Aftonbladet – 13 oktober 1871, sida 3

oo le mJdK8H a. EE oo a HUN SMSP BE jalltför stort för, att åt den skulle kunna gifvas -Inödig öfniog samt att missproportion uppstår melilaa stammens storlek och beväringens, ehuru i . olika grad på olika orter. Uti organisationsplanen kallas den indelta armån för stam, men jag .jundrar om man icke sammanblandat de båda I greppen stam och befälskader, ty af förslaget framI går, att den indelta armån skulle till hela sitt an,tal användas såsom befälskader. Der skyldras visserligen med stora siffror, men i hvilka ingår den 8. k. landtstormen, som måste anses såsom helt och hållet en pappersorganisation. Till befäl för densamma bar man, utan att ingå i några i närmare kalkyler, föreslagit afskedadtoch reservbefäl. Erfarenheten från andra länder har dock visat, att anskaffandet af reservbefål möter många svårigheter. I afseende på underbefäl gestaltar sig denna landtstorm om möjligt ändå sämre. In gen anvisning lemnas i detta afseende och det oaktadt förslaget upptager troppoch halftropp chefernas antal till cirka 6000. De i förslaget gjorda kostnadsberäkningarne synas mig alltför låga och man utgår der från den förutsättningen, att alla priser skola framdeles förblifva lika som nu, utan att ihågkomma att det blir dyrare att lega och underhålla krigaren i gamma mån som ; anspråken på honom stegras. Äfven vakansberäkningen är oriktig, ty vid Skånska husarerna och :dragonerna uppgå de vakanta numren redan nu till ungefär dubbelt det antal, som af hr krigaministern beräknats såsom det normala. I förBiaget förekommer icke något om anslsg till de :stora posterna intendenturen och pensioneringen af trupp och befäl. Af alla dessa omständigheter I föranledes jag till det antagandet, att summan af e ökade kostnaderna blifvit af br krigsministern ycket för lågt beräknad; den kunde säkerligen anska lognot dubbleras, utan att ändå blifva för hög. I Jag kommer nu att vidröra en annan ömtålig punkt. Hr Carln har förklarat, att frågan blitvit gjord till en politisk partifråga — en uppfattning (af saken, som gerpa må stå för hans räkning, men han har äfven tillåtit sig ett uttryck, raot hvilket jag för min del mäste inlägga protest, då han be hagade yttra att slutstrofen af utskottets motivering för dess hemställan i denna punkt vore en missbandling af sanningen. Ett dylikt påstående går verkligen in på gränsen för det passande, I måhända öfver densamma, säkert är åtminstone i alla händelser, att det är för tidigt framkastadt. Vill man icke sjelf undersöka förhållandena, bör man dock som en gammal och van domare ej fälla sin dom förrän båda parterna fått yttra sig. Att de klandrade orden i betänkandet äro fullt befogade, tror jag mig kunna styrka, och talaren på Stockholmsbänken har således, epligt min tanke, misatagit sig om sin kallelse, då han antydt att utskottets ledamöter icke rätt besinnat hvad som står i strofen, då de låtit den, som han uttryckte sig, passera. Hr Carlen ville ej uppläsa punkten; jag skall göra det i stället. Den iyder sälunda: Jul slut vill utskottet äfven hafva erinrat, att det svårligen kan hysa förtroende till lämpligheten af de förslag, som uti K. M:ts nådiga proposition blifvit framlagda, aildenstund de uti ficra viguga delar stå i strid med hvad chefen för landtför svarsdepartementet uti sina till föregående riksdagar aflemnade förslag framhållit sisom både statsrättsligt, nyttigt och nödvändigt, Det torde nu tillåtas mig att framlägga några bevis för saningea af detta utskottets yttrande. I sitt memorial angående landtförsvarets organisation af den 31 Dec. 1868 pag. 49 yttrar statsrådet och cbe:en för landtförsvarsdepartementet följande: Bostad på hemmanets grund. Denna bestämmelse utgjorde den egentliga karakteren uti det af Carl XI ordnade indeluingsverket och är änuu ett af grundvilkoren för detsamma, Det är som bofast man soldaten beredes tillfälle att skaffa sig familjelifvets fördelar, att blifva en nyttig och idog medborgare, och det är just derigenom indelningsverket erhållit och bibehållit eå stor betydelse i socialt hänseende. Någon eftergift härutinnande torde derföre icke böra ega rums, undantagandes tvenne fall, då soldaten, såsom kriggministern uttrycker sig i nästföljande punkt, antingen