Aftonbladet – 24 oktober 1871, sida 3

muntra skälar vid Grönlands kuster, så lära väl de reslystna hädanefter ställa kosan lika väl till Grönland, som till Nordafrika. Det lärer vara ett riktigt p-radis, och dertill ett bildadt paradis der uppe, der vi trodde att man såg bara Skrällingar och ej kunde få annat än tran till frukost, middag och qväll. Doktor Thore Fries upplyser oss om något helt annat. Han har visserligen icke uttryckligen förkiarat det, ty han vill naturligtvis spara åtskilliga öfverraskningar till dess vi sjelfva komma dit, men af hvad han låtit oss förstå, kunna vi inse, att man vid landstigningen mottages på det mest förekommande sätt, persvaderas att stiga upp i en mjukt stoppad kalesch och forslas direkte till ett hotell, mot hvilket stockholmshotellen äro rakt ingenting. Ester att hafva hvijat sig en stund och mottagit besök af de grönländska honoratiores, hvilka på det mest förekommande sätt underrätta sig om våra Soskvingar, åker man till ett Hasselbacken, ler en grönländsk Wilhelm Davidson, i skälskinosfrack, arrangerar en delikat middag af andets produkter och verldens öfriga delikajesser, hvarpå man begilver sig till Stora operan, der Grönländskan, stort föeri-skåiespel med femhundra skäljagtbåtar, uppföes, och efter spektaklet, hvarunder maskivisterna inropats tre hundra gånger, går man ill ett grönländskt Cafe6-Blaoch, der ett krigsråd eller ett krigsråds son bjuder på en 1tomordentlig arktisk orkester. Behöfver man tänka sig peradieet på det ättet? Ja, vi stockholmare kunna naturigtvis icke bilda oss någon annan föreställ : ing om ett rätt paradislif. Vore vi kjöenhavnare, så tänkte vi oss det med Bouronvilles baletter, Gianellis eller Stephan å ortas chokolad, Tivoli-nöjen och Amigos yrverkeri, RAT a I sr