Aftonbladet – 16 oktober 1871, sida 2

ationen — tillade han — har icke undergått något blodsåop såsom medborgare, den har örvärfvat sig sin medborgarrätt ganom ensamt fredliga sysselsättningar och förvärf. Väl må vi tacka Gul för den fred, vii mer än ett halft sekel tätt åtnjuta, men vi hafva lernnder dock sjunkit ned i en domning, en förslappning, i en fredsbehaglighst, hvarur det är angeläget, att vi snart på ett eller pohat sätt slita oss. Stora orkaner rensa i den yttre naturen bort qvalmet och dimmornaa och gevom ökande af bördor stärker man magaostens kraft. Ur denna synpunkt ör pröfniog stundom nyttig för den enskilde, kriget för nationalkarakteren. — — Att svenska armåen skall bestå af stam, innefattande befäl och trupp, derom tyckas tankarne ej böra vara delade. En stam måste finnas, såvida tillräcklig styrka och fasthet skall kunna gifvas åt den nya organisationen, och likaså måste ett nationalförsvar existera i ett lard, som eger ett vidsträckt territoriam omgifvet af mäktiga grannar. Litet hvar känner åtminstone något till den roll Göteborgs Handelsoch Sjöfaristidning på senaste tiden spelat. Det kan derföre vera a? något intresse att uppfrizka minnet af några yttranden från hr Hedlund vid 1867 ärs riksdag, I fråga om iudelniogsverkets efterskänkande yttrade han då: Jag är sjelf rotehållare; men jag får bekänna, att, då jag inköpte det hemman, som detta besvär åligger, jag ingalunda tog i beräkning — icke ens som en aflägsen jörhoppning — alt man någonsir skulle gifva mig skatten i ren present, utar tvärtom kalkylerads affären, så att det skulle gå ikop med ifrågavarande onus. Och följ. aktligen, om man befriar mig från skyldigheter att hålla soldattorp och öfriga besvär, så vil och bör jag derför något betala. I denna frågs tror jag, att de jordbrukare, som verklige: önska blifva qvitt indelningsverket med des alla olägenheter, göra klokast och bäst at j spänna bågen alltför kögt; det kunde an. nars lätt nog hända, att hela saken förfe. lades. Mot en landtmannarepresentant, som me nade, att det icke vore någon brådska och att det icke vore så vådligt ställdt med vår försvarsväsen, och att om en finde pu kom me hit, skulie han snart bli. expediorad, yvt rade hr Hedluad då, att han icke kan tag saken så ogeneradt,, Kupna vi med kra! tigs och stora ord — tillade han — as fienden, så tror jag visserligen icke, att v skola sakna män, som träds i spetsea fö oss; men det är olyckan, att fienden låter ick skrämma sig af biott ord. Efter mitt för menande böra vi allvarligt arbeta uppå ge nomförandet af ifrågavarande org-nisalior med hvilken vi icks kunna längre uppskjuta om vi vilja lefva i trygghet. I afseende på den uppfattning, som vill den allmänna värnepligten se ett nytt onns yttrade hr Hedlund då: Vill svenska fol ket erkänna, att den manliga befolkninge skall såsom ea mean försvara sig? Se de frågan eller meningen med allmän värneplig Alla fria stater hafva erkännt denna grund sats. Den är första yttringen af en fri sta De stater, som icke kännt eller velat känn till denna utväg för att bilda en vapenfö armå, balva icke heller erkännt den allmänn värnepligten såsom con rättighet, — Det är e stor skilnad emellan utstkrifning och allmä värnepligt. Man -har förvexlat dessa begrep; då man segt, att den allmänna värnepligte icke förr bör antagas, än man blifvit bofria från knektekontrakten. Med utskrifning m nas t. ex. en kejserlig ukas, som utgår me befallning, att 3, 4 å 7 man på tusendet I befolkningen skola ställas under vapen. Un I der sådant förhållande sam nanträder befolk I ningen, för att se till, från hvilka afligsn I bygder deasa krigets offer skola tagas, ft latt stickas in i armn. Svenska folket fr köpte sig från dylika utskrifningar derigt inom att det åtog sig roteringsoch rusi ningsskyldigheten.. )