sedan, då det gällde att 1 strid för dessa dyrbara mål följa Sveriges konungar, sällan något offer för tungt; och få svenske män bafva så grundade anspråk just på svenska allmogens tacksamma hågkomst som denne folklige riksföreståndare, eom återgaf odalmänhen deras frihet och inflytande i de allmänna rådslasen, åter höjde deras sjelfkänsia och så förberedde sitt folks följande utveckling till verldshistorisk storhet. ; en denne statsman verkade icke blott för sitt lands sjolfständighet, för sitt folks frihet, ban nitälskade derjemte för dess bildning, och såg i den sistnämnda för båda de andra den säkra och rätta grunden. Härom vitnar bäst stiiteleen af Upsala universitet, också det en af de ädla skapelser, som han under sina lugna år bragte till stånd och hvilken med hänsyn till sina frukter, till det ioflytande söm darifrån sträckt sig framåt genom tiderna, säkerligen blifvit den ioke minst vigtiga. Och om det svenska språket, denna dyrbara perla i vår sjelfständighets smycke, i en följande tid uppträdde i nyvunnen skönhet och förädlad kraft sätt ronsadt från främmande tillsatser, så kunna vi bärntinnan skönja, om än blott medelbarligen, en följd äfven af Sten Stores nitiska omsorger för värt lands obsroende oc4 bildning. Skulle iske hågkomsten af denne styresman och krigårs söm få; af denne den förste bland medborgare förtjena att ufplifvas och firas? Upsala studentkår, som velat redan i dag vid minnet af Brunkebergs slag ära Sten Sture, har likväl tänkt, att hans hågkomst bör framför allt förbindas med den standande sekularfesten vid detta universitet, som han lät inviga, och har derför beslutit att inbjuda allmänheten till en insamling af pannin medel, för att vid jubelfesten kunna ärstädes resa hans ärestod. I Upsela studentkårs namn och på grund af dess åt oss gifna uppdrag få vi således vördsamt uppmana till en allmän nationalsubskription för detta syftemäl. Studentkären har velat ställa denna uppfordran icke blott till dem, som studerat vid Upsala universitet och med gurst el!sr kärlek omfatta detta lärosäte, till den ungdom, som ännu uppväxer vid läroverken, men för hvilka högskolan vinkar mera eller mindre i fierran, till akademistaten, borjerskapet och öfrige invånare i universitetsstaden eamt till inbyggerne i landets hafvudetad, hvilken bevitnade segerao vid Bronkeberg och deraf skördade de närmaste fördelarne, utan äfven till me nvigheten öfver bela landet, till alla och en hvar, som nitälska för sitt fäådernesiand, dess bildning och dess stora tinnen. Studsntkårens afsigt har varit att taga allas, de stores och de smås, männens och qvinnornås medverkan härtör i anspråk. Ty af Sten Stores storverk har hela svenska folket och allmogen i främsta rummet hembnrit de bästa frukter, och den fosterländske höfvidsmannens bild bör derför resas af hela folket; på mängden af deltagare, icke på gålvornas storhet beror värdet af den hyilning honom kommer att egnas. Vi hafva till sist att vördsamt anhålla, att gifna bidrag måtte — jua förr dess: hellre med afs-ende på förberedande åtgärders vidtagande — insändas till studentkårens ordförande, och nämn, att för de samlade medlen och deras användande redovisning skall gifvas. Enligt Upsela studentkårs beslut, på dess vägnar, Upsala den 10 Oktober 1871. C. A. Brolen, OC. J. Wahlberg, Fil. kandidat, Docent i rättshistoria, Studentkårens ordförande. Studentkårens vice ordförande. CL. Annerstedt, E. V. Montan, Docent i historia. Docent i statskuuskap. Listor för antecknande af bidrag finnas att tillgå i hufvudstadens boklådor samt å Aftonbladskontoret vid Mynttorget.