken ifrågavarande olika egendomsvärden nppstått, ingen åtgärd, orsakade den ingen olägophet? När inträdde den offentliga billighetens fordran: den af sådana medgifvanden af prestationer från medborgarnes sida, som, om ock ej i positiv lag beskrifoa och derför ej uttagDingsbara, dock för det helas välgång och ändamål vore medel och vilkor, i förevarande fall för den enighet, kraft och hängifvenbet i uppoftringar för fosterlandets försvar, hvilka i mer eller mindre mån hindrades af förhållanden, som uppstått ur en i visst afseende orättvis åtgärd, liksom ett fult ärr qvarblir sedan sjelfva såret är läkt. Detta förhållande kunde nu på tvenne sätt undanrödjas. Det ena vore det, som alla medlemmar af minoriteten i denna fråga yrkat och K. M:ts proposition innehölle: genom lindringar åt rotehållarna och skyldighetens beräkning i penningar, med hvilket fixerade värde bördan lättades genom en omärkligt och småningom fortgående skättejemkning tillg den förra, utan större olägenhet, kunde bortfalla. Det andra gättet vore det af denna kammare godkända och af utskottet rekommenderade ; att, såsom en talare sista riksdagen uttryckte sig, såsom en guldgrufva begagna de i afseende på rotering privilegierade klasserna och på en gång — nu j eller om 15 år — pålägga dem samma tunga som den roterade jorden: Tal. ville ej erinra om obehagliga namn från utlandet på dylik åtgärd, ick