Aftonbladet – 14 oktober 1871, sida 2

Vet af intet, var kuskens svar. Vidoeq fortfor; Jag tryckte ett hundrascusstycke i er hand.v Det är redan någon ting, som sällan förekommer. Men likväl kan jag inte påminna mig något. För tio år sedan? Ni körde den person, som steg i vagnen, till S:t Florentinegatan? Sanct Fiorentinegatan!..., Kucken studsade vid denna gatas namn, Ja, Sanct Florentinegatan — ett stort hotell — pi blef öfverraskad, då ni ville låta er passagerare stiga ur., Kusken såg mycket förundrad ut och stirrade med uppspärrade ögon på Vidocq. Hvad fann ni i stället för passageraren, som hade stigit i vid Pont-neu!? Min Gud, ett lik! Det var alltså detta pi ville veta af mig? Ni är kanske just den, som skaffade mig den döde på halsen? Vidocq började småle. Min Berren, fortfor kusken, i dethan häftigt tog vid sig: Det är intet skämt. Ifall den döde tillhörde er, så är ni ännu i denna stund skyldig mig tjugofyra nous. Huru, tjugofyra e0us? Jag gaf ju er fem rancs för touren? Det nekar jag inte till; men uppehållet, förfrågningarne och likets uppbärande från vagnen till rmmmet, allt detta varade mer än en timma och jag var beställd att köra en tur, men icke timvis. Men hvarför begärde ni inte tjugofyra sous hotellet? Jo, det skall ni se! Tjenarne, de skälmarne, sade att jag nog fätt min betalning förut. Men sedan gick jag tiil Bellechassegatan. Nu var turen att falla i förundran komnen till Vidocq och Balzac; liksom med en nun ropade de; Ne