Aftonbladet – 24 oktober 1871, sida 2

för dig, skulle du påstå att det vore den tlira lättaste sak i varlden att öfverstiga det. Det är också garska lätt bara man har stark viljen, svarade Jossu på sitt trygga tätt. Jag har lefvat längre än du, Matte, iued i verlden och när du var fem år gamBal sköt jag min första räf. Och du kän vara säker på att de fyrbenta räfvarne inte äro listigare än de tvåbenta, kosackerna. Jag har jägat sädana också och jag kan på förhand säga dig, att vi måste smyga com ödor om vi skola kunna utleta deras tillhåll. Jag vill ge mig blanka hin på att de djuren bållas just i denna skogen Och hvarfäro inst idonna, frågade Matte sakta, hvarföre inte såväl i någoa annan ? Både i denna och i någon annan, svarad) Jussy förargad. Du förstår nog, Matte, men Gu vill retas med mig. För millioner grenster, vänta tilldess du tår sigte på kosackpelsarne, retes då med dem och jag ger mig bin på att du ivom ett par minnter skall å hela svärmen på halsen. Men retas inte med mig, ty det är alldeles detsamma som om Gu villa retas med ett träd här iskogen. 58 Så, 50 så, Jussuv, infödd Matte, åu ål väl gyckel. Vi behöfva allt en liten muntratioa vå den här npattfärden, men har du någonting qver i flaskan, så räck mig den, jag är törstig af bara hin. Det är en liten eqvätt qvar, och den är för din räkning., svårade Jassa i det han räckte fältflaskan åt kamraten. Jag behötver ingenting nu, jag tog en dugtig klunk iohan vi tågade ut. Töm du flaskan i botten, der fions visst inte så mycket qvar. Matte lät icke säga sig detta mer än en gäng. Stödd med ryggen Tnot ett träd, hvars atorlek han icke kunde göra sig någon föreställning om till följd af mörkret, satte han sältflaskan till läpparne och tömde den i en