Aftonbladet – 19 oktober 1871, sida 2

— Festmiddag. De hemkomna Grönudsfararne, kaptenerna frih. v. Otter och rusgasijerna, sekonderna på de båda fargen löjtnanterna Brusewitz och v. Holten, eppsläkaren dr Nyström och de i färden pltagande vetenskapsmännen akademiadjunkn Th. Fries, filos. kand. Nauckhoff och stud. indahi, voro i går inbjudna till en festlig iddeg å botell Phoenix. Den stora festsan var prydd med lefvande växter och å ett ord var såsom dekoration af de mindre hemirda meteoriterna. Hedersplatsen vid bordet togs ar kanten von O:ter, omgifven af ge-: eralen frih. Fabian Wrede och amiralen ! illiehöök. Bland de öfrige närvarande märkes, utom de inbjudne gästerna, norska stats: ådet Broch, chefen för skärgårdsartillerist, eneralmajor Ltgercrantz, generaldirektörerna MV. Rocs, Barlin och ÅA. E. Ros, expeditionshefen Nordeafalk, profezsorerne Bergfalk, .ovån, Edlund, Lindhagen, Nordenskiöld, Anderson, Gylden m. fl. vetenskapsmän, emetsmän och officersie at sjövapnet jemte ågra få medlemmar af Stockholms börs, några onstnärer och pnoblicister, till ett antal af70 ersoner. Första skålen föreslogs af friherre Wreda och egnades kovungen, samt beledsasades al lifliga hurrarop. Doarefter följde en sf amiral Lillienöök föreslagen skål för prins scar, hvilken med stort intresse omfattat len nu återkomna expeditionen och såsom yrdförande i t. f. regeringen satt sitt namn under beslutet om dess safsändende. Prof. Lindbagen utbragte i ett utförligare föredrag on skål för do män, hos hvilka vetenskapen stode i tacksamhetsskuld för det såväl utförda företaget. Expeditionen vore en ärorik bragd, som skall vitea om de nordiska orgonauternas skicklighet och viljekraft, och deras byte är sf långt större värde, än det gyllene skinn, som sagan förmäler att Jason och hans följeslagare gingo att eröfia. Ivetenskapens namn tackade taleren kapten von Otter och hans raska ledsagare för hvad de till hennes gagn nu uträttat och uppmanade de närvarande att tömma ett glas för Ingegerds och Gladans befälbafvare och officerare. Skålen dracks under jabsl och besvarades i ett manligt och flärdfritt tal af friherre Von Otter, som bad att få påminna derom, att det ej vore härföraren ensam som vunne slaget, och att en dryg andel i företagets framgång tillkomme Iogegerds och Gladans besättningar. De hade icke blott fyllt sin pligt, utan då hade fyllt den med lif och lust, af själ och bjerta, och hen trodde sig kunna med tiilförsigt påstå, att detta skulle den svenske sjöriannen städse göra, antingen det gällde att försvara fädrens land eller tjena vetenskapens intressen. Frib. Skogman kastade en blick på de hittills verkställda arktiska expeditionerna. och påvisade, huruledes svensk forskning väl först på senare tider vändt sig åt detta håll, men med så mycket större kraft och så mycket större framgång. Genom sina grundliga undersökningar al Spetsbergen och Grönland bade vetenskapsmän, fostrade i vårt land eller i brödralandet på andra sidan om bottniska viken, visat hvars andas barn de äro. Talaren vore öfvertygad, att jemväl under den nu fuolbordade expeditionen dessa forskningar blifvit nitiskt och med framgång fortsatta, och han bad att åt de vetenskapsmän, som deltagit i donas expeditione mödor och försakelser, hrr Fries, Nauckhoff och Lindahl, få uttala ett bjertligt välkomne hem och en tillönskan om länge fortsatt verksamhet iden vetenskapliga forkningens tjenst. För denna skål tackade adjankten Fries i ett humoristiskt föredrag, hvaroti han sökte ådsgalägga, att det icke vore synnerligen värdt att berömma deltafame i färden för hvad de uträttar, ty de ade snarare förtjenat klander, om de uträttat en endr suula mindre, och för öfrigt hade det för dem iogelanda varit någon uppoffring att anträda denos resa. Den som en gång besökt de arktiska länderna, drages ständigt dit med ea förunderlig makt, Man borde ej heller föreställa sig Grönland säsom ett så förskräckligt land eller dess inbyggare såsom nägra trandrickande vildar. Visserligen vore detta land kringgärdadt af väldiga ismassor, men deremallan framblickade vänliga gräsmattor, prydda med blommor i prunkande färger, ur hafvet kommo muntra skälar. en BERND VEDERTAGNA NEAR NT ———— Nn -—— :M