Aftonbladet – 11 oktober 1871, sida 3

händelser tillräcklig anledning till oro och bekymmer af natur att inses och förstås af en långt större del, ja, den största delen af vårt lands invånare. Andra kammarens hållning och beslut i denna fråga har lyftat en flik af den slöja, som döljer tramtiden och visar den bedröfliga bilden af ett statsskick med så svaga garantier att man med allt skäl kan frukta det värsta. Det är ett faktum att för närvarande lagstiftande makten i vårt land så mycket man än velat undvika sådant, till en stor del råkat i händerna på en klass af medborgare, som icke representerar majoriteten af landets tänkande befolkning. Vi se här en förnyad bekräftelse på historiens ständigt upprepade lärdomar, att halfmesyrer äro dåliga utvägar, och att endast genom att taga steget fullt ut på den rätta vägen det goda kan vinnas. et lärer icke finnas mera än ett medel att för framtiden bota ett ondt, på hvars tillvaro Andra kammarens hållning i den stora fosterländska frågan är ett sorgligt bevis. Det heter: politiska rättigheter åt de svenska medborgare, som deraf äro i saknad! Låtom oss alla, som tillhöra den ou undertryckta majoriteten i landet, sätta detta på vår fana; Striden emot det nu så mäktiga intresset kan blifva hård men icke långvarig. Segern kan icke underlåta att medföra välsignelse åt ett älskadt fosterland. Hernösands-Posten yttrar med anled ning af telegrafunderrättelsen om ministörens afgång: Med beklagande deraf, att landet går miste om denna ministers tjenster, hvilken i så många hänseenden verkat för befrämjande af nationens sanna intressen, måste vi dock gilla och högakta ministrarnes uppfattning af sin solidaritet i denna fråga. De hafva, genom att mangrannt ingifva sina afskedsansökningar, inlagt en allvarlig och vältalig protest mot riksdagens beslut, af helt annan betydelse än krigsministerns utträdande ur rådkammaren skulle hafva egt. Må de vara öfvertygade, att hvad de gjort och hvad de velat ej genart skall gå ur tacksamma fosterlandsvänners minnel Blekings-Posten yttrar: Under dessa omständigheter anse vi det vara rättast, att regeringen vädjar till nationen genom ati förordna om nya val till Andra kammaren. Denna åtgärd, som väl vid ett annat tillfälle skulle kunna medföra fara, synes dock icke nu innebära pågon sådan. Om Andra kammarens majoritet verkligen representerar åsigterna hos majoriteten af nationen, så blir ju Andra kammarens skaplynne efter de nya valen detsamma som förut; i motsatt fall åter föreligger möjligheten att få en lösning af försvarsfrågan, hvilket annars för pärvarande är omöjligt. Sålunda sker ju ingens åsigt någon orätt. j Vi anse att nationen eger anspråk på förenämnda stegs vidtagande såsom en gärd åt rättvisan. Det är nemligen allsicke säkert, att Andra-kammarmajoriteten i specielt försvarsfrågan uttryckt nationens åsigter. Då de nuvarande ledamöterna af Andra kammaren valdes, hade ännu icke deti fransk-tyska kriget med blodskrift tecknat sitt Memento! Försvarsfrågan stod då meraibakgrunden, undanträngd af jernvägsoch bank-intressen m. m. Att vid representantval mycket afseende fästes vid kandidatens åsigter i de frågor, som ligga valmännen närmast om bjertat; är ett kändt faktum; och således är mer än antagligt, att under valen 1869 tfästades mindre afseende vid representanternas tankar i försvarsfrågan, än bvad nu skulle blifva fallet, om nya val finge ske. Att från åtskilliga ställen å landsbygden gillande adresser af en del personer afsändts till riksdagsmän af Andra kammarens majoritet, bevisar ingenting absolut beträffande pluralitetens af nationen vilja, ty vi ha icke observerat att det motsatta partiet i riket sändt några adresser alls, och dock kan det icke bestridas att detta senare parti räknar tusenjals medlemmar. SERA SE I