Aftonbladet – 12 oktober 1871, sida 3

Den arkeologiska kongressen i Bologna. (Efter danska tidningen Feedrelandet.) Den femte foruhistorisk-arkeologieka kongressen skulle ha hållits sistlidet år, men uppeköts till följd at det sorgliga kriget. Det blef således desto bättre tid att utförs ett arbete, som gifver den kongress, hvilken öppnades den I dennes, en särskild betydelse. Från alla delar af det stora italienska riket äro de märkligare förhistoriska fornsakerna samlade i en utställning; hvilken är ordnad efter provinserna, och som gifver en utmärkt öfverblick samt gör att man mycket snarare, än som eljest kunde ske, kan se, hvilka typer äro egna för Italiens stenoch brönsålder. Man behöfver blott kasta en hastig blick på den stora samling, som här åstadkommits, för att känns sig fullkomligt förvisssd om, att äfven detta klassiska land en gång har haft sina förhistorieka kulturer likasom norden, och detta är redan ett resultat af en viss vigtighet, då det icke är så synnerligen många år sedan Mommsen i sin Bömieche Geschichte kunde säga, att man i Italien änvu icke hade funnit spår af dessa likatom förberedande kulturförhållanden. Under tiden ha på sina ställen upptäckts gamla verkstäder för tillhuggning och bearbetning af flinta och andra stensaker, der de uppsamlas i hundratal tillsammans med affall från tillhuggningen; de ha påträffats i berggrottor, hvilka ha tjenat till bostad för menniskor, och de ha ofta upptäckts styckevis vid jordarbeten. Liksaledes har man talrika bronssaker fråd pålbyggnader i de norditalienska sjöarne och från begrafningsplatser både i norra och södra Italien. Utställniogen är ordnad i 50 skåp och mycket betydlig. Kongressen öppnades, zåsom nyss nämndes, i dog den 1 Oktober i en af bibliotekets med flaggor prydda selar med ett tal af ordföranden, grefve Gozzadini, seden en i anledning af dagen komponerad hymn till de förhistoriska arkeologerna blifvit spelad, hvilken bestod af en väfnad af bekanta nationalmelodier och såsom vanligt räckte temligen länge. Gozzadini omnämnde det understöd, saken hade funnit hos regeringen och hvilket ådagalagts genom anslag al en temligen betydlig summa (15,000 francs) att bestrida kostnaderna för att samla landets vigtigare förhistoriska fornsaker på det ställe, der fordom ungdomen från alla länder studerade, och hvarest vapensköldar ännu påminna om tå många främlingars besök. Han genomgick i korthet de många upptäckter, som dlifvit gjorda i hälor, der fynden visade menniskans samtidighet med nu utdöda djur i den quaternäre jordperioden, och hvarest man upptäckt flintsaker med likadana former som dem Boucher de Perthes fann vid Abbeville och törst riktade uppmärksamheten på. Den schweiziska vetenskapsmannen Desor, som var med på kongressen i Kjöbenbavn, omnämndes såsom den, hvilken först hade fäst uppmärksamheten på, att man borde kunna finna enahanda pålbyggnader i de norditalienska sjöarne som i de schweiziska sjöarne, hvilka hade gifvit en så rik skörd af fornsaker. Hen företog lyckliga undersökningar i Lago Maggiore och Lago Varese och italienska lorskare fortsatte arbetet och riktade derigenom vetenskapen. Nu har man funnit päålbyggnader dels från stenåldern och dels från bronsåldern i alla de lombardiska sjöarne. De vigtigaste fynden af bronssaker ha gjorts i terramarerne (ett slags kjökkenI möddinger), och bronsåldern tyckes ha varit af lång varaktighet i Italien, Några af dessa fynd ligga vid öfvergången till jernåldern, hvilken man i öfrigt I J:afien känner genom fynd från grafvarne (nekropolerne). Stora fynd i mossar, eåsom de danska, har man ännu icke gjört. Ordföranden nämnde der