såsom ogift eller sjelf egare sr Lågon hemmansdel icke behöfver bosiaden;, Sävidt jag förstår dessa ord, innebära Ge ett bestämdt och tydligt uttalande, 24, bostaden är just sjelfva grunden för isåeluingsverket, den ovilkorliga regelu sOm måste tillämpas, såvidt indelningsverket skall anses vara existerande och att från denna regel icke böra få finnas flere än tvenne undantag, det ena om soldaten är ogift, det andra om han sjelf är hemmansegare. Samma pag. litet längre ned yttras i afseende på lönen: denna torde icke böra i penningar bestämmas, utan, då soldatens underhåll är ett jorden ånggande besvär, synes ock lämpligast, att han med jordens alster aflövas, och att denna lön utgår uti en alltid tillfinnandes, för alla lika beqväm, och i andra varor omsättlig persedel, nemligen spanmål. Att göra detta till det : normala förbållandet och således lemna en beståmd föreskrift derom, är så mycket lämpligare, som det i vissa orter med låagväga kommunikationer torde vara rentaf en nödvändighet, att soldaten undfår sin aflöning in natura — — Lönens bestämmande i spanmål var således, enligt krigsministerns här uttalade åsigt, ovilkorliga regeln. Sidan 43 i samma memorial står: Förnämsta och störssa felet i nuvarande rekryteringssättet vid indelta armån är tvifvelsutan att söka i de rekryteringsskyldiges rättighet att med iakttagande af blott vissa stadgade vilkor längd, ålder, frejd och helsotillstånd, sjelfva anskaffa och utan befälets inblandning antaga de rekryter, som befälet sedan har sig slagdt att undervisa och bilda till det allmännas tjenst. Det lider intet tvifvel att ju icke ändamälet såmedelst uppoffras för det egna intresset och att en i någon viss riktning för hemmanet behöflig arbetskraft mera än de erforderliga egenskaperna blifver vid valet af rekryt bestämmandenr, och i slutet på följande sida: Öaktadt jag således anBer rekryteringens ambesäörjande i främsta rummet böra tillkomma befälet, vill jag dock icke att rustoch rotehållarne skola kunna ohörda eller mot sin vilja pätvingas en rekryt, mot hvilken han anser sig ega grundade skäl till anmärkni: Rusteller rotekållarea bör fasthellre lemnaas till. fälle att emot en föreslagen rekryt framstälia sina anmärkningar och få dem i hittills stadgad ordting pröfvade samt äfven, der dessa anmärkningar vefinoas ogrundade, kunna förvägra rekrytens godgännande. I afseende på rekryteringen framhålles sålunda vär såsom regel, att den bör ske genom befälet ch tillkomma den gom Con Jesskyläige endast i let fall att han, sirom ordalagen i den följande wunkten lyda: förkastar de vilkor, staten iörutätter för sitt erbjudande af lindring i roteringsHer Spatoingabeaväretn då hr krigsministern an-f er det vmed rättvisa och billighet öfverensstäm1 nandes, att han utan något bidrag från statensh ida till legan eiler soldatens aflönande sjelf an-)f kaffar rekryten. I det förslag till landtförsvarets? rdnande, som hr-statsrådet och chefen för landt-k örsvarsdepartementet till senaste ont Tjörn af: IM KÖ HN RR zn — emnade, förekommer, såvidt jag kuonat fioona, ej got nytt i alsconde på rekryteringen. I det nu !l! ramlagda förslaget äro deremot de åsigter, hr friggminis era 1868 hyste, de hållpunkter, han då a ntog, fullkomligt öfvergifna. Betraktar maa in-ll ehållet af Adra af förslaget till förordning anfåenae förändrade bestämmelser i fråga om rote ch rusthållsinrättuvivgen vid landtförsvaret och i ammanhang dermed varande motiver, så finner nan deremot, att bostaden numer icke anses såom någonting ovilkorligt för indelningaverketa xistens utan tvärtom endast berar aftel il? varje särskildt fall mellan soldaten och rotehålren. Der sådant attal icke kan trättas försvin-Q er bostaden I afseende på lönen är förbållanlldelet omvåadt, Enligt 1869 åre förslag skulle 2! en Qvilkorligon ag i spanmål, nu oviikorligen i fa enningar. eträftande rekryteriogen uttalades Ifö 3869 den åsigten, att denna ovilkorligen skulle fö ppdragas ät befälet, enligt det nu afgitna förala.)!! ets 6 5 skall befälet endast i ett onda gifver fall HM ekrytera, om nemligen rotehållare, som ingått på te le nya bestämmelserna i afseende på goldatens 2 öneförmåner, icke kan mot desamma avskaffa sol; Pi at, i hvilket fall rotehållaren sjelf CR än mn dn D.