Aftonbladet – 19 oktober 1871, sida 3

RIKSDAGEN Första kammaren. Måndegen dån 2 Oktober. (Slut från gårdagsbl.) Herr Trolle ville blott tillkännagifva att han nu liksom förra riksdagen delade de åsigter som blifvit uttryckta i hr Bjönstjernas reservation, och komme att rösta i enlighet dermed. Tal. tvekade så mycket mindre att göra det, som han var öfvertygad om att vi vöre långt ifrån försvarslösa, att vi genom att använda hvad vi hafva skulle kunna vinna tillräcklig försvarsstyrka vida snarare än genom det k. förslaget, för hvars tillämpning fordrades en lång följd af år och att vi med lugn böra afvakta en tid då meningarne kunna förens sig om ett förslag. . . i Frib. Funch ville tillstyrka bifall till K. M:ts proposition, och ehuru tal. skulle önskat att den värnepligtslag som nyss blifvit antagen kunnat gillag utan att sättas i samband med nu föreliggande fråga, så hade han dock lärt sig att rätta sig efter omständigheterna och att man, då man vill målet, också måste vilja medlem söm leda dit, hvarföre man icke borde förkasta det goda, då man icke kunde få det bästa. Det föreslagna systemet är mottagligt af hvilken utveckling som helst och detta är ett fullt giltigt skäl för antagande. TalMkunde för öfrigt icke gilla sin vältaige kamrats på Östgötabänken åsigt att utsigten till förslagets antagande skulle i någon mån kunna inverka på den röst men afgåfve; denna borde väl bestämmes af huruvida förslaget i och för sig sjelf är godt och antagligt. Hvad beträffade den omtalade slutstrofen i betänkandet ansåg tal., att man icke derom borde döma utan åt majoritetens heder och samvete öfverlemna att afgöra om de vid dess nedskrifvande handlst rittigt. Hr v. Koch ansåg att den föreslagna eftergiften skulle leda till ekonomiskt och administrativt trassel och önskade derföre, då det nu ej vore hopp om att vinna ett resultat, att förslaget måtte afslås, hvarigenom man på sätt och vis gåfve ett råd åt den, vare sig att det blir regeringen eller len enskild person, som härnäst tager frågan om Iband. Tel. fruktade för att den föreslagna lin dringen skulle föranleda upphäfvande af grundskatterna och redan då det var fråga om repre: sentationsförändringen uttalade tal. en farhåga för att om riksförsamliogen komme att bestå af en så stor del af Sveriges jordegare som förslaget innebure nämnde skatter skulle behandlas på ett min: dre fördelaktigt sätt för staten. För K. M:tz förslag kunde tal. icke rösta, men ville icke heller rösta emot det, hvarför han under närvarande förI hällanden ansäg sig kunna nedlägga sin röst, under önskan att vid nästa riksdag ett nytt förslag måtte kunna framlägger och erinrade tal. om det förslag han sjelf afgifvit, i den händelse detta skulle kunna i någon mån lemna bidrag till frå Il gans lösning. Frih. v. Essen visade, beträffande den anmärkningen, att enligt det kungl. förslaget ett tillräckligt antal befäl icke skulle kunna erhållas, att då frågan om befäl sammanhängde med tjenateåldern och legan, så blefve detta egentligen endast en penningfråga, hvarför åsigterna i detta afseende gerna kunde förena sig om det kungl. förslaget. På samma sätt förhölle det sig med anmärkningen mot skyldigheten att bålla torp, der denna skyldighet icke förut funnits. I Skåne fäster soldaten icke den ringa gto vigt vid att erhålla torp, och troligt vore ej at han i framtiden skulle anse det mera nödvändigt Skulle emellertid något sådant inträffa, så vore det icke ringaste svårighet att göra en förändring och bestämma en viss summa i stället för torpet De som finna något godt i hufvudgaken, kunns derför gerna låta dessa och andra mindre betänk ligheter fara, ty utan att så sker kan aldrig det stora målet vinnag. För öfrigt vore antagandet af K. M:ts föralag en början till införande af all män värnepligt, hvarföre de som önska sådan borde bifalla detsamma. Fixerandet af en medelsiffra skulle så småningom visa rustoch rotehållare, att det för dem är fördelaktigare att betala en viss summa, hvarigenom en aflösning blefve lättare och I komme statsverket till godo, hvilket aldrig skulle j bli fallet, om en värnepligt efter preussiskt mönko infördes. Tal. yrkade bifall till K, M:ts förslag. Grefve Beckfriis yrkade afslag på K. M:ts för slag, som icke toge steget fullt ut, och ogillade slutstrofen i utskottets förslag, men skulle gerna