Aftonbladet – 13 oktober 1871, sida 3

gjorde det möjligt att få goda soldater. Soldaten ställning blefve ock derigenom mera oberoende ocl god då han från det egna hemmet under den ledig tiden kunde erbjuda sin tjenst åt hvilken han be hagade. Slutligen nedlade tal. en allvarlig protest emo det sintomdöme utskottet afgifvit öfver K. M:t förslag och det bristande förtroende till konungen rådgifvare, som utskottet derigenom uttalat. Uton det att detta yttrande vore i hög grad olämpligt vore det ock inkonstitutionelt, enär utskottet der igenom tillvällat sig den makt och myndighet, son endast konstitutionsutskottet eger, nemligen der att uttala ett gillande eller ogillande omdöme or konungens rådgifvare. Tillvitelsen vore dessutom i hög grad orättvis, enär den ej var grundad på sanning En hvar, som under den senare tider följt riksdagens förhandlingar, måste nemliger medgifva, att krigsministern, utan att frånträda hufvudgrunderna i sitt förslag, på det mest konstitutionella sätt gått riksdagens önskningar till mötes. Tal. yrkade bifall till K. M:ts förslag. Hr Lilljehöök ville tillkännagifva att han väl icke önskat gå så långt, som . K. M:ts förslag skett, men att han dock för sakene skull ville biträda samma förslag, och detta så mycket hellre som han hoppades att det skulle visa sig att behöfliga rättelser i detsamma med tiden skulle kunna åstadkommas utan att principerna behöfde föränHr v. Sydow ansåg den frågan, huruvida ökad värnepligt berättigade till lindring, vara så ventilerad att han icke behöfde yttra sig derom. En Annan fråga vore, huru omfattande det realonus indelningsverket innebär verkligen är. För besvarande af densamma måste man söka i de gamla knektekontrakten. Att såsom de fem reservanterna och en motionär föreslagit låta de nu bestående förhållandena afgöra denna fråga, skulle föranleda att tillfälliga förhållanden blefve ensamt bestämmande. Om t. ex. ökad arbetskostnad vid ett tillfälle gjort att en rotehållare måst uppoffra mera för att få karl, hvarföre skall denna förhöjning i kostnad anses för all framtid vara fästad vid hemmanet. Rättvisan häraf kunde tal. icke finna, utan hade let klart för sig sjelf att rustoch rotehållares skyldigheter kunde jemnas endast på en grund som öfverensstämde med de gamla knektekontraken, och då kunde alla dessa skyldigheter sammanfattas i en enda, gemensam för dem alla, nemigen att hålla kari, under hvilken föreskrift alla le andra, som för öfrigt hade sitt stora värde såsom utvisande dåvarande kostnader för besväret, sunde underordnas. Hvad som sträcker sig utöfrer denna skyldighet, det är hvad man för närvaande har att befatta sig med. Det vore en stor örtienst hos det k. förslaget att det går ut på att ixera rustoch rotehållarnes bördor och utzår rån den principen att denna börda bör vara lika ör hela landet. Äfven beloppet af summan ansåg al. väl bestämdt då medelsiffran för hela landet itgjorde 116 rdr. Att i bestämmandet af medeliffran skulle ligga ett köpslagande med enskilda otressen kunde tal. icke finna; det vore endast en eglering af en årlig afgift in natura, och att man ! lervid icke uppdrefve denna afgift till högsta beoppet vore icke heller oriktigt. En bland de väentligaste anmärkningarne hade framställts dermot att i 2 och 3 paragraferna af förslaget bil-. lats 2 kategorier, af hvilka den ena skulle ha wvilkorlig skyldighet att hålla soldat under det att len andra har rätt att göra sig fri derifrån. Skulle let icke vara skäl i att denna senare rättighet nu itsträcktes till hela riket? Några mindre detaljnmärkningar förbigingos af tal., som ehuru han: cke i allo gillade det k. förslaget likväl ansåg det ; å i den enda rätta och möjliga riktningen samt : ga ett afgjordt företräde framför andra, hvarföre jan, då han icke kunde hoppas att hans anmärking skulle samla flera omkring sig, röstade fö amma förslag oförändradt. (Forts.)