Aftonbladet – 19 oktober 1871, sida 3

tionen som isynnerhet det särskilda utskottet kom: promettera sig genom ett sådant beteende, och märkvärdigt vore det att se huru utskottet under sådana förhållanden ansett för sig tillständigt at anklaga regeringen för bristande fasthet i åsigter. Här hade man i sanning den bästa institution till liknelsen om grandet och bjelken. Att ett försvar, bygdt på den allmänna värne: pligtens grund kan vara tjenligt både för anfall och försvarskrig, derpå lemna den preussiska krigs historien många exempel, och det har ej heller blifvit af någon bestridt, men lika visst vore det att ett sådant system, på fusk ganomfördt för ästadkommandet af så stora besparingar som möj: ligt, skulle blifva sämre än till och med det för svar, vi för närvarande ega. Exempel derpå hade man från Schweiz och Danmark, ty äfven i det sistnämnda landet vore enligt sakkunniga militärers utsago försvarsväsendet ytterst bristfälligt. Om vi här ordna vårt försvar i öfverensstämmelse med det system, som blifvit följdt i Danmark och som i jemförelse med det preussiska kan anses såsom ett godtköpssystem, skulle följden blifva att 5 å6 millioner dagsverken ärligen dragas från närinSNR Ioföres deremot det preussiska systemet, lefve nationen betungad med uppoffringar, långt större än den förmår att i längden bära. Och likväl tyckes utskottet hafva tänkt sig möjligheten af en sådan hkärordnings genomförande i vårt land. För sin del betviflade talaren att folket skulle befinnas villigt åtaga sig så stora bördor. När således utskottet icke föreslagit eller ens antydt något rimligt sätt för frågans lösning, återstode endast att bifalla K. M:ts förslag, och såmedelst i snar framtid förskaffa landet ett betryggande försvar. Derigenom skulle äfven de beklagliga strider mellan regeringen och representationen, som af frågan framkallats, upphöra. Tal. yrkade af ännu ett annat skäl bifall till K. M:ts förslag, nemligen, emedan han ej vågade dela ansvaret för ett längre uppskof med den vigtiga frågans afgörande. Statsrådet frih. Lejonhufvud sade sig icke bafva funnit i betänkandet någon utredning af frågan. Der förekommo visserligen några vackra ord om att armån skall vara ett med folket. Detta passar fullkomligt in på det preussiska systemet, och det vore således dit som-utskottet ville komma. Deremot vore ingenting att anmärka, såframt landet förmådde bära en sådan armborganisation, hvilket dock talaren på det högsta betviflade, erinrande om de oerhörda omkostnaderna för manskapets hållande i garnisonstjenst och den stora förlust i dagsverken, som derigenom uppstår. Dertill kommer, att befälet måsta aflöras högre i samma mån som dess tid tages mera i anspråk för tjensten, hvilken omständighet utskottet tycktes hafva helt och hållet förbisett. Grefve Posse hade gjort en mängd anmärkningar mot det k. förslaget, hvilkå tal. nu ville sökaatt bemöta. 5å bade han påstått, att den indelta armen skulle belt och hållet åtgå till befälskader åt beväringen. Detta vore ett stort misstag, ty genom af tal. anställda beräkningar framginge, att ungefär hvar femte msn skulle utgöras af en stamsoldat. Hvilket inflytsnde ban skulle utöfva på sin mindre erfarne och i disciplinärt hänseende underlägsna kamrater, vore Jätt att inse, om man icke föresätter sig att hos den indelta soldaten so endagt bristerna, men icke förtjensterna. Famme talare hade anmärkt, att 82 dagar vore för kort öfningstid, för att på den skulle åt den värneligtige kunna meddeias nödig krigsbildning. enna anmärkning hade varit berättigad, ifall K. M:ta förslag afsett en trupp, bestående af endast beväring, men då aå icke är fallet, måste anmärkningen förfalla. Endaet under ett vilkor hade K. M:t vågat föreslå så kort öfningstid, nemligen att i samma led med beväringen skulle ställas en stam, tillräckligt öfvad för att tjena till stöd åt de värnepligtige. Skulle åter stammen bortfalla, är det tydligt, att den föreslagna öfningstiden blir otillräcklig, Hvilket framstår så mycket klarare fall man anställer en jemförelse med till exempel jen preussiska arm6en, der exercistiden beräknas ill 2 år och åtta månader, för att karlen skall kunna anses vara en fulit utbildad soldat. Mot andtstormen hade flera anmärkningar riktats och man hade benämnt den en pappersorganisation, utan att dock kunna närmare angifva dess svaga iidor. De af K. M:t gjorda kostnadsberäkninarne hade ock varit utsatta för klander, i det nan sagt dem i allmänhet vara för låga och det oaktadt K. M:t förklarat att de beräknats så noga som möjligt. Hvad beträffade påståendet att en jerdedel af rustoch rotehållarne ej skulle hafva någon fördel af det kongl. forslagets antagande, borde man icke förglömma det kontanta penningbidrag staten i och för rekryteringen skulle lemna ill hvarje nummer. Att krigsministern föreslagit att soldatens aflöning skall utgå i kontanta penningar i stället för spanmål hade sin orsak i det af riksdagen fattade beslutet att alla af jorden at: gående räntor skola förvandlas i penningar. Kon seqvensgen fordrar då, att äfven soldatens lön bestämmes till ett visst penningbelopp, ehuru det ej kan nekas att det vore för soldaten förmånlis sare om han fortfarande som hittilis erhölle sina löneförmåner förvandlade i spanmål. Slutligen hade man påstått att krigsministern skulle ändrat åsigt beträffande sättet för rekryteringen, oaktadt han så tydligt betonat de militära fördelarne af att rekryteringen uteslutande sker genom befälets försorg. Af flere talare hade framhållits att det icke brådskade med frågans lösning. Sådana ord innebära en oförlåtlig sorglöshet och det vore illa, om vi så fördröja armens omorganisation att vi först sedan det är för sent att hjelpa få ögon?a öppna för det nuvarande försvarets otillräck; ighet. Frib. Erieson protesterade mot påståendet att slutstrofen i betänkandet skulle vara insmugglads. ty för densamma voro alla utskottsledamöterna ap. svariga och talaren i första rummet, sam hånvisade dem, som anse sig böra fråga brad utgkoftet egentligen vill, till dess betänkapde, der de få det bästa och tydligaste svaret på en sådan fråga. Utskottet hade dock ej i-sitt utlåtande föreslagit något visst orgamisationssysiera, alldenstund det ansett sin pligt vara att endast yttra sig öfver det kongl. förslaget, och ännu mindre hade det, såsom af en del talare påståtts, förordat införandet af det preussiska systemet. Detta vore endast en simpel diskussionsmanöver, använd i afsigt att göra utskottet misstänkt, men som icke borde hafva inflytande på dem, som kunna och vilja läsa betänkandet rätt. Hvar står det för resten skrifvet, att man icke vet hvad man vill, derföre att micke obetingadt vill gå in på allt hvad 7 M:t föreslår. Då emellertid betänkandet möjl: sen i visa r. gen i visa fall vore väl knapphändigt, ville baren söka AM ad komplettera det; och företog ben till d. granskning af grunden för det Kongl. förslaget Denna vore, såsom bekant, indelningsverket, hvilket åter karakteriseras Zeraf, att soldaten aflönas med jord, antages ar totehållaren samt till honom står i ett förnällande ungefär motsvarande det emellaz tjenare och husbonde. Nu måste man fråga sig, huruvida rustoch rotehållaren verkliJON vAra rätta nangANRAN Att mARlntR TIA mn bud