Aftonbladet – 20 oktober 1871, sida 2

rvissade derom. Jag bör tillägga, att del: kumenter, som inkoroma till Luxembourg, ärka mig i deona äsigt: affärsverksamhe!c n är vida större än många tro. Accisenli bringar detsamma nu som 1869, och omi: g vilie ingå i detaljer, skulle jag säga or, l! it det är blott konsumtionen af vatten, som npu icke fullt stigit till sin gam!a höjd. ; Med det politiska lugnet, och vi bafva nu! tta lugna, skall Paris återtaga sin rang och : n storhet; Paris kommer kanske icko merl: it blifva denna stad af dåraktig lyx, som! indra framkallade sfund än medlidande, en Paris skall blifva en af medelpunkterna ir den menskliga verksamheton. Chimeriska själar hafva trott, att det var ligt att fråntaga Paris dess naturliga roll, ksom det vore möjligt att göra om gerom rd hvad historien har gjort genom tiden. ej, man skall aldrig kanna ställa så till, ti Paris ej blir den franska republikens hufudstad; hvad man anfört höremot rör 08s Ett faktum, som ej torde ha undgått eder, et är, ati Paris varit hotadi på samma sätt sin enhet af män tillhörande de mest motatta partier. Man har sett hur anarkistere, eom ville söndra Paris, slagit sig ned i tt ar:ondissement, liksom i en liten stad Sr gig sjell, hvilken de ville lägga under sitt k, och man bar också sett huruledes i naionalförsamlingen män, intagna af konssrativa isigter, uppträdt med det anspröket tt vilja sönderdela det stora Paris i tjugo ä Paris, emedan de hade ett slags håg.Omst af en konstitution, som sedan detta rhondrades början aldrig existerat annat än å papperet. Dessa försök af högern och venstern hafva yckligtvis blifvit tillintetgjorda, och angrepen på Paris enhet ha icke lyckats. I ären är representanter af den medelvägs-löspisg, om erhållit öfrvertaget. I insätten uti edra rrondissemehter den administration, som är befolkningen dea lämpligaste; men I ären olfva förenade med centern, der jag repreentorar enheten. Det är vid denna enhet nan måste hålla fast, på det ej vår stade torhet måtte förminskas. Denna enhet tärkes för öfrigt medelst ett genom val tillatt municipalräd, som tå estår hela Paris ill enhet syftande förvakning. Insättandet af ett municipairåd, valdt geom allvän omröstning, betraktades son: en ara. Nåväl! Detta municipalråd finnes till, let har bland sina ledamöter flora personer ved mycket avancerade åsigter, men ären leras gång hindras alldeles icke derigenom. Ärendena skötas och skötas väl. Hurra skulle det varit möjligt att, utan ett genom al tillsatt municipalräd, låta genom befolkvingen godkänaa de skattebördor — donationer från kejsardömet — sor, mäste 1 äggas dersamiua, Utan ettvaldt mun våd inser jag icke hur detta vafit möjuigt. Efter så stora olyckor, så stora förluster skulle alla meaniskor kunpat säga, att man hade rättighet till en nedrättni och dock mäste man besiuta sig för tullökning. Men man skall gå in derpå, emedan municipalrädet åtager sig ansvarigheten derför. Vi ha visserligen stora avårigheter att besegra, meon vi skola få slut på dem, Viskola sätta värt Paris i godt stånd igen och jag föreslår er att tömma edra glas för Paric, för hufvädstaden Paris. De franska tidningarna offentliggöra ett bref, som ger en inblick i hvilken kinkig uppgift det är, att sammansmälta de båda armeerna, kejsardömets och Gambeitas, till on. Beefvet är från general Cremer, zom under krigst utvecklade zycken tapperhet, men eom icke dess mindre af revisionskowitea nodsattes till sqvadronschef, och har följande ironiska lydelse: Hr minister! Jag bar i detta ögonblick mottsgit den officiolla skrifvelse, som underrättar mig om det beslut, hvartill revisionskomiten beträffande mig har kommit. Så mycket ädelmod rör mig, och jag kan icke bevisa det på något bättre sätt, än att, såvidt det står i min makt, lätta statens bördor. Jag har derför den äran att sända er min afakedsansökan, i det jag som lån för feroton års tjenster låter mig åtnöjas med att ha upplefvat, att mina egendomar blifvit konfiskerade, att min far jagats i landsflykt, att min bror stupat och att min fäderneprovins blifvit afträdd till fienden. Så mycken lycka inger mig fruktan för hvad jag kan ha att vänta af den framtid, som ni bereder mig, och jag föredrager att som simpel medborgare afvakta den tid, åå kriget med Preussen åter upptages. Jag ber er mottaga o. 8. v. Cremer, onnekterad lothringare, ex-general i Gambettas armå. Inför första krigsrätten i Versailles var den 13 dennes inställd den tjogasexåriga Beatrix Eavree, en stätlig qvinna med intelligent ansigtsutiryck och klädd med noWwökt smak Hon var anklagad för att i kommunkt barne, särskildt i ,Club de la boule noire., bafva upphetsat till strid mot regeringen, till kuilstörtande af Vendömekolonnen och till erksbiskopens af Paris mord. På förslag af henne beslöt den nämnda kiohbea bland annat, att om icke Blanqui inom tre dsgar sattes på fri fot, skulle erkebiskopen fusiljerar. Deremot hade Beawix Euvrea vid ett annat sammaniräde, då nägon väckt förslag om ati i massa döds alla nupvorna i Paris kloster, förklarat sig för den mildare åtgärden, att man skulle återgifva dem åt det borgerliga lifvet och söka vinna dem gerom ädelmod; äfven hade hen den 30 April i spetsen för 250 till 300 qvinuor begilvit sig ända till Versailles portar, för att åstadkomma en försocing och bindra blodmtgjutelsen. Trots alla bemödarden af heores advokat, hr Hausesmann, förklarades Böatrix Euvråe skyldig till de mot henne gjorda antlagelserna och dömdes till deportation å en befäst ort, Underrättelsan am att en politisk-socia silisns kommit till stånå mellan nägra medmmar af det konservativa partiet inom det engelska pariamentet och den arbetande klassan i London, hvarom vi i vårt onsdagsoummer meddelat utförligt, börjar nu kommenteras i de stora London bladsa, Times för i MEISEETMRDRARSSTET TA PSEET SAO Han hade kosppt hovnit uttala sista ordet, då Axel, gom kommit ett godt stycke