Aftonbladet – 19 oktober 1871, sida 3

d b å i I d H I I i Andra kammaren. Sammanträdet den 2 Oktober f. m. (Forts. fr. tisdagsbl.) Statsrådet Wennerberg. I sin egenskap af ko nungens rådgifvare ansåg sig hr statsrådet pligtig att försvara sig mot de af grefve Posse, främste målsmannen för det parti inom kammaren, genon hvars åtgöranden försvarsfrågan föll vid den se I naste riksdagen, framkastade personliga beskyll ingar. Han ville -då till en början påminna om att han icke ett ögonblick blandade sig i der långvariga diskussionen, så länge det gällde frå gans rättsliga, militära eler ekonomiska sidor och det af skäl, att han icke vore i besittning af der för nödig sakkännedom. Då det led motafgöran dets ögonblick hade dock diskussionen tagit er annan riktning, och till talarens synnerliga glädj( hörjade man betrakta frågan äfven från foster ländsk synpunkt, det vill säga från den högsta för hvilken alla andra måste vika. Dels härför deis emedan tal. icke ville att i protokollet kull saknas nå; ord af den person, som vågar älskt sitt fosterland både med ord och handling, had tal. begärt ordet och under en kort stund begag nat sig deraf. Ilvad han derunder yttrade vort lyckligtvis tryckt, så att det kunde af hvar och er i sitt fulla sammanbang läsas utan att behöfvi förtydas genom lösryckande af vissa delar. Hurt talet. af kammarens ledamöter emottogs, deron vitnade de handtryckningar hvarmed tal. betacka des af såväl motståndare som bundsförvandter til det parti, hvartill grefve Posse hörer. Just dette samma parti hade sedermera vid flera tillfäller lemnat tal. sitt verksamma understöd för lösande af stora och vigtiga ecklesiastika frågor. Hr grefver stode derför möjligen temligen ensam i sin åsigt om klandervärdhbeten hos det ifrågavarande talet, ock i sådant fall torde hans omdöme ej betyda så sär deles mycket. Emellertid vore det i dag för för sta gången, som det oförtjenta klander mot tal, hvilket för närvarande sprides öfver hela riket trädt upp inom riksdagen, och tal. vågade de oaktadt hoppas, att han icke mistat Andra kam marens förtroende. För den, som ville bilda sig ett opartiskt omdöme om tels förfaringssätt, stodi det öppet att genomläsa det tryckta riksdagapro tokollet och derefter döma. Hr Abraham Rundbäck ville icke obetingad bifalla det kongl. förslaget. Om man kastade er blick tillbaka, så skulle man finna, att redan vit 1867 års riksdag representationen var ense om grunderna för den nya härordning, som de kong! förslagen afsett att organisera. Sä hade man be slutit, att armen skall bestå af stam och beväring I beväringsinstitutionen utvidgas och indelningsver ket bibehållas, I hufvudsak lika hade uppfatt ningen af frågan varit äfven vid senare riksdagar och regeringens förfarande att på grund af 186 ärs riksdags beslut framlägga sitt nya förslag til armåns omorganisation vore derför enligt talaren tanke fullt konstitutionelt. Emellertid svarad man nu, då regeringen erbjuder hvad man föru begärt, vi vilja icke hafva det, Såväl represent