Aftonbladet – 19 oktober 1871, sida 2

VETA TO Ef PV n har just slutat den förskräckliga uop-ens) sen, som skulle afgöra Belgiens öde. an I de i ifver den 8 Jani till hertigen af Bassanojlige att af honom få veta, på hvilken vägsto: 1 skulle till Napoleon ILL, till honom en-hus n, forsla fram den fruktansvärda Krupp-enä onen, med hvars tillbjelp Frankrike skulle vill na eröfra Belgien. På detta bref står kanten en anteckning med blyerspenna: mo rådtom; hans arbete kan insändas till ka-hvi ettet.o Detta är första delen af mannensem Poilerierna roman comique, — så slutar! de sele, hvarur vi hemtat denna korta redo-str relse. om Vi ha vid flera tillfällen efter franör a källor skildrat de stämplingar, som det napartistiska partiet på senare tid förehaft, att åter kunna sätta martyren från Sedan? . den tron, från hvilken han spridt så myc: ås n olycka öfver Frankrike. De öfriga motja rkistiska partierna, hvilka naturligtvis en-qa st kunna betrakta den förhatliga republiken m ett provisorium, lägga icke heller hänpe rna i kors, utan vinnlägga sig på allt sätt t göra sina kandidater populära och för-ar reda sinnena för en orleanistisk eller leginistisk restauration. I enlighet härmed je ka nu de orleanistiska prinsarne, hvilka fo nom en affekterad folklighet söka vinnalmi mpatier för sig och sina sträfvanden, att en ung kunna komma att lyckliggöra det franska tic Iket med en ny roi bourgeois.. Rörandel sg: sa små sträfvanden skrifver en korresponi ont till Nene freie Presse: dr Till de lyckliga kandidaterna bör också artigen af Aumale, som blifvit vald i det dtligen utrymda Oise-departemontet. Detta lag. partement är en politisk liten verld för sig, rankrike i föryngrad skala; på en yta aflre , mils omkrets hafva hertigarne af Aumals, fonchy och Larochefoucauid och hr Tocque-!,, ille blitvit valda; spetsarne af orlesnismen,, onapertismen, legitimismen och republikanisen, skola, förenade till ett råd, debattera omiT, ågra bönders väl och ve. Aumales framång förstås af sig sjelf; jag omnäraner den lott derför, att den tillfälligtvis erinrar mig m prinsarne af Urleans, som man tör latter onapartistiska stämplingar tyckes för närarande ha glömt bort, Medan Napoleonsg andtlangare, Dreolle, Davernois komp., inder ett förfärligt larm, göra sma pajszzopråog inför Parisorpubliken, arbeta prinsarna all stillbet bakom kulisserna på upprätthåliandet och utvecklandet zf den orlesnistika legenden. Icke en dag förgår utan att Jeras tidningar meddela en grannlaga notis ;m grefvens al Paris afthod, om Robert Lefort, den täppre, ick. afiörtde roffitern i arnån i Algier, om hertigen at Aumale, som reser omkring i provinserna och besöker de gamla slotten för att samla materialier till sin oPrinsarnes af Conde historia,. Sä talar man åter om jagter och kapplöpninger, som vänta do till Chantilly inbjudna gästerna; man berättar undransvärda saker från delysande soirber, gom komma att gifvas i vinter i Achille Foulds präktigs hotell, nu i Aumales ego. En egendomlighet hos prinsarne är deras smak att oupphörligt vara vitnen vid förlofniogar och marskalker på bröllop. I denna egenskap figurera de vid alla lysande bröllop, hvilket allt naturligtvie omtalas och kommenteras i deras tidningar. Nyligen har också en son af prinsen at Joinville, hertigen af Penthidvre, förnot löjtoant i amerikanska och portugisiska flottan, erhållit tillåtelse att tjenstgöra på franska flottan utan sold och utan avancement. Prinsarne ha med en viss affektation antagit borgerliga vanor, de kläde sig på sätt och vis i den familjrock, som de ärft af Roi bourgeois, venka till fots på boulevarderna, begära af första bästa flanör eld på sin kungliga havannacigarr, ja, det skulle ej förundra mig, om en vacker dag familjens oförytterliga arfvedel, den bekanta paraplyp, kryper fram, Alla dessa skenbart betydelselösa handlingar bilda kanske, betraktade vid ljus, elementerna till en ganska nätt sammansvärjniog, och eftersom vi i Paris icke kunna lefva utan sammansvärjning, så fråfer jag mig ofta hvilkendera som är den farigaste: den bonspartistiska, som drifver sitt spel i förstäderna och skymfar sin beskyddare sågom hjelten och martyren från Sedan, eller den orleanistiska, som, utspridd i bourgeoisiens fina salonger, tyckes beskedligt vänta tills den mogna frukten af sig sjelf faller ned i dess sköte. MH MM RR MIO Den internationella associationer, som för närvarande likt ett hotande spöke uppskrämmer heia Europa, bar nu äfven, om vi redan förot i korthet omnämnt, vunnit fast fot i Förenta Staterna, der den finner för sig helt andra vilkor än i Europa. På andra sidan Atlantiska hafvet är idea ännu för ny att kunna omfatta arbetarföreningarne i sin helhst, och tillsvidare ha dess apostlar måst låta sig nöjas med att upprätta omkring ett tjog filialatdelningar, eller sektionero. På Amerikas fria mark, der lagstiftningen icke lägger några hivder i vägen och der tryckfrihet, valfrihet m. m. stä till ascsociationens förfogande, är det troligt aft den skall utveckla sig låogt raskare än i Europa; men det kan tillika förötses, att den i nya verlden, der den ena utopiska idn täflar med den andra om att tilidraga sig uppmärksamheten, skall förlora i intensiv kraft hvad den vinner i storarisd utbredning. Der äro dessutom icke de mötsatser för handen eom spels en så olycksbringande roll i Europa, och just på grund af den vidsträckta fribetea i alls riktniogar försvinner i Amerika helt och bållet faran för en framtida allmän revolutionär rörelse, som väcker så mycken oro och så mycket bekymmer i Europa. Vid medlet af förra månaden böl! den nationella arbetar. föreningen ett möte i Saint Louis, till hvilket hade infunsit sig omkring 100 delegerade. Programmet inleddes med en generelt hällen förklaring, att land, vatten och luft vore en gåfva till alla af. naturen, och att det var styrelsens pligt att förekomma allt missbruk af dessa gemensamma förmåner till fördel för SAVA KATER ARA ANT FS AA L Å j 1 vägen ända fram. Ströfpartier svärma utan tvifvel rundtomkring oss, och det blir allt svårt att — — Har iogen fara, har iogen fara,, albröt den tilitalade och höllin sin häst, jag har en