Aftonbladet – 13 oktober 1871, sida 2

r,UUV TTGUSRG aAlUCLAIUC, VIaGUU SYVUIRG VE nno sig de skickligaste och mest öfvade, las 12.000, som äro dödsde, häktade eller afva flytt. Vidare fionas i Paris tvenne ags juvelerarearbetare, äkta och oäkta. I pgge grenarne ha funnits arbetare, gom sökt na likar i Europa. Deras antalärnu mycet inskränkt, och man täflar i utlandet om tt få dem i sin tjenst. De industrigrenar, om stå i förbindelse med möbelsnickarnes andtverk, hafva sysselsatt öfver 60,000 aretare, deribland 20,000 konstsvarfvare. Nu llströmma änyo beställningar, men arbetare knas; 3000 af dem voro tyskar, några ar em kommo tillbaka, och deras mästare måste u, så ogerna de vilja det, antaga dem i tället för de arresterade eller försvunna franka arbetarne. En stor del af dem ha utandrat till Amerika; men ett vida större ntal har dock icke lemnat kontinenten, utan rbetar nu i det med Paris rivaliserande 3elgien. Boktryckerikonsten har förut syselsatt omkring 3500 arbetare. Af dem ha lock endast 40 blifvit arresterade och fyra kjotna. Här är det dock icke arbetare, utan rbete som saknas. Af 3000 bland dessa aretare vegetera nu 2500 med en maximuvörtjenst af 3 francs om dagen och 500 sakna :t och hållet sysselsättning, Såsom vi ofvan mude, bar detta memorsvdum blifvit inempadt till municivalrådet, bviket säkert kall underkasta den vigtiga saken ea nogrann pröfning. Men om också en dylik pröting skulle visa, att partilidelsen kommit upphofswännen att väl starkt färglögga ätkilliga förhållanden, låter det dock icke föreka sig att den parisiska industrien har ett stort behof att återfå de kratter, som genom nbördeskriget blifvit undanryckta densamma, om hon icke skall gå under för den konkur. rens, som hotar henne såväl från Belgien som Tyskland. Daily Telegraphs korrespoudent i Paris rysselsä:ter sig äfven för närvarande med de inre förhållavdena i Paris och lemnar i ett af siva sensste bref en skildring af arbetsklassens ställniog i Paris, hvilken i viss mår utgör en komplettering till ovanstående memorandum, hvarför vi anso oss här böra göra ett utdrag ur densamma. Möjligtvis — säger korrespondenten — giives det mycken fattigdom i Paris, men om så skulle vara, förstår den mycket bra att döija sig. Arbetsklassen bar aldrig tefunnit sig ien bättre ställning än nu. Sedan mer än tio tusen arbetare blefvo dödade vid Paris intagande, sedan ytterligare 20,000 sitta bäktade på fåogpoptonerna och 40,000 tyska srbetare vid krigets början lernmnade hofvuadetaden, äro nu åtminstone 70.000 par händer mindre sysselsatta i Paris än i Juli 1870. Såsom en följd häraf erhålla arbotarne nästan hvilken lön de begära och mästarne och köpmännen stegra på grund häraf sina varor i motsvarande grad. Som man ser betraktar korrespondenten den närvarande ställningen uteslutande ur arbeta1e0n8 synpunkt, likaeom iunicipalrädets medlemmar betraktade den ur industriens, wen båda komma dock till samma resuitst, att arbetekrafter saknas och att sådana skyud samt måste erhållas, om icke den parisiska industrien skall taga en obotlig skada. I Paris har utkommit på Awyots förlag den studies öfver franska armeus organisation, som Napoleon III författade på Wilhelivshöhe 1870. Den ryktbare författaren har, om man får tro Avenir National, nyligen i Toiquay afslutat eit ännu större arbete öfver sru 0 ganisstionen och frågan om: ravgtörhällandena. Jouroal des Debats ytirar om den förstovämnda brochyren töljande: Man behöfde sannerligen ej denna brochyr, i hvilken fången på Wilhelmshöhe nedlagt resultatet af sina studier, för att veta att, i det ögonblic han så lättsinnigt förklarade Tyskland krig, han och hans omgifning alldeles icke visste huru dan den fiende var, som de skulle anfalla, och det fordras en viss naivetå att tillstå det. MHvartilltjenade väl då denna beryktade rapport af öfverste Stoffel? Vi finna för öfrigt, att Napoleon III förblir sitt system trogen, hvilket består deri, att kasta från sig sin egen ansverighet för att med hela bördan af sina misstag och fel nedtynga äfven dem, som blott voro hans verktyg. Så drog ban ej i betävkande att anfalla andan af routine och efterlåtenhet i artillerioch ingeniörkommissionen och i krigsförvaltningen — men voro icke dessa kommissioner och denna förvaltning i kejsarens hand, som der insatte sina egna kreatur? Kunde han ej med ett enda ord bryta hvarje motstånd och har ban icke, han, som nu kastar hela ansvaret på dem, hvilka blott voro hans tillfälliga tjenare, under en tjuguårig regering afundsjukt upprätthållit den principen, att han ensam vore skyldig det franska folket räkenskap? För att återkomma till brochyren, som är försedd med grönt omslag (den bonapartiska förhoppningafärgen eller livr6et), så innehåller den iogenting, som ej redan alla, som studerat organisationen af den tyska armån, känna. Den nya bonapartistiska tidniogen LOrdre meddelar det bref, sow kejsarinnan skref från Hastings den 13 Sept. förlidet år till kejsaren af Ryssland och hvilket nyligen framlades för den kommission, som fått i nopdreg att pröfva Decembertilldragelserna. Brefvet har följande lydelse: Sire! Borta från mitt fädernesland skrifver jag till E. M. Om jag för blott några få dagar sedan, när Frankrikes öden änvu hvilade i den af kejsaren tillsatta regeringens händer, skulle ha gjort detta steg, så skulle det i E. M:ts ögon sett ut som om jag förtviflade om mitt lands lifskrafter. De sernuste tilldragelserna gifva åt mig min frihet tillbaka och jag kan tu vända mig till E. M:ts hjerta. Om jag bar rätt förstått den af vår ambassadör general Fleury afrifoa rapport, så har E. M. från första början tillbakavisat hvarje tanke på Frankrikes styckning. Sirel Ödet har varit oss emot: kejsaren har blifvit fången och beljugen. En annan regering har öfvertagit den uppgift, som vi ansågo för vår pligt att fylla. Jag anropar E. M. att E. M. ville använda sitt inflytande, på det att, när ögonblicket kommer, en hederlig pch varaktig fred må kunia afslutas. Måtte Frankrike, hvilken än dess regering må blifva, hos E. M. finna de känslor, som E. M. vid dessa svära hemsökelser ådagalagt mot oss — Sådad är den bön jag ställer till E. M. Jag ber också att E. M. ville hålla detta mitt steg hemligt, något som E. M:ts högsionade hjerta nog ökall fatta, och till hvilket jag föraniedts af minnet af Fö Mite vistelse i Paris Det högmod och den hänsynslöshet, hvarmed grefve Bistnarck uppträder mot Frankrike i alla frågor, som röra genomförandet af Frankfurt r-fredens siadganden, äro såiäöronen fallande, att de till och med börja ogillas af åtskilliga tyskar. En dylik stämning har nyligen gifvit sig luftien korrespond.ns från Päaris till Tagespresse i Wien, i hvilken det bland annat heter: Berlinkabinettet fortfar att spela Shylocks roli i den prsktiska tolkningen af traktaten i Frankfurt. Ännu finnas qvar i preussiska fängelser flera hundrade Län