Aftonbladet – 24 oktober 1871, sida 2

tronen innehas af Leopold II. Åh, är det in-,vi ting annat, sire? Jag skall redigera ett memo-l B dum, der jag skall framställa sättet huru vi la kunna göra oss qvitt Leopold och sätta eri vald besittniog af konungariket Belgien. )ch Oscar tar farväl af sin höge interlokutör, att gå hem och redigera sitt memorandum. Att öka ett kejsardöme med ett konungarike, ; smakar fågel, det; men man känner inte Oscar. mmer han från Belgien eller från månen? Ortill legationen i Brässel att inhemta närmare derrättelser. Legationen håller sig idetlängsta t och först sedan hr de la Guerroniere, fran a sändebudet vid belgiska hofvet och som tycs vädra en intrig, fått ytterligare påstötningar, kickar han en intet sägande not på samma gång o anhåller om ursäkt, att han icke kunnat föraffa närmare upplysningar. Emellertid inlemnar Oscar sitt memorandum till Conti, som öfverlemnar det till kejsaren: en ger lunta, åttiofem blad. Man skall stödja sig det katolska partiet och isynnerhet på jeguirna, som äro talrika och mäktiga i Belgien. De lgiska kamrarne hafva varit nog oartiga att åntaga de hederliga fäderna det understöd af 00 francs om året, Som varit dem tillerkända r att fortsätta bollandisternas verk. Kejsaren ir öfvertaga de belgiska kamrarnes roll, och ur ? hemliga fonderna fortsätta att utbetala nämnde aderstöd. För att vinna Piskoparne, som ha det :dinarie presterskapet i sina bänder, bör kejsan af påfven utverka, att kardinalstiteln blir peranent och definitiv i Belgien. Biskoparne, som ro alltför gamla att hysa några initiativid6er, öja sig med att tro på Gud och skola vara nöjda uner hvarje styrelse, blott styrelsen icke ingriper deras embete., Sådan är Oscars åsigt om kyrans furstar. Vi ha nu sett hvilken roll, man föreslår kejsaen för att vinna katolikernas sympatier, vi skola u se hvilken roll man förbehåller kejsarinnan. Belgiernas drottning har endast tretiotusen rancs ränta; hon kan derför icke vara synnerlien frikostig mot de religiösa stiftelserna. Beagnande biskoparne och synnerligast monseigneur )eschamps som mellanhand, kunde kejsarinnan, om man kallar Amiens engel, hugna ordnarne acr-Cotur och Sainte Marie, som har flera kloter i vårt land, med en ynnest, hvilken skulle se t, som den endast vore ingitven af religiöst inresse.. Medgif att Oscar är en riktig liten spets iof. Men det liberala partiet återstår. Med det får nan gå varligt tillväga. Den och den medlemnen af detta parti vistas gerna i Paris; man måte laga så, att hän blir presenterad för kejsaren, om skall smickra honom, genom att låtsas bedja wonom om råd. En annan är svag för utmärcelsetecken: låt röda bandet skimra för hans ögon; n tredje hyser samma svaghet för penningar; nan bör gifva honom sådana. Den och den medemmen af partiet, som är mycket fåfäng, skall åta fånga sig genom lockbetet af en kammar1errenyckel. Oscar har förutsett allt, ordnat allt. Den höge korrespondenten har blott att gripa OR or a ns ee 0 6 AA PA ig an. Ett af de hufvudskäl, som Ozcar anför, hvarföre han vill sätta Belgiens krona på Napoleons hufvud, är icke synnerligen smickrande för Napoleon III. Belgiernas konung är sparsam, rangerad och lefver i sin familj. Det är en hedersman, som, så till sägandes, ingenting gör för att låta tala om sig, och om hvilken man icke kan anföra en enda ungdomssvaghet. Belgierne, så belgier de äro — det är Oscar som har ordet, — skulle vilja ha till konung en gentleman, en viveur. Enligt Oscars åsigt bör en suverän, som har aktning för sig sjelf, med fulla häader strö omkring sig penningar, roa sig, utveckla en ofantlig lyx och vara litet här och der. Sådan bör i hans ögon typen för en gehtlemanlik konung vara. Också kallar han Napoleon III Frankrikes förste gentleman. En sådan smickrare! Man frågar sig med hvilken min kejsaren läst dylika orimligheter och hur han kunnat fortsätta läsningen af Oscars roman. Kan man tänka sig en sådan oförskämd gynnare, som finner er värdig en krona, icke för de goda egenskaper ni kan besitta, utan för de laster, som han antar bekaja er; han säger er det rent ut, och ni kastar inte hans skritvelse på elden och honom sjelf på porten Nej, kejsaren läser alltsammans, och sedan han läst, skrifver han med sin egen kejserliga band. Inoregistrera detta memorandum bland de Lessineska handlingarne. Oscar hade nemligen sitt särskilda konto i Tuilerierna, ehuru det rät tare hade bort finnas i polisprefekturens liggare. Medgif att det är sköva saker vi inhemtat. Mar stod i vänskapliga förhållanden till konungen a Belgien; då han kom till Paris, blef han inlogerac i Tuilerierna, man förde honom omkring i galle rierna och på verldsexpositionen, man kallade ho nom min herr bror. Och i mörkret, i maskopi met Oskar, rufvade man på medel att störta honom oc escamotera till sig hans krona. Denne Oscar Leg sines, som ingen kände, som icke hade något in flytaode i sitt land, som var till den grad obscur att franska ministern icke kunde förskaffa sig d ringaste upplysningar rörande hans person, denn Oscar Lessines behöfver bara presentera sig Tuilerierna med en plan — åh, icke ens det — med tanken på en konspiration, för att genast bl mottagen; han blef alltifrån första sammanträffan det Napoleon III:s medbjelpare i hans stämplin gar. Tuilerierna var en gästgifvargård, som sto vidöppen för alla äfventyrare. Så barnslig och enfaldig den Lessineska affåre än är, har den dock väckt mycket uppseende. De jär oss ingenting nytt om ex-kejsarens karaktei som, så kejsare han var, likväl aldrig kunnat af kläda sin gamla menniska, konspiratören frå Strasbourg och Boulogne, han är den inkarnerad konspirationen, hvilken, såsom man säger, ligger blodat hos honom. Men offentliggörandet af d Lessineska papperen ha dock icke varit belt oc hållet onyttigt: hvilken suverän skulle väl efte läsandet af Oscars roman, jag säger icke medverk till en bonapartisk restauration, men se den inträff utan en ofrivillig fasa? Har icke Europa samm intresse som Frankrike att låta den man, som va Napoleon IL, lugot få sluta sina dagar på Chisle urst. I Dablin har föreningen för åstadkom mandet af en inhemsk regering i Irland haf ett sammanträde, som var talrikt berökt Bier dat sir Georga Bowyer, den irländsk deputeraden Magnira och hr Balster, presi dent i en k!ubb i Limerick, blifvit upptogn till medlemmar af iöreniogen, inlemnade de tgenliga upphofsmannen till rörelsen, depuo eraden Butt, den första resolutionsn, son lydde, att engelska regsringeas fortfarande vägran att gifva do med det irländska storsjöfisket sysselsatte fiskrarne Jlåneföreskot vore ett slående exempel på hvilken skadz som tillfogagas den irländska yrkesfliten ge rom bristen på en i i egsring. Efte det han i ett firelrag, som täckte en he timme, förordat denna resolution och påpe. tat de skotska fiskrarnes mer gynnade ställ. vivg, blef den al den nationalistiska depu t:raden Smyth understödd och derefter antagen. TT. oanacta nAadarrättaleor från Tnrkiot mad.