Aftonbladet – 13 oktober 1871, sida 2

Som man kunde tänka sig, skulle den böhmiska landtdagens svarsadress och det dermed följande memorardum, hvilket innehöll sjelfva bestämmelserna om Böhmens framtida ställning i det österrikiska statsförbundet inom den tyska och författningstrogna. pressen väcka den största förbittring. Redan den 8 låter Neue Freie Presse, hufvudorganen för de författningstrogna, sin vredes åskor ljunga mot de i ofvannämnde memprandum framstälda fordringarne och yttrar: Detta memorandum utgör en öppen krigsförklaring mot all bestående rätt! Så länge vi icke sett det officielt bekräftadt, förmå vi icke fatta den tenken, ait en österrikisk minister skulle ha gifvit sitt samtycke till ert så vanvettigt projekt. Bkrli detta vara ett besedlingsförslag, så äro vi ur stånd att förstå hvad caecherna i sitt otroliga öfvermod mera kunde ha fordrat. Men kanske är det så godt, att de crechiska fundamenttallsgarnes, öfverträffa till och med de värsta anivgar. Om czecherna hade vsrit vera moderata, ekuile kanske mången ha lätit förleda sig till eftergifvenhet. I de ceechiska fordringarnes öfverdrift ligger måbända vår räddning. Måttet är rågadt!, I ejeltva Wien tyckes stämningen vara högst uopphetsad och vid inställerandet al universitetets rektor i går töretogos storartade demonstrationer. Vid den akademiska högtiden voro både rikskansleren Benst och kultusministern Jireczeck (böhmare till börder) närvaravde. Jircegeck bief, då han visade sig, insulterad med stormande pareatrop och hvisslingar, så att hen nödgades iomnpa golennitetssaien. Beust ville äfven gå, men tvingades att qvarstanra, derigenom att studenterna eafbrotet ropade: Lefve rikskansleren! I hela staden rådde ex ovanlig rö:else. Franske inrikesministern Lambrecht sfl:d hastigt den 7 Okt., såsom telegrafen redan berättat. Han hade just stigit upp ur sin säng, då ban täffades at ett hjortslag, Han fick blott tid art yura till sin maka: Mon amie, vo:lå comrue on qvitte la vien, — Nästan i gemma ögonbick var han ett lik Lambreghi var född 1819 och hade från 1863 till 1869 varit mediem at lagstiftande kåren. Från att vara sinister för allmjivna arbeten öfvergiot han till piatsen som inrikesminister skriver Ind6.endanco — då under exa uid — I nationalfö. samiingens aniirepublikaneka ole mn T : meater utöfvade en stark tryckuing Thiers för att törmå honom att bryta öfvereuskoms elsen i Bordezux och konstituera en förveltving efter deras tycke. Valet at Lambrecht hads till mål, om ej att blidka dem, så dock att tysta deras aoklagelssr utan att misshsga venstern Moderat liberal, oppositiona-kandidat ucder kejsardömet, hade Lambrecht, utan att vara en republikan från gårdagen, snelotit sig till Thiers! politik och hans jovala törsök att ät Frankrike gitve den enda regeriogstorm, som kan rädda det från anarki och despotism. Han var en hederlig ran, litvad af deädlaste atsigter. Såsom minister var han ej synnerligt framstående, men också var hans ställning svår och mer än en gäng undvek han farligheter gevom sin takt, sitt tålamod och sin klokhet. Ännu käpner man ej, fortsätter Indpendance, någonting om hvem som skail bli hans eiterträdare. Det är antsgligt att med atseende härpå or Thiers komser att atvakta resyltatet af generalrådsvalen,