Aftonbladet – 23 oktober 1871, sida 2

, STOCKHOLM den 23 Oktober. s Det är i dag tre veckor sedan de för-!1 andliogar egde rum i Andra kammaren,!; vilka föranledde statsrådets ledamöter att ngifva sina afskedsansökningar; och ännu i lenna stund fortfar ministerkrisen utan någon itsigt till lösning. Mångfaldiga försök till bildande af en Dy ninistör ha under denna tid blifvit gjorda. Pill ena början var det väsentligen grefve .agerbjelke, som spelade hufvadrollen vid lessa bemödanden. Sjelf lärer hr grefven cke kännt den ailra minsta lust att intaga ågon af de lediga taburetterna och om han ånade sina bona officia för åvägabringande sf en ministerkombination, så var det med in viss motvilja och endast för att villfara zonungens uttryckliga önskan samt under förbehåll att sjelf icke behöfva ingå i kon-l seljen. De af honom öppnade underhandlinarne ledde icke till något resultat. Sedermera lärer grefve Henning Hamilton med verklig ifver och energi försökt konstruera en ministör; men huru allvarliga hans bemödanden än varit, ha de icka krönts af framgång. Till slut har man försökt att plocka ihop en nödfallsministör af personer, som skulle tillsvidare kunna upprätthålla administrationen af de löpande ärendena, och för sådant ändamål ba en mängd personer blifvit vidtalade och åtskilliga efterskrifna från landsorten, utan att det dock lyckats få en hel kombination till stånd. Bland dem, som blifvit efterskickade och anmodade att inträda i konseljen har äfven varit frih. Stiernblad, som dock icke dertill lärer varit synnerligen villig, liksom han alldeles lärer tillbakavisat tanken, att han skulle bilda en minister, hvilket han äfven ansett ur parlamentariskt hänseende olämpligt, då han i den stora fråga, som framkallat krisen, stått i minoriteten uti den kammare han tillhör. Det lärer icke varit tal om att någon eller några af den afgående ministdrens ledamöter skulle inträda i någon påtänkt ny kombination. Det har nemligen på högsta ort varit väl kändt, att emellan denna ministörs samtliga ledamöter existerade den mest fullständiga solidaritet och att de steg, som tagits, skett efter allsidigt och moget öfvervägande och med derpå grundad samhällig ötvertygelse. Denna ministör har betraktat försvarsfrågan icke såsom en fackfråga, utan såsom den stora fosterländska frågan par pråference, såsom en allmän politisk fråga af så stor vigt och så oafvislig natur, att regeringen måste göra till sin uppgift att söka lösa den. Regeringen har under den fallkomligaste öfverensstämmelse emellan alla konseljens ledamöter vidtagit de åtgärder, som den trott kunna leda till det stora målet, och den har efter voteringen natten mellan den 3 och 4 Oktober afgått, icke till följd af Andra kammarens votum i och för sig sjelft, icke med anledning af det otillständiga utfallet mot krigsministern i försvarsutskottets betänkande eller det i parlamentariskt hänseende ytterst oskickliga sätt, hvarpå en och annan partiledare i Andra kammaren uppträdde under förhandlingarne, utan derför att ministören numera fann det omöjligt för sig att bringa försvarsfrågan till en lösning, men fortfarande ansåg en lösning af denna fråga vara alldeles nödvändig och derför kände sig pligtig och nödsakad att lemna platsen för en ny konselj, som kunde fiona andra utvägar för sakens genomförande. Det förljudes nu, att vid den konselj, som hölls sistlidne lördag, konungen skall, under åberopande af de svårigheter, gom mött för bildande af en ny ministör, anmodat statsrådets ledamöter att återtsga sina afskedsansökningar, men att de samtligen vägrat at! göra det, Under sådana förhållanden fortfar det provisoriska tillståndet och skulle möjligen kunna komma att fortfara en tid bortåt. Det betänkliga dervid är, dels att de afgående konseljledamöterna icke anse sig kunna handlägga några mera omfattande och maktpåliggande frågor, dels att blott få veckor återstå, innan den lagtima riksdagen skall öppnas och att, om det nu pågående interregnum fortfar, förarbetena för de propositioner, som skole afgifvas till riksdagen, icke kunna medhinnag, isynnerhet om de skola företagas af ministrar, som äro alldeles obekanta med ärendena. Vi böra till slnt nämna, att något direkt erbjudande till grefve Arvid Posse att bilda en ministör icke lärer ha blifvit gjordt. Det säges deremot allmänt och äfven inom kretsar, som pläga vara väl underrättade, att en af grefve Posse uppsatt ministerlista skall af tredje person biiivit förevisad konungen, som, efter att ha kastat en blick derpå, sönderrifvit densamma. Man bör icke föreställa sig, att denna lista varit at synnerligen demokratisk färg; den var aföfvervägande junkerlig karakter och bestod till en stor del af namn, tillhörande representationsreformens ifrigaste motståndare. Om ock uppgifterna om dessa namn något litet variera, så äro de dock ense deri, att grefve Erik Sparre å denna lista skall ha figurerat såsom justitiestatsminister. Från vår politiska ståndpunkt ha vi från början ansett det nyttigast för redande af förhållandena, såväl med afseende på förtm mm HH j svarsfrågan som hela den politiska ställninen, om grefve Arvid Posse hade fått formigt uppdrag att bilda en ministör. Oaktadt l vi fastbålla denna åsigt, kunne vi dock icke alldeles underkänna vigten af de satser, som luppställas emot ett sådant experiment, nemIligen: Arvid Posse representerar icke genom sir uppfattning eller såsom verklig ledare någor parlamentarisk majoritet; den, som genom den höga ställning, som konstitutionen anvisar honom, skall stå öfver ) I alla nartier. kan icke vgerna vilia medverka