Aftonbladet – 16 oktober 1871, sida 2

) Kursiveringarne äro gjorda af A. B:s red. OETARNEVTTNMTNOTETERVETA Vi meddelade nyligen efier Norska Rigstidenden underrättelse derom, att h. ex. Sibbern med denna mänads slut kommer att afgå från befattningen såsom norsk statsminister i Stockholm. Liksom konungen vid det off.ciella tillkännagivandet härom uttalat sin ledsnad öfver att excellensen Sibbern afträder från statsminisiersposteo, så tro vi att denna hans afgång skall framkalia mycken saknad inom regeringsoch de högre embetsmannasfererna, der man lärt sig högligen värdera det redbara väsen samt dec fiaa takt och humanitet, han alluid ådagalagt såsom härvarande representant för Norge, liksom hans och havs familjs afflyttning trån Stockholm skall lifligt beklagas inom det högre umgängeslifvet, i hvilket norska statsministerhotellet på senare tiden spelat en framståenda roll genom en gästfrihet i stor och vacker stil, genom värdighet, förenad med liflighet, otvongenhet och flärdfribet samt genom det slags lyx, som belt och hållet regeras af odlad smak och utbildadt skönhetssinne. Norska Morgenbladet yttrar med anledning af hr Sibberos afgång: Hr Sibbern utnämndes till sitt embete i December 1858 och bar således vid sin afgång fungerat i det närmaste i 13 år. Om man ej tager ensidiga partiopinioner i betraktande, kan det med sanning sägas, att statsministern Sibbern går bort från den vigtiga platsen med sina landsmäns odelade erkänsla för det sätt, hvarpå han har vårdat landets intressen, och för den personliga välvilja, han i stort omfång har haft tillfälle att visa mot de landsmän, som ha kommit i beröring med honom. Statsministerns ställning såsom Norges representant hos den svenska regeringen, såsom deltagare i ledningen af vår utrikes politik och så: som konungens närmaste rådgifvare i många frågor, hvilka erfordra takt och kännedom om norska förhållanden, kräfver egenskaper, hvilka icke så lätt finnas förenade. Om orsakerna till hr Sibberns afgång låta versionerna olika. Några söka dem deri, att han i det hela skall vara trött på sin befattning, under det att andra vilja veta, att hr Sibberns bevekelsegrunder skola vara hemtade från hans förhållande till ståthållaresaken, hvilken han på sin tid arbetade på att lösa genom att söka erhålla sanktion på storthingsbeslutet år 1859, under det han sedermera i unionsförslagets genomdrifvande såg en väg till frågans lösning. Det är kanske icke orimligt att antaga, att båda dessa orsaker ha medverkat till hans beslut att taga afsked. Enligt vår uppfattniog har hr Sibbern otvifvelaktigt arbetat med sitt fäderneslands behof för ögonen, både då han år 1860 bemödade sig att få kongl. sanktion på storthingets beslut om ståthällareembetets afskaffande och då han sedermera medverkade till tillsättningen af en unionskomit6 och revisionsförslagets inlemnande till storthinget. Vi fatta också väl, att det gått honom till sinnes att se sina fosterländska ansträngningar fruktlösa, så att han kan ha önskat att nu få öfverlemna platsen åt en annan. Detta skulle rent af ha varit en pligt, om det funnits skäl att tro, att en annan skulle kunna uträtta mer, än han kunde. Så som förhållandena nu stå, är det något nedslående att se hr Sibbern förtvifla om sakens lösning. Det finns ju dessutom utom de konstitutionella förhållandena mellan båda rikena många andra ärenden, der hr Sibberns nit och skicklighet kunde ha gagnat fåderneslandet och skänkt honom sjelf tillfredsställelse. Hans plats skall icke bli lätt att ersätta på ett fullcomligt tillfyllestgöraude sätt, och allmänheten skall knappt se en vinst, men väl en förlust i hans bortgång. Det är icke hos oss så, som det kan vara i de större länderna, att man har fullt upp af användbara kandidater till sådana embeten. Redan detta skäl gör det hos oss betänkligt att byta om utan nödvändighet. Hans efterträdare finner man, ovisst af hvad skäl, icke vara utnämnd i samma statsråd, men han måste väl bli utnämnd före månadens salut. Byktena, att hr Kjerulf skall vara den designerade, ha redan för länge sedan antsgit den mest be: stämda form, och detta val, om det också till en början föreföll många öfverraskande, omtalas sedermera, så vidt vi ha hört, med tillfredsställelse, ehuru man säkerligen hellre hade sett,att hr Sibbern stannat qvar.. Aftenbladet uttalar sig på följande sätt i